Öppet brev till Mikael Råstedt

Hej Micke,

Idag släpps pucken.

I...jag vet inte hur många år, har jag fått utstå spott, spe och hån från din sida. Avdankade, svindyra, trötta värvningar och urspårade återtåg. Att Leksand en dag skulle spela i Elitserien var en stark önskan, att Djurgårn skulle åka ur, en utopi.

Den 30 mars 2013 slog Leksand Rögle med 3-1 och avancemanget till Elitserien var ett faktum. Det var även klart att Djurgårn inte skulle göra Leksand sällskap (jo, jag vet att det heter SHL nu men om du ska försöka försvara dig med såna petitesser blir det bara patetiskt).

Ända sen den dagen har jag gått och nynnat på samma strof - "Jag har väntat så länge på just den här dan och det är skönt att den äntligen kommer!". Nu var ju inte Kenta gnagare, det hade ju varit optimalt, men man kan ju inte få allt här i världen.

Spela i Elitserien till exempel.

Jag minns speciellt ett tillfälle när jag passerar dig och Ulf Stener på jobbet och Ulf frågar vilket lag jag håller på. Jag svarar lite trött att ni mycket väl vet att jag håller på Leksand. Din replik är omedelbar - "Jamen alltså, vilket lag håller du på i Elitserien? HAHAHAHAHAHAHA!!!"

Ja, käre Mikael, äntligen får jag ställa samma fråga till dig! Vilket lag håller du på? I Elitserien alltså? HAHAHAHAHAHA!

Tack, jag är mycket väl medveten om att det kanske bara blir en säsong, nästa gång kanske det är tvärtom igen. Jag har inga förväntningar, bara förhoppningar, om att Leksand ska hänga kvar. Idag kanske det blir däng med 0-6 mot Brynäs? Vem vet? Men Farbror Melker, vet du vaa? Det spelar ingen roll, i slutet av dagen kvarstår ändå det faktum att Leksand spelar i Elitserien och Djurgårn i Korpen. I'm untouchable!

Det jag dock har, är en hel säsong att ta igen åtskilliga års förnedring. Jag kan inte lova att jag ska påminna dig VARJE dag, kanske inte ens varje match, men jag lovar och svär att jag ska göra mitt bästa!

"Du kan ta en mas ur Dalarna men du kan aldrig ta Dalarna ur en mas!"

Lyssna och njut!

//Olle

Mathysterin

I skrivande stund finns det väl ingen debatt som rör upp känslorna mer än just kostdebatten. Tidningarna är naturligtvis inte sena att haka på för här finns pengar att tjäna. Kontroversiella åsikter, experter hit och dit, hårda ord och kändisar som uttalar sig. Sånt säljer.

Stenålderskost, Medelhavskost, Paleo, Atkins, LCHF, 5:2, 16:8, kostcirkeln, you name it. Det finns lika många råd som det finns åsikter och experter. Den ena läkaren säger si, den andra läkaren med exakt samma utbildning och erfarenhet säger så.

Vem kan man lita på? Hur ska vi äta? Är det häst i det här eller inte? Frågorna är många, svaren på varje fråga desto fler.

Det som fascinerar mig mest är de självutnämnda experter som förkastar precis ALLT vad förändringar heter och envetet hänvisar till gammal vetenskap. Men vetenskapen går ju framåt hela tiden och avslöjar nya saker varje dag? Varför är det så omöjligt att vetenskapen avslöjar nya saker när det gäller kosten också? Och hur kan man dra precis alla individer över en och samma kam?

"Ät mindre och spring mer så går du ner i vikt! Punkt slut!" hävdar många. Jag har ingen aning om hur man bör träna för att bli bäst i världen i störtlopp, för jag har ingen som helst erfarenhet av det, men påfallande ofta hör man det tvärsäkra uttalandet ovan från människor som faktiskt aldrig behövt göra detta själva. De har aldrig någonsin varit överviktiga och kan äta precis vad som helst utan att vågen rör sig ett gram. Ändå vet de precis vad alla andra människor ska göra för att bli av med sin övervikt. Är inte det lite underligt?

Missförstå mig rätt, jag har inget emot motion, tvärtom, även jag är helt övertygad om att det bara finns vinster med att röra på sig och ovanstående stämmer med all säkerhet på väldigt många människor, men stämmer det för alla? Låt mig dra en parallell.

På bipacksedeln till Alvedon står följande att läsa:

Biverkningar

Biverkningar kan förekomma, men det är inte säkert att du får någon av dem.

Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion. Allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter (angioödem).

Biverkningar? 1/1000? Det finns alltså några stackare där ute som inte tål Alvedon? "Leverskada" låter faktiskt rätt allvarligt...då kanske det finns några som inte går ner i vikt av att äta mindre och springa mer också? Så omöjligt är det väl inte? Det finns människor som inte kan äta skaldjur, nötter och kiwi. Hur kan det vara så? Kan det finnas människor som inte tål stora mängder fett? Eller kolhydrater? Tja, varför inte?

Ni kanske sitter och väntar på att jag ska tala om hur det ligger till, men det ska jag inte göra. Jag hävdar inte att nånting är rätt eller fel, men det måste finnas en anledning till att det kommer fram så många olika varianter på hur vi ska äta på senare år. Jag vill gärna tro att det beror på att dessa människor lagt om livsstil med förbättrat allmäntillstånd som följd och nu vill dela med sig av sin glädje och lycka för att få andra att uppleva samma sak.

När inte ens vetenskapen är enig längre, hur ska vi vanliga dödliga då kunna veta? Prova dig fram, säger jag. Leta, läs, fråga likasinnade. Fungerar det inte så prova nånting annat. Men förkasta inte nånting direkt.

Jag har hittat det som verkar fungera för mi JAHA,VARFÖR ÄR DU SÅ FET DÅ? frågar ni som känner er provocerade, innan jag hinner avsluta meningen. Jo för att motivation och disciplin är en helt annan historia ;)

Men jag tror jag är på väg att få ordning på den också. Hoppas jag. Jag mår hur som helst bättre rent allmänt av det jag äter nu.

En sak är dock vetenskapen överens om - vi äter för mycket socker. Vissa liknar det vid en drog. Jag är benägen att hålla med.

Rodriguez – Sugar Man