Brukar det stå i den så kallade kvällspressen. Klockan är tjugu i tie och jag har dormade tydligen av i soffan igen. Förståeligt, men i morrn ska landsortsveterinärerna få njuta mitt sällskap igen. Wish me luck.
Anledningen till att jag gör ett inlägg så snart igen, är naturligtvis att jag har drömt:
Börjar med att grannen inte fick skjuts när han skulle på jobbet. Att jag var i Thailand brydde han sig inte så mycket om. Nu är det dagen efter och vi ska hem från jobbet. Att han fick skjuts idag spelar ingen roll för han är fortfarande grinig. Vi sätter oss i bilen (hans bil, som i drömmen är min och aldrig har varit hans, om ni hänger med) och puttrar iväg. Efter 35 min ökar jag farten till...vansinnig bara för att vara tuff och det hade väl kanske varit skapligt okej om vi inte åkt på en isig serpentinväg och bilen saknat ratt. Man styr istället med en trådlös hårtrimmer. Hade väl kanske varit skapligt okej om inte jag hade varit totalt värdelös på att styra. Grannen blir skitförbannad så det finns bara en sak att göra.
Vi byter till ett litet modellflygplan i blå och orange plast.
Fördelen är att det nu är sommar. Vi befinner oss i Skåne, men flyga går ju fort. Tyvärr är jag ännu mer värdelös på att ratta ett modellflygplan. Lite knepigt att förklara här men vi sitter alltså inte i planet utan jag styr med en sån där fjärrkontroll och vi åker liksom med 10 meter bakom ändå på nåt vis. När jag har varit ute och sullat över havet en halvtimme och till slut lyckas ta oss in över land igen så gormar grannen att jag ska "ta ner planhelvetet". Jag lyckas och försöker skoja bort det hela med att jag ska ta igen all förlorad tid när är tillbaka i bilen (så vi ska gå från Skåne till Härjedalen då eller?). "Du ska så faan heller!" vrålar han men plötsligt är vi hemma i trappuppgången där vi ska vara för vi ska tydligen upp med en jävla massa grejer till våningen ovanför. Problemet är bara att det ska nån annan också.
En kille på jobbet (vet inte namnet) ska också flytta och har lastat ut hela sitt 1800-tals möblemang i trapphuset. Stolarna står placerade runt om liksom och är det enda som går att gå på. Vi börjar trixa med våra prylar (vems det är vet jag egentligen inte) och grannen blir bara mer och mer mordiskt. Plötsligt kikar killen på jobbet ut, tittar på stolarna, tittar på grannen och utbrister anklagande "Ja, jag har ju tvättat alla dom där stolarna jag?". Grannen tittar upp och med ögon som brinnande kol och svarar "Jaha? Var inte det jääävligt dumt det? i ett tonfall som lovar rätt bra med stryk.
Jag förstår att spänningen är olidlig men tyvärr, här vaknade jag.
Nu ska jag försöka sova igen tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar