Vi hade i alla fall tur med vädret.

Vi svenskar är ju som bekant väderonanister utan dess like. Hur många InstaWeather-bilder har ni sett i år? Media förutspår via instituten årets varmaste dag i morgon. Då tar jag tillfället i akt att väderonanera lite jag också. Fast åt andra hållet.

Hela hösten gnälls det över hur kort sommaren var och hur mörkt och kallt och regnigt och ruskigt det är och "tänk om det ändå kunde komma lite snö så det blev lite ljust i alla fall" och när den ramlar ner är det ju åt helvete det också för då blir det halt och vi måste skotta. För att inte tala om hur kallt det är. När den så efterlängtade våren sen kommer så är det åt helvete det också för snön kunde väl i alla fall ha fått ligga till påsk så man kan köra skoter och "jaha, ska det bli så här slaskigt och regnigt igen nu?"

Man skulle kunna tro att när sommaren kommer är svenskarna världens lyckligaste folk, men riktigt så är det inte, kära vänner. Vi fortsätter att gnälla över att behöva jobba. Vi gnäller över att det regnar, naturligtvis. Det är ju sommar? Det ska ju vara soligt på sommaren! "Det kunde väl regna på nätterna?" Men till slut kommer det, det som i folkmun kallas för "men Guuuud vilket härligt väder!"

Specifikationen över "men Guuuud vilket härligt väder!" är 25-30º, molnfri himmel, gassande sol och ingen störande vind. Då är det sommar. Då finns ingen accepterad anledning att befinna sig inomhus, då uppmanas vi på sociala medier att gå ut ta vara på dagen, vi som kan! Då ska vi njuta. Annars ska Fan ta oss.

Men vet ni vad?

Vi vill gnälla nu också...men nu gör vi allt för att maskera det. Det finns nämligen EN sak som är så inni helvete tabu att gnälla över så det inte finns och det är just "men Guuuud vilket härligt väder!". Då är man obekväm, då tittas man snett på, ungefär som om man hade dragit ett osmakligt skämt. För riktigt klok kan man ju inte vara som tycker så, eller hur?

Under min sväng söderut passade jag på att stanna lite extra länge när det var dags att äta, mest för att tjuvlyssna på konversationerna som utspelade sig mellan restaurangbesökarna. Ingen törs, men många vill uttrycka sitt ogillande. Inte helt oväntat kom vädret upp direkt efter hälsningsfraserna och det är inga problem att läsa mellan raderna med hjälp av tonfallet:

- Men nu är det sommar! (Helvete vad hett det är!)
- Jodu! Nu behöver man inte frysa. (Ja fy faan!)
- Höhö, nej...men man blir lite svettig...(Pejlar stämningen lite...)
- Joo, ja, man blir ju det...(Hmm....undrar om han tycker som mig?)
- Men man ska inte klaga! (Nu är vi farligt nära!)
- NEEEEEEJNEJNEJNEJ! Guuudnej! Det ska man inte göra!!! (Förfärad)

Ungefär så låter det. Ganska ofta dessutom.  I en konversation hette det till och med "men man FÅR inte klaga". Varför i helvete då? För att vi klagar över allting annat och måste ha nånting som inte går att klaga över som motvikt?

Själv har jag ett rätt ljummet (!) förhållande till sommaren. Jag avskyr nämligen värmen. Jag blir helt slut, får huvudvärk och blir illamående och även om det blivit bättre på senare år så har jag lidit av värmen sen jag var barn. Trots att jag tillhör en uppenbar minoritet är jag tämligen säker på att jag inte är ensam.

Så, fellow värmehatare, jag vet att du finns där ute, varför inte börja med ett experiment? Nästa gång du träffar någon bekant som glatt säger "Men Guuuud vilket väder vi har va?" så svara bara kort och koncist "Jag mår illa". Om du inte råkat stöta på en likasinnad så lovar jag att du kommer att bemötas med total oförståelse. Man kommer i första hand undra om du är sjuk, men skulle någon direkt faktiskt koppla ihop sitt eget uttalande med svaret så kommer du att få svara på ett par likartade följdfrågor av typen "Av värmen?" följt av "Varför då?" bara för att dom ska vara helt säkra på att du faktiskt menar det du säger. Prova vettja! Det är rätt underhållande.

När du sedan är varm i kläderna (!) så ös på. Gnäll! Klaga! Spy ut din galla över dina medmänniskor! Vi står ju ut med deras gnäll över den svala och sköna (och dessutom otroligt vackra) hösten? Kan dom så kan vi! Varför ska just vi tiga och lida?

Eller så kan vi helt enkelt ge fan i att bry oss så jävla mycket om vädret överhuvudtaget lite till mans? HA! Ja jävlar...

Välkomna hem pojkar, det var längesen sist.

The men will cheer, the boys will shout

Bring 'em home, bring 'em home

And we will all turn out

Bring 'em home, bring 'em home

The church bells will ring with joy

Bring 'em home, bring 'em home

To welcome our darlin' girls and boys

Bring 'em home, bring 'em home

We will lift their voice and sound

Bring 'em home, bring 'em home

When Jensa comes marching home

Bring 'em home, bring 'em home

Kühlschrank

Det är tyska och betyder kylskåp. Det här inlägget kommer nämligen att handla om det.

Det slog mig nämligen att om man inte slår igen dörrn riktigt så slocknar lampan efter en stund. I bruksanvisningen står att läsa att sålunda är det konstruerat för att spara ström.

Då undrar man ju genast följande - hur många Gigawattjävlar drar en sån där sketen liten lampa egentligen? Kan inte vara så många det inte, jämfört med hur mycket skåpet drar när det försöker kompensera för den öppna dörrn. När man sen ska upp och pissa kvart över tre och det är kolsvart så hade man ju genast märkt att det var nåt som lyste och kunnat åtgärda det. Om det inte vore för att lampjäveln har slocknat.

Vore det inte bättre att lampan började blinka och skåpet ula som fan efter 5 min? Då fick man ju en chans att stänga dörrn och slapp få maten förstörd? Hur tänkte ärade Herr Kylskåpsfabrikör där egentligen?

Han är väl i maskopi med Vattenfall.

Den jäveln.


Eddie Meduza – Strömmen Finder Vägen

Stiltje

Här händer det inte så mycket. Jag har har ett ämne i bakhuvet som jag kommer att ta upp lite senare, måste fnula lite mer på det hela bara.

Under tiden kan jag väl berätta att det har varit både jul och nyår. Jag åkte hemöver en sväng medelst tåg, jag gillar att åka tåg. Återresan gjordes med samma transportmedel. Med oss på resan hade vi fyra donnor i 16-17-åldern som inte var tysta en sekund. Mellan Insjön och Leksand utbrister en av dom "Men det är ju flera mil mellan husen här uppe!". Tur dom inte skulle vidare från Mora till Sveg, då hade dom börjat gråta.

Bytt bil har jag gjort också. Jag har väl kikat efter bil de senaste...jamen typ 5 åren, men det har väl aldrig dykt upp nåt som känts försvarligt. Nästan 14 år med en och samma bil sätter ju sina spår också och listan på borde/måste-snart-åtgärdas-saker växte sig allt längre. Som en blixt från klar himmel uppenbarade sig en liten silverfärgad korean i Ljusdal, dvs lämpligt avstånd, bara ca 10 mil (jo jag har nog blivit norrlänning på heltid, tackar som frågar) så jag åkte till Älta i några dagar och sen gjorde jag slag i saken.

Hade inget minne av hur det var att köpa bil men allt gick enligt planerna. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Att det sen känns som att man sitter på taket betyder nog att man sitter högt och bra i den som standard, men mitt nedsuttna Nissan-säte där man såg fjädrarna under tyget och således satt nästan på golvet, gör väl sitt till också. Man får vänja sig.

När jag åkte ut från gårdsplanen hos bilhandlarn skulle jag bromsa lite lätt. Höll på att skicka både mig och sällskapet i framrutan. Det kanske är standard, vad vet jag, men de slitna skivorna jag var van vid gjorde väl sitt till också. Man får vänja sig.

På den här behöver man inte använda nyckel heller. Man trycker på en knapp och så vips, så är bilen upplåst. Tanklocket öppnas med en spak inuti. Rena rymdskeppet. Man får vänja sig.

Helgen har spenderats i öldrickandets tecken med Eklund som sällskap. Gick åt en och annan irländsk kaffe också men det behövdes för att få upp värmen. Börjar tro att att han har eskimåpåbrå...

Såg slutet på dokumentären om Johnny Cash också och fastnade för en låt som jag inte riktigt hittar med herrn själv, men Marty Stuart's version går inte av för hackor den heller.


Marty Stuart – Walls Of A Prison

Bakom kulisserna

Veckans snackis är naturligtvis Disneys klippbeslut. När jag skummade igenom den första artikeln jag sprang på så tyckte jag också att det kändes lite skitnödigt, men efter lite research har jag ändrat åsikt.

Jag tar den svarta dockan som exempel och börjar med att ställa en lite provocerande fråga - Skulle du låta ditt barn gå till skolan i en tröja med den här dockan på? Fundera lite medan du läser.

Varför har vi så svårt att acceptera att dockan klipps bort? Jo, för den enda relation vi har till den är just julafton. För de flesta av oss är den inte förknippad med något annat än just en söt och rolig docka och är således helt harmlös. Tvärtom borde den väl få finnas kvar för att påvisa mångfalden? Ja, kanske det...men för många många andra betyder den något helt annat. Världen är nämligen lite större än Kalle Anka på julafton.

Det handlar inte om vad dockan gör, eller säger eller vad vi i Sverige tycker om den. Det handlar om vad den symboliserar. Dockan är en sk "Pickaninny" (klicka på länken, orkar du inte läsa texten så titta i alla fall på bilderna) en symbol för hur världen (läs Amerika) såg på svarta människor (läs barn) i början av 1900-talet. Många av bilderna är "lite roliga" vid första anblicken men blir betydligt otäckare när man inser att det här faktiskt är skrivet på fullaste allvar.

Dockan symboliserar många hundra år av förtryck. Den symboliserar en föråldrad, felaktig och motbjudande syn på mörkhyade människor. Den är en symbol för slaveri, segregation, inhumanitet. You name it. Oavsett vad vi tycker om den och hur gullig den är.

Kunskap är nyckeln till förståelse. För tre dagar sen kände jag inte till begreppet "Pickaninny", idag har jag inga som helst problem att förstå Disneys beslut. Om vi själva ifrågasätter, tänker efter och tar reda på bakgrund och fakta istället för att lita till medias artiklar, ofta vinklade för att sälja och sällan innehållande hela sanningen, ökar chanserna för förståelse markant.

Om du fortfarande inte förstår hur mycket dockan symboliserar, svara mig då på nästa fråga:

Skulle du låta ditt barn gå till skolan med följande symbol på tröjan?

In varietate concordia

Läste i helgen en artikel om julavslutningen i Sveg som kommer att hållas i Folkets Hus istället för i kyrkan. Redan i våras var det tal om att skolavslutningen skulle firas på Gammelgården vilket inte blev av pga kort varsel och högljudda protester från allmänheten, om jag minns rätt.

Jag tycker att det är en bra lösning för min personliga uppfattning är att kyrkan och skolan inte ska ha nånting med varandra att göra, det finns inte längre någon anledning. Historiskt sett har kyrkan och skolan gått hand då kyrkan ansvarade för undervisningen innan folkskolan kom till, men sen år 2000 är kristendomen avskaffad som svensk statsreligion, samma år gick staten och kyrkan skilda vägar och i skollagen kan man numera läsa att skolan ska vara icke-konfessionell, vilket betyder att det inte ska finnas några religiösa inslag i undervisningen.

Fortsätter vi djupdykningen i historien är det naturligtvis även så att kyrkan som regel var den enda lokal som kunde inhysa alla elever på samma gång, men inte heller detta är längre aktuellt (i det här fallet) så det enda vi har kvar är just en tradition, om än en väldigt stark sådan.

"Så har det alltid varit", Dom får väl ta seden dit dom kommer? och "Dom skulle minsann inte ändra sig för vår skull!" är vanliga "argument" i debatten. Att våra egna barn naturligtvis vill vara i kyrkan tar vi för givet, allt annat är otänkbart, men har vi nån gång brytt oss om att ställa frågan? Eller är det bara våra egna åsikter det handlar om?

Nå, vänd på det hela då? Om du själv hade ett barn som gått i skolan ett helt år och fått nya kompisar men plötsligt inte kan delta i skolavslutningen, skulle du inte som förälder vara glad och tacksam om samhället ändrade sig och gav ditt barn möjligheten att delta?

Vad ska vi med en tradition till som endast leder till motsättningar?


Enligt artikeln har barnen fått säga sitt och röstade fram detta för att alla ska kunna vara med. I artikelns kommentarsfält kan man läsa konspirationsteorier om att barnen blivit manipulerade att rösta mot sin egentliga vilja. Jag har svårt att tro på den teorin med tanke på att barn av någon underlig anledning vanligtvis inte har några som helst problem med att leka och skratta tillsammans, oavsett hudfärg, religion och olika språk. Dom ser bara en annan människa.

Varför inte låta barnen föregå med gott exempel? Många gånger är dom det vi vuxna ofta glömmer bort att vara:

Humana

Resumé

Jaha, vad har hänt sen sist?

Har varit till stan och fått ur linsen, fick välja om jag ville ha i en ny eller fortsätta med ögondroppar men med tanke på att det gör så inni helvete ont när det väl går på tok med linsen i så valde jag att skippa den. Nu får väl tiden göra sitt. Nästa steg är en remiss till S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm men det känns rätt avlägset. Att det blir lite suddigt ibland kan jag stå ut med, bara jag slipper smärtan.

Jag tror det värsta är över för här i veckan kom jag på mig själv med att bry mig om andra. Jag brukar ju göra det men har inte haft ork på ett tag. Det tar jag som ett gott tecken. Om jag sen kunde få lite ork och motivation för att fortsätta fetknoppsresan åt rätt håll också så vore det ju bra, men vi tar en sak i taget. Det kommer väl det också.

Jag har druckit Minttu Black. En hel putell. Gick åt helvete, höll jag på att säga, gjorde det väl inte för jag är hel och ren och gjorde inte en människa förnär så jag ska väl inte klaga. Men det blev noll till knall på en nanosekund kändes det som.

Lugnar med öl i Jannes förråd, blev det i fredags. Vi kastade pil i närmare 4 timmar tror jag. Det har tittats på fotboll och hockey och idag drog skidåkningen på längden igång också så nu är helgerna spikade. Enda roliga med den här årstiden i mitt tycke.

Idag har jag betalat räkningar, tvättat och beställt biljetter. Åker hemöver en sväng över jul men eftersom det ser ut att kunna vara bart, vinterväglag eller isgata så väljer jag att åka tåg/buss. Bromsskivorna börjar dessutom låta lite så där som dom inte ska göra och priset är ungefär samma som att åka bil så va fan, som Fahlan skulle ha sagt.

Nu ska jag tvätta stjärten, raka mig och invänta Spårlöst.

Idag tar vi en låt av och med en gammal kompis från högstadiet - Hej Anders! om du råkar se det här.

Moneybrother – Just Another Part Of Me That Breaks Down