Hej Micke,
Idag släpps pucken.
I...jag vet inte hur många år, har jag fått utstå spott, spe och hån från din sida. Avdankade, svindyra, trötta värvningar och urspårade återtåg. Att Leksand en dag skulle spela i Elitserien var en stark önskan, att Djurgårn skulle åka ur, en utopi.
Den 30 mars 2013 slog Leksand Rögle med 3-1 och avancemanget till Elitserien var ett faktum. Det var även klart att Djurgårn inte skulle göra Leksand sällskap (jo, jag vet att det heter SHL nu men om du ska försöka försvara dig med såna petitesser blir det bara patetiskt).
Ända sen den dagen har jag gått och nynnat på samma strof - "Jag har väntat så länge på just den här dan och det är skönt att den äntligen kommer!". Nu var ju inte Kenta gnagare, det hade ju varit optimalt, men man kan ju inte få allt här i världen.
Spela i Elitserien till exempel.
Jag minns speciellt ett tillfälle när jag passerar dig och Ulf Stener på jobbet och Ulf frågar vilket lag jag håller på. Jag svarar lite trött att ni mycket väl vet att jag håller på Leksand. Din replik är omedelbar - "Jamen alltså, vilket lag håller du på i Elitserien? HAHAHAHAHAHAHA!!!"
Ja, käre Mikael, äntligen får jag ställa samma fråga till dig! Vilket lag håller du på? I Elitserien alltså? HAHAHAHAHAHA!
Tack, jag är mycket väl medveten om att det kanske bara blir en säsong, nästa gång kanske det är tvärtom igen. Jag har inga förväntningar, bara förhoppningar, om att Leksand ska hänga kvar. Idag kanske det blir däng med 0-6 mot Brynäs? Vem vet? Men Farbror Melker, vet du vaa? Det spelar ingen roll, i slutet av dagen kvarstår ändå det faktum att Leksand spelar i Elitserien och Djurgårn i Korpen. I'm untouchable!
Det jag dock har, är en hel säsong att ta igen åtskilliga års förnedring. Jag kan inte lova att jag ska påminna dig VARJE dag, kanske inte ens varje match, men jag lovar och svär att jag ska göra mitt bästa!
"Du kan ta en mas ur Dalarna men du kan aldrig ta Dalarna ur en mas!"
Lyssna och njut!
//Olle
lördag 14 september 2013
söndag 8 september 2013
Mathysterin
I skrivande stund finns det väl ingen debatt som rör upp känslorna mer än just kostdebatten. Tidningarna är naturligtvis inte sena att haka på för här finns pengar att tjäna. Kontroversiella åsikter, experter hit och dit, hårda ord och kändisar som uttalar sig. Sånt säljer.
Stenålderskost, Medelhavskost, Paleo, Atkins, LCHF, 5:2, 16:8, kostcirkeln, you name it. Det finns lika många råd som det finns åsikter och experter. Den ena läkaren säger si, den andra läkaren med exakt samma utbildning och erfarenhet säger så.
Vem kan man lita på? Hur ska vi äta? Är det häst i det här eller inte? Frågorna är många, svaren på varje fråga desto fler.
Det som fascinerar mig mest är de självutnämnda experter som förkastar precis ALLT vad förändringar heter och envetet hänvisar till gammal vetenskap. Men vetenskapen går ju framåt hela tiden och avslöjar nya saker varje dag? Varför är det så omöjligt att vetenskapen avslöjar nya saker när det gäller kosten också? Och hur kan man dra precis alla individer över en och samma kam?
"Ät mindre och spring mer så går du ner i vikt! Punkt slut!" hävdar många. Jag har ingen aning om hur man bör träna för att bli bäst i världen i störtlopp, för jag har ingen som helst erfarenhet av det, men påfallande ofta hör man det tvärsäkra uttalandet ovan från människor som faktiskt aldrig behövt göra detta själva. De har aldrig någonsin varit överviktiga och kan äta precis vad som helst utan att vågen rör sig ett gram. Ändå vet de precis vad alla andra människor ska göra för att bli av med sin övervikt. Är inte det lite underligt?
Missförstå mig rätt, jag har inget emot motion, tvärtom, även jag är helt övertygad om att det bara finns vinster med att röra på sig och ovanstående stämmer med all säkerhet på väldigt många människor, men stämmer det för alla? Låt mig dra en parallell.
På bipacksedeln till Alvedon står följande att läsa:
Biverkningar? 1/1000? Det finns alltså några stackare där ute som inte tål Alvedon? "Leverskada" låter faktiskt rätt allvarligt...då kanske det finns några som inte går ner i vikt av att äta mindre och springa mer också? Så omöjligt är det väl inte? Det finns människor som inte kan äta skaldjur, nötter och kiwi. Hur kan det vara så? Kan det finnas människor som inte tål stora mängder fett? Eller kolhydrater? Tja, varför inte?
Ni kanske sitter och väntar på att jag ska tala om hur det ligger till, men det ska jag inte göra. Jag hävdar inte att nånting är rätt eller fel, men det måste finnas en anledning till att det kommer fram så många olika varianter på hur vi ska äta på senare år. Jag vill gärna tro att det beror på att dessa människor lagt om livsstil med förbättrat allmäntillstånd som följd och nu vill dela med sig av sin glädje och lycka för att få andra att uppleva samma sak.
När inte ens vetenskapen är enig längre, hur ska vi vanliga dödliga då kunna veta? Prova dig fram, säger jag. Leta, läs, fråga likasinnade. Fungerar det inte så prova nånting annat. Men förkasta inte nånting direkt.
Jag har hittat det som verkar fungera för mi JAHA,VARFÖR ÄR DU SÅ FET DÅ? frågar ni som känner er provocerade, innan jag hinner avsluta meningen. Jo för att motivation och disciplin är en helt annan historia ;)
Men jag tror jag är på väg att få ordning på den också. Hoppas jag. Jag mår hur som helst bättre rent allmänt av det jag äter nu.
En sak är dock vetenskapen överens om - vi äter för mycket socker. Vissa liknar det vid en drog. Jag är benägen att hålla med.
Rodriguez – Sugar Man
Stenålderskost, Medelhavskost, Paleo, Atkins, LCHF, 5:2, 16:8, kostcirkeln, you name it. Det finns lika många råd som det finns åsikter och experter. Den ena läkaren säger si, den andra läkaren med exakt samma utbildning och erfarenhet säger så.
Vem kan man lita på? Hur ska vi äta? Är det häst i det här eller inte? Frågorna är många, svaren på varje fråga desto fler.
Det som fascinerar mig mest är de självutnämnda experter som förkastar precis ALLT vad förändringar heter och envetet hänvisar till gammal vetenskap. Men vetenskapen går ju framåt hela tiden och avslöjar nya saker varje dag? Varför är det så omöjligt att vetenskapen avslöjar nya saker när det gäller kosten också? Och hur kan man dra precis alla individer över en och samma kam?
"Ät mindre och spring mer så går du ner i vikt! Punkt slut!" hävdar många. Jag har ingen aning om hur man bör träna för att bli bäst i världen i störtlopp, för jag har ingen som helst erfarenhet av det, men påfallande ofta hör man det tvärsäkra uttalandet ovan från människor som faktiskt aldrig behövt göra detta själva. De har aldrig någonsin varit överviktiga och kan äta precis vad som helst utan att vågen rör sig ett gram. Ändå vet de precis vad alla andra människor ska göra för att bli av med sin övervikt. Är inte det lite underligt?
Missförstå mig rätt, jag har inget emot motion, tvärtom, även jag är helt övertygad om att det bara finns vinster med att röra på sig och ovanstående stämmer med all säkerhet på väldigt många människor, men stämmer det för alla? Låt mig dra en parallell.
På bipacksedeln till Alvedon står följande att läsa:
Biverkningar
Biverkningar kan förekomma, men det är inte säkert att du får någon av dem.
Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion. Allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter (angioödem).
Biverkningar? 1/1000? Det finns alltså några stackare där ute som inte tål Alvedon? "Leverskada" låter faktiskt rätt allvarligt...då kanske det finns några som inte går ner i vikt av att äta mindre och springa mer också? Så omöjligt är det väl inte? Det finns människor som inte kan äta skaldjur, nötter och kiwi. Hur kan det vara så? Kan det finnas människor som inte tål stora mängder fett? Eller kolhydrater? Tja, varför inte?
Ni kanske sitter och väntar på att jag ska tala om hur det ligger till, men det ska jag inte göra. Jag hävdar inte att nånting är rätt eller fel, men det måste finnas en anledning till att det kommer fram så många olika varianter på hur vi ska äta på senare år. Jag vill gärna tro att det beror på att dessa människor lagt om livsstil med förbättrat allmäntillstånd som följd och nu vill dela med sig av sin glädje och lycka för att få andra att uppleva samma sak.
När inte ens vetenskapen är enig längre, hur ska vi vanliga dödliga då kunna veta? Prova dig fram, säger jag. Leta, läs, fråga likasinnade. Fungerar det inte så prova nånting annat. Men förkasta inte nånting direkt.
Jag har hittat det som verkar fungera för mi JAHA,VARFÖR ÄR DU SÅ FET DÅ? frågar ni som känner er provocerade, innan jag hinner avsluta meningen. Jo för att motivation och disciplin är en helt annan historia ;)
Men jag tror jag är på väg att få ordning på den också. Hoppas jag. Jag mår hur som helst bättre rent allmänt av det jag äter nu.
En sak är dock vetenskapen överens om - vi äter för mycket socker. Vissa liknar det vid en drog. Jag är benägen att hålla med.
Rodriguez – Sugar Man
fredag 2 augusti 2013
Vi hade i alla fall tur med vädret.
Vi svenskar är ju som bekant väderonanister utan dess like. Hur många InstaWeather-bilder har ni sett i år? Media förutspår via instituten årets varmaste dag i morgon. Då tar jag tillfället i akt att väderonanera lite jag också. Fast åt andra hållet.
Hela hösten gnälls det över hur kort sommaren var och hur mörkt och kallt och regnigt och ruskigt det är och "tänk om det ändå kunde komma lite snö så det blev lite ljust i alla fall" och när den ramlar ner är det ju åt helvete det också för då blir det halt och vi måste skotta. För att inte tala om hur kallt det är. När den så efterlängtade våren sen kommer så är det åt helvete det också för snön kunde väl i alla fall ha fått ligga till påsk så man kan köra skoter och "jaha, ska det bli så här slaskigt och regnigt igen nu?"
Man skulle kunna tro att när sommaren kommer är svenskarna världens lyckligaste folk, men riktigt så är det inte, kära vänner. Vi fortsätter att gnälla över att behöva jobba. Vi gnäller över att det regnar, naturligtvis. Det är ju sommar? Det ska ju vara soligt på sommaren! "Det kunde väl regna på nätterna?" Men till slut kommer det, det som i folkmun kallas för "men Guuuud vilket härligt väder!"
Specifikationen över "men Guuuud vilket härligt väder!" är 25-30º, molnfri himmel, gassande sol och ingen störande vind. Då är det sommar. Då finns ingen accepterad anledning att befinna sig inomhus, då uppmanas vi på sociala medier att gå ut ta vara på dagen, vi som kan! Då ska vi njuta. Annars ska Fan ta oss.
Men vet ni vad?
Vi vill gnälla nu också...men nu gör vi allt för att maskera det. Det finns nämligen EN sak som är så inni helvete tabu att gnälla över så det inte finns och det är just "men Guuuud vilket härligt väder!". Då är man obekväm, då tittas man snett på, ungefär som om man hade dragit ett osmakligt skämt. För riktigt klok kan man ju inte vara som tycker så, eller hur?
Under min sväng söderut passade jag på att stanna lite extra länge när det var dags att äta, mest för att tjuvlyssna på konversationerna som utspelade sig mellan restaurangbesökarna. Ingen törs, men många vill uttrycka sitt ogillande. Inte helt oväntat kom vädret upp direkt efter hälsningsfraserna och det är inga problem att läsa mellan raderna med hjälp av tonfallet:
- Men nu är det sommar! (Helvete vad hett det är!)
- Jodu! Nu behöver man inte frysa. (Ja fy faan!)
- Höhö, nej...men man blir lite svettig...(Pejlar stämningen lite...)
- Joo, ja, man blir ju det...(Hmm....undrar om han tycker som mig?)
- Men man ska inte klaga! (Nu är vi farligt nära!)
- NEEEEEEJNEJNEJNEJ! Guuudnej! Det ska man inte göra!!! (Förfärad)
Ungefär så låter det. Ganska ofta dessutom. I en konversation hette det till och med "men man FÅR inte klaga". Varför i helvete då? För att vi klagar över allting annat och måste ha nånting som inte går att klaga över som motvikt?
Själv har jag ett rätt ljummet (!) förhållande till sommaren. Jag avskyr nämligen värmen. Jag blir helt slut, får huvudvärk och blir illamående och även om det blivit bättre på senare år så har jag lidit av värmen sen jag var barn. Trots att jag tillhör en uppenbar minoritet är jag tämligen säker på att jag inte är ensam.
Så, fellow värmehatare, jag vet att du finns där ute, varför inte börja med ett experiment? Nästa gång du träffar någon bekant som glatt säger "Men Guuuud vilket väder vi har va?" så svara bara kort och koncist "Jag mår illa". Om du inte råkat stöta på en likasinnad så lovar jag att du kommer att bemötas med total oförståelse. Man kommer i första hand undra om du är sjuk, men skulle någon direkt faktiskt koppla ihop sitt eget uttalande med svaret så kommer du att få svara på ett par likartade följdfrågor av typen "Av värmen?" följt av "Varför då?" bara för att dom ska vara helt säkra på att du faktiskt menar det du säger. Prova vettja! Det är rätt underhållande.
När du sedan är varm i kläderna (!) så ös på. Gnäll! Klaga! Spy ut din galla över dina medmänniskor! Vi står ju ut med deras gnäll över den svala och sköna (och dessutom otroligt vackra) hösten? Kan dom så kan vi! Varför ska just vi tiga och lida?
Eller så kan vi helt enkelt ge fan i att bry oss så jävla mycket om vädret överhuvudtaget lite till mans? HA! Ja jävlar...
Hela hösten gnälls det över hur kort sommaren var och hur mörkt och kallt och regnigt och ruskigt det är och "tänk om det ändå kunde komma lite snö så det blev lite ljust i alla fall" och när den ramlar ner är det ju åt helvete det också för då blir det halt och vi måste skotta. För att inte tala om hur kallt det är. När den så efterlängtade våren sen kommer så är det åt helvete det också för snön kunde väl i alla fall ha fått ligga till påsk så man kan köra skoter och "jaha, ska det bli så här slaskigt och regnigt igen nu?"
Man skulle kunna tro att när sommaren kommer är svenskarna världens lyckligaste folk, men riktigt så är det inte, kära vänner. Vi fortsätter att gnälla över att behöva jobba. Vi gnäller över att det regnar, naturligtvis. Det är ju sommar? Det ska ju vara soligt på sommaren! "Det kunde väl regna på nätterna?" Men till slut kommer det, det som i folkmun kallas för "men Guuuud vilket härligt väder!"
Specifikationen över "men Guuuud vilket härligt väder!" är 25-30º, molnfri himmel, gassande sol och ingen störande vind. Då är det sommar. Då finns ingen accepterad anledning att befinna sig inomhus, då uppmanas vi på sociala medier att gå ut ta vara på dagen, vi som kan! Då ska vi njuta. Annars ska Fan ta oss.
Men vet ni vad?
Vi vill gnälla nu också...men nu gör vi allt för att maskera det. Det finns nämligen EN sak som är så inni helvete tabu att gnälla över så det inte finns och det är just "men Guuuud vilket härligt väder!". Då är man obekväm, då tittas man snett på, ungefär som om man hade dragit ett osmakligt skämt. För riktigt klok kan man ju inte vara som tycker så, eller hur?
Under min sväng söderut passade jag på att stanna lite extra länge när det var dags att äta, mest för att tjuvlyssna på konversationerna som utspelade sig mellan restaurangbesökarna. Ingen törs, men många vill uttrycka sitt ogillande. Inte helt oväntat kom vädret upp direkt efter hälsningsfraserna och det är inga problem att läsa mellan raderna med hjälp av tonfallet:
- Men nu är det sommar! (Helvete vad hett det är!)
- Jodu! Nu behöver man inte frysa. (Ja fy faan!)
- Höhö, nej...men man blir lite svettig...(Pejlar stämningen lite...)
- Joo, ja, man blir ju det...(Hmm....undrar om han tycker som mig?)
- Men man ska inte klaga! (Nu är vi farligt nära!)
- NEEEEEEJNEJNEJNEJ! Guuudnej! Det ska man inte göra!!! (Förfärad)
Ungefär så låter det. Ganska ofta dessutom. I en konversation hette det till och med "men man FÅR inte klaga". Varför i helvete då? För att vi klagar över allting annat och måste ha nånting som inte går att klaga över som motvikt?
Själv har jag ett rätt ljummet (!) förhållande till sommaren. Jag avskyr nämligen värmen. Jag blir helt slut, får huvudvärk och blir illamående och även om det blivit bättre på senare år så har jag lidit av värmen sen jag var barn. Trots att jag tillhör en uppenbar minoritet är jag tämligen säker på att jag inte är ensam.
Så, fellow värmehatare, jag vet att du finns där ute, varför inte börja med ett experiment? Nästa gång du träffar någon bekant som glatt säger "Men Guuuud vilket väder vi har va?" så svara bara kort och koncist "Jag mår illa". Om du inte råkat stöta på en likasinnad så lovar jag att du kommer att bemötas med total oförståelse. Man kommer i första hand undra om du är sjuk, men skulle någon direkt faktiskt koppla ihop sitt eget uttalande med svaret så kommer du att få svara på ett par likartade följdfrågor av typen "Av värmen?" följt av "Varför då?" bara för att dom ska vara helt säkra på att du faktiskt menar det du säger. Prova vettja! Det är rätt underhållande.
Eller så kan vi helt enkelt ge fan i att bry oss så jävla mycket om vädret överhuvudtaget lite till mans? HA! Ja jävlar...
lördag 30 mars 2013
Välkomna hem pojkar, det var längesen sist.
The men will cheer, the boys will shout
Bring 'em home, bring 'em home
And we will all turn out
Bring 'em home, bring 'em home
The church bells will ring with joy
Bring 'em home, bring 'em home
To welcome our darlin' girls and boys
Bring 'em home, bring 'em home
We will lift their voice and sound
Bring 'em home, bring 'em home
When Jensa comes marching home
Bring 'em home, bring 'em home
söndag 17 februari 2013
Kühlschrank
Det är tyska och betyder kylskåp. Det här inlägget kommer nämligen att handla om det.
Det slog mig nämligen att om man inte slår igen dörrn riktigt så slocknar lampan efter en stund. I bruksanvisningen står att läsa att sålunda är det konstruerat för att spara ström.
Då undrar man ju genast följande - hur många Gigawattjävlar drar en sån där sketen liten lampa egentligen? Kan inte vara så många det inte, jämfört med hur mycket skåpet drar när det försöker kompensera för den öppna dörrn. När man sen ska upp och pissa kvart över tre och det är kolsvart så hade man ju genast märkt att det var nåt som lyste och kunnat åtgärda det. Om det inte vore för att lampjäveln har slocknat.
Vore det inte bättre att lampan började blinka och skåpet ula som fan efter 5 min? Då fick man ju en chans att stänga dörrn och slapp få maten förstörd? Hur tänkte ärade Herr Kylskåpsfabrikör där egentligen?
Han är väl i maskopi med Vattenfall.
Den jäveln.
Eddie Meduza – Strömmen Finder Vägen
Det slog mig nämligen att om man inte slår igen dörrn riktigt så slocknar lampan efter en stund. I bruksanvisningen står att läsa att sålunda är det konstruerat för att spara ström.
Då undrar man ju genast följande - hur många Gigawattjävlar drar en sån där sketen liten lampa egentligen? Kan inte vara så många det inte, jämfört med hur mycket skåpet drar när det försöker kompensera för den öppna dörrn. När man sen ska upp och pissa kvart över tre och det är kolsvart så hade man ju genast märkt att det var nåt som lyste och kunnat åtgärda det. Om det inte vore för att lampjäveln har slocknat.
Vore det inte bättre att lampan började blinka och skåpet ula som fan efter 5 min? Då fick man ju en chans att stänga dörrn och slapp få maten förstörd? Hur tänkte ärade Herr Kylskåpsfabrikör där egentligen?
Han är väl i maskopi med Vattenfall.
Den jäveln.
Eddie Meduza – Strömmen Finder Vägen
söndag 10 februari 2013
Stiltje
Här händer det inte så mycket. Jag har har ett ämne i bakhuvet som jag kommer att ta upp lite senare, måste fnula lite mer på det hela bara.
Under tiden kan jag väl berätta att det har varit både jul och nyår. Jag åkte hemöver en sväng medelst tåg, jag gillar att åka tåg. Återresan gjordes med samma transportmedel. Med oss på resan hade vi fyra donnor i 16-17-åldern som inte var tysta en sekund. Mellan Insjön och Leksand utbrister en av dom "Men det är ju flera mil mellan husen här uppe!". Tur dom inte skulle vidare från Mora till Sveg, då hade dom börjat gråta.
Bytt bil har jag gjort också. Jag har väl kikat efter bil de senaste...jamen typ 5 åren, men det har väl aldrig dykt upp nåt som känts försvarligt. Nästan 14 år med en och samma bil sätter ju sina spår också och listan på borde/måste-snart-åtgärdas-saker växte sig allt längre. Som en blixt från klar himmel uppenbarade sig en liten silverfärgad korean i Ljusdal, dvs lämpligt avstånd, bara ca 10 mil (jo jag har nog blivit norrlänning på heltid, tackar som frågar) så jag åkte till Älta i några dagar och sen gjorde jag slag i saken.
Hade inget minne av hur det var att köpa bil men allt gick enligt planerna. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Att det sen känns som att man sitter på taket betyder nog att man sitter högt och bra i den som standard, men mitt nedsuttna Nissan-säte där man såg fjädrarna under tyget och således satt nästan på golvet, gör väl sitt till också. Man får vänja sig.
När jag åkte ut från gårdsplanen hos bilhandlarn skulle jag bromsa lite lätt. Höll på att skicka både mig och sällskapet i framrutan. Det kanske är standard, vad vet jag, men de slitna skivorna jag var van vid gjorde väl sitt till också. Man får vänja sig.
På den här behöver man inte använda nyckel heller. Man trycker på en knapp och så vips, så är bilen upplåst. Tanklocket öppnas med en spak inuti. Rena rymdskeppet. Man får vänja sig.
Helgen har spenderats i öldrickandets tecken med Eklund som sällskap. Gick åt en och annan irländsk kaffe också men det behövdes för att få upp värmen. Börjar tro att att han har eskimåpåbrå...
Såg slutet på dokumentären om Johnny Cash också och fastnade för en låt som jag inte riktigt hittar med herrn själv, men Marty Stuart's version går inte av för hackor den heller.
Marty Stuart – Walls Of A Prison
Under tiden kan jag väl berätta att det har varit både jul och nyår. Jag åkte hemöver en sväng medelst tåg, jag gillar att åka tåg. Återresan gjordes med samma transportmedel. Med oss på resan hade vi fyra donnor i 16-17-åldern som inte var tysta en sekund. Mellan Insjön och Leksand utbrister en av dom "Men det är ju flera mil mellan husen här uppe!". Tur dom inte skulle vidare från Mora till Sveg, då hade dom börjat gråta.
Bytt bil har jag gjort också. Jag har väl kikat efter bil de senaste...jamen typ 5 åren, men det har väl aldrig dykt upp nåt som känts försvarligt. Nästan 14 år med en och samma bil sätter ju sina spår också och listan på borde/måste-snart-åtgärdas-saker växte sig allt längre. Som en blixt från klar himmel uppenbarade sig en liten silverfärgad korean i Ljusdal, dvs lämpligt avstånd, bara ca 10 mil (jo jag har nog blivit norrlänning på heltid, tackar som frågar) så jag åkte till Älta i några dagar och sen gjorde jag slag i saken.
Hade inget minne av hur det var att köpa bil men allt gick enligt planerna. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Att det sen känns som att man sitter på taket betyder nog att man sitter högt och bra i den som standard, men mitt nedsuttna Nissan-säte där man såg fjädrarna under tyget och således satt nästan på golvet, gör väl sitt till också. Man får vänja sig.
När jag åkte ut från gårdsplanen hos bilhandlarn skulle jag bromsa lite lätt. Höll på att skicka både mig och sällskapet i framrutan. Det kanske är standard, vad vet jag, men de slitna skivorna jag var van vid gjorde väl sitt till också. Man får vänja sig.
På den här behöver man inte använda nyckel heller. Man trycker på en knapp och så vips, så är bilen upplåst. Tanklocket öppnas med en spak inuti. Rena rymdskeppet. Man får vänja sig.
Helgen har spenderats i öldrickandets tecken med Eklund som sällskap. Gick åt en och annan irländsk kaffe också men det behövdes för att få upp värmen. Börjar tro att att han har eskimåpåbrå...
Såg slutet på dokumentären om Johnny Cash också och fastnade för en låt som jag inte riktigt hittar med herrn själv, men Marty Stuart's version går inte av för hackor den heller.
Marty Stuart – Walls Of A Prison
söndag 16 december 2012
Bakom kulisserna
Veckans snackis är naturligtvis Disneys klippbeslut. När jag skummade igenom den första artikeln jag sprang på så tyckte jag också att det kändes lite skitnödigt, men efter lite research har jag ändrat åsikt.
Jag tar den svarta dockan som exempel och börjar med att ställa en lite provocerande fråga - Skulle du låta ditt barn gå till skolan i en tröja med den här dockan på? Fundera lite medan du läser.
Varför har vi så svårt att acceptera att dockan klipps bort? Jo, för den enda relation vi har till den är just julafton. För de flesta av oss är den inte förknippad med något annat än just en söt och rolig docka och är således helt harmlös. Tvärtom borde den väl få finnas kvar för att påvisa mångfalden? Ja, kanske det...men för många många andra betyder den något helt annat. Världen är nämligen lite större än Kalle Anka på julafton.
Det handlar inte om vad dockan gör, eller säger eller vad vi i Sverige tycker om den. Det handlar om vad den symboliserar. Dockan är en sk "Pickaninny" (klicka på länken, orkar du inte läsa texten så titta i alla fall på bilderna) en symbol för hur världen (läs Amerika) såg på svarta människor (läs barn) i början av 1900-talet. Många av bilderna är "lite roliga" vid första anblicken men blir betydligt otäckare när man inser att det här faktiskt är skrivet på fullaste allvar.
Dockan symboliserar många hundra år av förtryck. Den symboliserar en föråldrad, felaktig och motbjudande syn på mörkhyade människor. Den är en symbol för slaveri, segregation, inhumanitet. You name it. Oavsett vad vi tycker om den och hur gullig den är.
Kunskap är nyckeln till förståelse. För tre dagar sen kände jag inte till begreppet "Pickaninny", idag har jag inga som helst problem att förstå Disneys beslut. Om vi själva ifrågasätter, tänker efter och tar reda på bakgrund och fakta istället för att lita till medias artiklar, ofta vinklade för att sälja och sällan innehållande hela sanningen, ökar chanserna för förståelse markant.
Om du fortfarande inte förstår hur mycket dockan symboliserar, svara mig då på nästa fråga:
Skulle du låta ditt barn gå till skolan med följande symbol på tröjan?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)