I morrn börjar semestern.
söndag 3 juli 2011
Another day, another D-Mark
Noll inspiration. Jag har hämtat mig skapligt i alla fall, nu ska bara sista bitarna falla på plats men det lär väl ta en stund till.
söndag 26 juni 2011
Pain is temporary
Tuffaste veckan på länge, troligen den tuffaste i hela mitt liv, men nu är det bara att se framåt och invänta semestern. Sprängde till slut 15 kg i fredags genom att tappa 3,1 kg på en vecka. Kan väl vara en reaktion iof men jag skiter i vilket, det kändes jävligt bra i alla fall.
Undrar när jag sov till 11.50 sist? Minns inte. Nåja, det kanske behövdes då.
Undrar om inte det här kan bli en rätt skaplig dag ändå?
Känns så.
Queen – The Show Must Go On
Undrar när jag sov till 11.50 sist? Minns inte. Nåja, det kanske behövdes då.
Undrar om inte det här kan bli en rätt skaplig dag ändå?
Känns så.
Queen – The Show Must Go On
söndag 19 juni 2011
Feelin' bad blues
Är en låt av Ry Cooder som jag känner mig som. Hängde ni med där? Nåja, ge mig en vecka eller två så är jag på banan igen.
Bakeriet håller i sig, det blev en äppelkaka som mottogs med öppna skedar på bingon, "Jag brukar inte tycka om såna här men den här var god!" är ett beröm så gott som något. Alla som tycker att det är tråkigt att laga mat/baka åt sig själva bör prova att bjuda nån annan. För visst är det så att det man gör själv inte är lika gott som det nån annan gör? Så tycker då jag i alla fall.
Halva kakan står dock kvar i frysen men det kommer väl fler fikadagar. Här på kvällskvisten har jag meckat ihop en Suksesskake. Förhoppningarna är skapliga men jag är osäker på om krämen kommer att stelna till sig tillräckligt. Lär visa sig i morrn eller kanske rent av senare ikväll. Skulle väl ha pyntat den lite också men vi får se hur jag gör. Det estetiska har väl aldrig varit min tekopp direkt.
Blev inge dart ikväll men att mala 400 g sötmandel är inte att förakta i motionsväg det heller. Egentligen skulle jag ha lagt ut en bild på redskapet jag använde, det härstammar nog från sent 70-tal men fungerar fortfarande. Den är orange också. Ni vet så där dassigt lortorange som det bara kunde vara på 70-talet. "Där allting var modernt runt -77" som han sjunger, Christer Björkman.
Nu ropar disken och jag har nog inte mer inspiration än såhär idag heller.
Tänk om man kunde trycka på en knapp som bara fixade skiten?
Det borde finnas en sån för disken också när jag tänker efter.
Ry Cooder – Feelin' Bad Blues
Bakeriet håller i sig, det blev en äppelkaka som mottogs med öppna skedar på bingon, "Jag brukar inte tycka om såna här men den här var god!" är ett beröm så gott som något. Alla som tycker att det är tråkigt att laga mat/baka åt sig själva bör prova att bjuda nån annan. För visst är det så att det man gör själv inte är lika gott som det nån annan gör? Så tycker då jag i alla fall.
Halva kakan står dock kvar i frysen men det kommer väl fler fikadagar. Här på kvällskvisten har jag meckat ihop en Suksesskake. Förhoppningarna är skapliga men jag är osäker på om krämen kommer att stelna till sig tillräckligt. Lär visa sig i morrn eller kanske rent av senare ikväll. Skulle väl ha pyntat den lite också men vi får se hur jag gör. Det estetiska har väl aldrig varit min tekopp direkt.
Blev inge dart ikväll men att mala 400 g sötmandel är inte att förakta i motionsväg det heller. Egentligen skulle jag ha lagt ut en bild på redskapet jag använde, det härstammar nog från sent 70-tal men fungerar fortfarande. Den är orange också. Ni vet så där dassigt lortorange som det bara kunde vara på 70-talet. "Där allting var modernt runt -77" som han sjunger, Christer Björkman.
Nu ropar disken och jag har nog inte mer inspiration än såhär idag heller.
Tänk om man kunde trycka på en knapp som bara fixade skiten?
Det borde finnas en sån för disken också när jag tänker efter.
Ry Cooder – Feelin' Bad Blues
söndag 12 juni 2011
En sockerbagare här bor i staden
Jahapp, det blev lite halvpanik nästan det här med bakandet. Det gick lite i vågor nästan för jag började med en Oreo iskake som jag gjort förut och den är ju ett säkert kort. Trodde jag. Men mer om den senare. Jag började med kakan som går att beskåda i inlägget söder om detta. Det gick käpprätt åt helvete:
Jag vet inte om det var fel kakmix och fel recept men det såg inte ut som nån Earthquake direkt. Det såg ut som Sodom och Gomorra. Jag skulle kunna göra en väldigt grafisk beskrivning men jag låter bli det. Kakjäveln fick gå direkt i soporna.

Så här såg den ut innan den totala förintelsen. Redan här borde jag ju ha insett att det skulle barka iväg...
Dagen efter tänkte jag då göra Chocolate Fudge Brownies. Lät ju smaskens satan och lätt såg det ut att vara också. Smält smör och choklad och vicka i socker, brun farin, sirap och kakao. När jag vickade i det torra och vevade runt så tänkte jag direkt "Det här måste vara WAY to much socker!" och det var det också. "Rör till sockret har smält ordentligt". Ja de det hann man inte innan det blev kola/knäck av skiten. Jag vickade i äggen ändå och då blev det ju smetaktigt. Med klumpar av karameliserat, bränt socker. Här var jag ganska less kan jag säga. Vad göra?
Idé! Jag silar skiten! så får vi se om det blir nåt över. Jovars, hann ju stelna rätt bra men jag fick ut lite slät smet i alla fall och höftade i lite mjöl, jag trodde liksom inte på receptet längre. In i ugnen i några minuter och ut kom en skapligt respektabel kladdkaka. En stund senare fick jag spontanbesök av trenne sköna damer varav en utbrast "Den här är väl inte misslyckad?" Jag förklarade att det skulle vara brownies egentligen och fick ett "Åh.." till svar =)
Men skam den som går på torra land!
Nu var det onsdag och jag hade börjat förvarna bingosällskapet om att det kanske blev en påse Dollarmuffins men när jag märkte den lätta besvikelsen i tonen och dessutom fick både stöd och uppmuntran så tänkte jag att tredje gången brukar ju vara gillt. Banankaka med chokladtäcke micklades ihop på kvällskvisten och det var inte utan att en viss nervositet smög runt i köket, men döm om min förvåning och häpna lyckad kaka...häpna lycka när en lyckad kaka (så blir det ja) hoppade ut ur ugnen. Glasuuuren gick utmärkt att smeta på och dan efter hade den satt sig så pass att den var riktigt saftig och inte alls dum att tugga på.

Innan uppätandet
Fredagen bjöd på ytterligare ett spontanbesök av nästan samma damer, jag börjar tro att mitt rykte som konditor börjar sprida sig, för det där med att jag kanske är trevlig att umgås med tvivlar jag på. Jag lockade ju dessutom dit dom med löfte om Oreo-kakan, vilket jag nu kom på att jag kanske inte borde ha skrivit för det var ju lite Ful gubbe-varning på det.
Nåja, Linda fick både ADHD och DAMP av sockret och drog igång med både sekatör, trimmer och gräsklippare så nu ser det nästan ut som det bor folk här. Det roliga är ju att när jag köpte den där trimmern så tog det väl 45 min av hejdlöst ryckande i snöret innan den hostade igång och nu var det samma sak den här sommaren. Jag gav iof upp efter en kvart den här gången, men för Linda tog det väl en 6-7 ryck innan den startade så vackert. Hade jag varit en sån där könsrollsstereotyp karlakarl hade jag naturligtvis skämts ihjäl, men jag nöjer mig med att skämtsamt påstå att jag ju värmde upp den härom dan så den var ju redo att starta ändå ;) och tackar så oändligt mycket för hjälpen!
Jo just ja, kakan ja. Jag dukade ju och stolt som en tupp svassade jag ut med kakan i högsta hugg. Visade sig att den inte hade frusit ordentligt så det var mer...röra av det hela. Nu var det ju tack och lov inga fel på smaken så jag slapp ännu ett bittert nederlag. Trevligt hade vi också, men det har man ju iof alltid i det sällskapet.
Detta om detta.
Igår när jag var ner och handlade så fastnade mina ögon på det klassiska blåvita märket. Det är sällan jag känner att jag faktiskt MÅSTE ha nånting, men nu kunde jag inte låta bli.

För en 70-talist som undertecknad blir det lätt gråtmilt.
I skrivande stund bakar jag igen, den här gången blir det frusen moccatårta för den VET jag funkar, jag har gjort den ett antal gånger. Den ska Marie och Mickan bli bjudna på nån gång i veckan (är det tänkt i alla fall) för jag bjöd ju bort allt annat fika =)
Drack ur ölen jag fick av Anna i fredags också och hittade en svensk cover på Carl Perkins' gamla dänga "Daddy sang bass" (fast det kanske är Cash som har gjort den mest känd). Gänget heter ju till och med Johnny Kask och spelar live på Mariestadsfängelset. Jaja, man får väl säga vad man vill om det men jag tyckte den var lite go så vassegoda.
Johnny Kask – Pappa sjunger bas
Jag vet inte om det var fel kakmix och fel recept men det såg inte ut som nån Earthquake direkt. Det såg ut som Sodom och Gomorra. Jag skulle kunna göra en väldigt grafisk beskrivning men jag låter bli det. Kakjäveln fick gå direkt i soporna.

Så här såg den ut innan den totala förintelsen. Redan här borde jag ju ha insett att det skulle barka iväg...
Dagen efter tänkte jag då göra Chocolate Fudge Brownies. Lät ju smaskens satan och lätt såg det ut att vara också. Smält smör och choklad och vicka i socker, brun farin, sirap och kakao. När jag vickade i det torra och vevade runt så tänkte jag direkt "Det här måste vara WAY to much socker!" och det var det också. "Rör till sockret har smält ordentligt". Ja de det hann man inte innan det blev kola/knäck av skiten. Jag vickade i äggen ändå och då blev det ju smetaktigt. Med klumpar av karameliserat, bränt socker. Här var jag ganska less kan jag säga. Vad göra?
Idé! Jag silar skiten! så får vi se om det blir nåt över. Jovars, hann ju stelna rätt bra men jag fick ut lite slät smet i alla fall och höftade i lite mjöl, jag trodde liksom inte på receptet längre. In i ugnen i några minuter och ut kom en skapligt respektabel kladdkaka. En stund senare fick jag spontanbesök av trenne sköna damer varav en utbrast "Den här är väl inte misslyckad?" Jag förklarade att det skulle vara brownies egentligen och fick ett "Åh.." till svar =)
Men skam den som går på torra land!
Nu var det onsdag och jag hade börjat förvarna bingosällskapet om att det kanske blev en påse Dollarmuffins men när jag märkte den lätta besvikelsen i tonen och dessutom fick både stöd och uppmuntran så tänkte jag att tredje gången brukar ju vara gillt. Banankaka med chokladtäcke micklades ihop på kvällskvisten och det var inte utan att en viss nervositet smög runt i köket, men döm om min förvåning och häpna lyckad kaka...häpna lycka när en lyckad kaka (så blir det ja) hoppade ut ur ugnen. Glasuuuren gick utmärkt att smeta på och dan efter hade den satt sig så pass att den var riktigt saftig och inte alls dum att tugga på.

Innan uppätandet
Fredagen bjöd på ytterligare ett spontanbesök av nästan samma damer, jag börjar tro att mitt rykte som konditor börjar sprida sig, för det där med att jag kanske är trevlig att umgås med tvivlar jag på. Jag lockade ju dessutom dit dom med löfte om Oreo-kakan, vilket jag nu kom på att jag kanske inte borde ha skrivit för det var ju lite Ful gubbe-varning på det.
Nåja, Linda fick både ADHD och DAMP av sockret och drog igång med både sekatör, trimmer och gräsklippare så nu ser det nästan ut som det bor folk här. Det roliga är ju att när jag köpte den där trimmern så tog det väl 45 min av hejdlöst ryckande i snöret innan den hostade igång och nu var det samma sak den här sommaren. Jag gav iof upp efter en kvart den här gången, men för Linda tog det väl en 6-7 ryck innan den startade så vackert. Hade jag varit en sån där könsrollsstereotyp karlakarl hade jag naturligtvis skämts ihjäl, men jag nöjer mig med att skämtsamt påstå att jag ju värmde upp den härom dan så den var ju redo att starta ändå ;) och tackar så oändligt mycket för hjälpen!
Jo just ja, kakan ja. Jag dukade ju och stolt som en tupp svassade jag ut med kakan i högsta hugg. Visade sig att den inte hade frusit ordentligt så det var mer...röra av det hela. Nu var det ju tack och lov inga fel på smaken så jag slapp ännu ett bittert nederlag. Trevligt hade vi också, men det har man ju iof alltid i det sällskapet.
Detta om detta.
Igår när jag var ner och handlade så fastnade mina ögon på det klassiska blåvita märket. Det är sällan jag känner att jag faktiskt MÅSTE ha nånting, men nu kunde jag inte låta bli.

För en 70-talist som undertecknad blir det lätt gråtmilt.
I skrivande stund bakar jag igen, den här gången blir det frusen moccatårta för den VET jag funkar, jag har gjort den ett antal gånger. Den ska Marie och Mickan bli bjudna på nån gång i veckan (är det tänkt i alla fall) för jag bjöd ju bort allt annat fika =)
Drack ur ölen jag fick av Anna i fredags också och hittade en svensk cover på Carl Perkins' gamla dänga "Daddy sang bass" (fast det kanske är Cash som har gjort den mest känd). Gänget heter ju till och med Johnny Kask och spelar live på Mariestadsfängelset. Jaja, man får väl säga vad man vill om det men jag tyckte den var lite go så vassegoda.
Johnny Kask – Pappa sjunger bas
söndag 5 juni 2011
På tisdag är det måndag igen!
Jaha...lleluja, då var det söndag igen då.
Nästan så jag fortfarande känner mig sliten efter platterierna men idag intogs första kaffetåren i möbeln. Känns som att jag nog måste köpa nån dyna för det blir lite hårt åt röva efter en stund. Kanske räcker med bara sittdynor? Vi får se.
Bingo i torsdags, ena syster Jäderberg bad mig ringa andra syster Jäderberg så hon skulle slippa cykla. Hon betedde sig precis som dom brukar göra på krogen, tog villigt emot skjutsen (drinken) jag bjöd på, men hoppade direkt in i en annan bil (ställde sig och hånglade med nån annan).
Fruntimmer...
Janni - 1200 spänn
Vickan - 500 spänn
Eldbjörg - 500 spänn
Gustafssons lille Olle - Itt nô
Allt är precis som vanligt, skönt med rutin här i tillvaron. Plus att ögat jävlades nåt så kopiöst både under bingon och natten till lördag. Lär väl upp på verkstan på tisdag igen då och höra vad dom säger för nu ser jag rätt suddigt också.
Nu har jag lovat ena syster Jäderberg att jag ska baka tills på torsdag också, få se hur det går. Jag hade egentligen bara lovat att bjuda Marie på fika för att jag hånade henne för att hon jobbade och jag var ledig och vips så får man baka åt halva Härjedalen. Nåja, det är roligt, hoppas det blir bra bara. Vad ska jag baka då?
Annars då? Ja det har inte gjorts så mycket, jag har krattat ihop lite på baksidan och tänkte väl jag skulle meja ner gräset på framsidan också, lär ju få köra wheelies med gräsklipparn för att knivarna ska nå upp =) Sen skulle man ju ha grävt sig en rabatt och stoppat ner nån blomma och gjort nåt åt staketet också. Men det löser sig väl det också nån gång.
Helvete, det är ju badminton på torsdag också? Får väl skippa det då, umgåseriet känns viktigare!
Nästan så jag fortfarande känner mig sliten efter platterierna men idag intogs första kaffetåren i möbeln. Känns som att jag nog måste köpa nån dyna för det blir lite hårt åt röva efter en stund. Kanske räcker med bara sittdynor? Vi får se.
Bingo i torsdags, ena syster Jäderberg bad mig ringa andra syster Jäderberg så hon skulle slippa cykla. Hon betedde sig precis som dom brukar göra på krogen, tog villigt emot skjutsen (drinken) jag bjöd på, men hoppade direkt in i en annan bil (ställde sig och hånglade med nån annan).
Fruntimmer...
Janni - 1200 spänn
Vickan - 500 spänn
Eldbjörg - 500 spänn
Gustafssons lille Olle - Itt nô
Allt är precis som vanligt, skönt med rutin här i tillvaron. Plus att ögat jävlades nåt så kopiöst både under bingon och natten till lördag. Lär väl upp på verkstan på tisdag igen då och höra vad dom säger för nu ser jag rätt suddigt också.
Nu har jag lovat ena syster Jäderberg att jag ska baka tills på torsdag också, få se hur det går. Jag hade egentligen bara lovat att bjuda Marie på fika för att jag hånade henne för att hon jobbade och jag var ledig och vips så får man baka åt halva Härjedalen. Nåja, det är roligt, hoppas det blir bra bara. Vad ska jag baka då?
Tja, det lutar åt den här...
Annars då? Ja det har inte gjorts så mycket, jag har krattat ihop lite på baksidan och tänkte väl jag skulle meja ner gräset på framsidan också, lär ju få köra wheelies med gräsklipparn för att knivarna ska nå upp =) Sen skulle man ju ha grävt sig en rabatt och stoppat ner nån blomma och gjort nåt åt staketet också. Men det löser sig väl det också nån gång.
Helvete, det är ju badminton på torsdag också? Får väl skippa det då, umgåseriet känns viktigare!
Här satt jag på förmiddan. Och eftermiddan.
Vi tar väl ett passande soundtrack då. Eller ja, tänk uteplats istället för hav och maskros och sly istället för gullviva.
söndag 29 maj 2011
Rigor Mortis
Dra helvette hei! va stel jag är!
Lillasyster Jäderberg bad ju om ett långt inlägg så jag får väl försöka bjuda till då. Är man suuuk så behöver man ju lite tröst och uppmuntran *baddar pannan & blåser på fingret*
Fredagen sovs bort i soffan, 'nuff said. Lördag morgon/förmiddag innebar impulsköp och ett jobb utan dess like. Carmen Gonzales slängde ut ett trädgårdsmöblemang på hejan fejan till det facila priset av Fyrahundra Svenska Riksdaler Banco vilket inte kunde motstås. Så långt så gott.
Nästa steg var då att efter 10 års grav ignorans äntligen få tummen (som vid det här laget betyder ända upp till armbågen) ur rövva och göra nåt åt Hela Sveriges Flora som växer mellan plattorna. Efter att ha slagit knogen blodig i fruktlösa försök att starta trimmern gav jag tappt och häktade ner häcksaxen från väggen. Gick rätt skapligt att nypa tag i en tuva och lyfta väck den. Sen var det bara att dra rensjärnet i springan.
Nu slår det mig att jag bara för någon dag sedan hade en helt annan diskussion med mellansyster Jäderberg om en häcksax, undrar vad hon drar för paralleller när hon läser dom två sista meningarna ovanför jag...
Men draaaa ballen i gruset vad jobbigt det var! Man är ju liksom inte van att stå huvudstupa och krafsa. Efter en paus som betydde fyllechaufförsresa till Herrö and beyond och sedan lunch, fortsatte jag lite sporadiskt men orken hade trötit (tryta, tröt, trötit) för länge sen så det blev ett par plattor i taget men till slut så var det gjort. Blev en hel jädrans skottkärra full med bôs. Jodå Malin, jag SKA klippa gräsmattan också, men med tanke på att det var en enastående prestation att bara sätta sig på dass idag så får det anstå nån dag till.
Idag har det därför inte blivit så många knop gjorda, lite pilkastning men annars, nada. Jag tog fram smör så jag ska nog göra lite kryddsmör bara det har mjukat upp sig, men jag tror fan inte jag orkar göra nån matlåda. Det får bli hem och fräsa på ett par burgare på lunchen i morrn. Ska bli intressant om man klarar av att spela badminton. Av erfarenhet vet jag ju att träningsvärken brukar vara värst andra dan så jag har väl mina tvivel.
Lite bilder då. Klickar man på dom så blir dom stora så inni helvete.
Möblan!
Nästan före, strax efter före i alla fall.
Nämen? Har ni spytt på fan! Sicken karl man är!
Hade vantar med gulliga blommor på vit botten på mig.
Hjälpte föga.
Ja det var väl ungefär det då. Ovan nämnda jänta å ja (!) har även diskuterat musik på jobbet och enats om att titeln är ganska viktig. Jag nämnde då den här låten som jag är tokkär i, men vars titel jag tycker är så kass. Ja refrängen också då naturligtvis, hade han inte kunnat göra nåt annat av det? Men då hade jag kanske inte tyckt om den alls istället? "Det tjänar inget till att diskutera smak, den ena tar sig fram, den andra tar sig bak" som Allan Edwall sjöng.
Magnus Johansson – Dagen Då Fulheten Kom Till Stan
söndag 22 maj 2011
Byxan lull
Byssorna är klara, stort tack till K-M, vars tränade öga naturligtvis hade rätt också ;) Har inte provgått dom än då temperaturen på kvällarna än så länge kräver en något tjockare byxa.
Det där är ju lite roligt också, för så här är det väl?
Obest. Sing. - Byxa
Best. Sing. - Byxan
Obest. Plur. - Byxor
Best. Plur. - Byxorna
Borde väl betyda att vi i regel har en byxa på oss? "Ett par byxor" måste ju vara två? Ett par är väl liksom alltid två? Det här skulle ju då kunna föda ganska roliga konversationer...
- Har du köpt nya byxor?
- Nej bara en.
- Kolla byxorna jag köpte!
- Ja, den var fin, var är den andra?
- Jag köpte två par byxor.
- Va? Köpte du fyra brallor?
- Nej? Va?
- Jag har ett par byxor på mig idag.
- ....okeej?
...och så vidare.
Det har säkert hänt nåt mer också, men jag är utan snus IGEN, så jag lär väl göra en snoa på byn.
Hej.
Det där är ju lite roligt också, för så här är det väl?
Obest. Sing. - Byxa
Best. Sing. - Byxan
Obest. Plur. - Byxor
Best. Plur. - Byxorna
Borde väl betyda att vi i regel har en byxa på oss? "Ett par byxor" måste ju vara två? Ett par är väl liksom alltid två? Det här skulle ju då kunna föda ganska roliga konversationer...
- Har du köpt nya byxor?
- Nej bara en.
- Kolla byxorna jag köpte!
- Ja, den var fin, var är den andra?
- Jag köpte två par byxor.
- Va? Köpte du fyra brallor?
- Nej? Va?
- Jag har ett par byxor på mig idag.
- ....okeej?
...och så vidare.
Det har säkert hänt nåt mer också, men jag är utan snus IGEN, så jag lär väl göra en snoa på byn.
Hej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



