Det märkligaste av allt är ändå det här förorätteriet som vissa håller på med, där man djupt och innerligt beklagar sig för alla som vill lyssna om hur felaktigt man blivit behandlad och hur kränkt man känner sig. Sen spelar det ju ingen större roll att man i andetaget innan faktiskt erkänt, om än som en bagatellartad parentes, att man satt sig i skiten helt på egen hand och bara har sig själv att skylla.
Jag menar, har man trampat i klaveret kan man väl i alla fall ha vett att stå still?
Du e så klok min käre Olle. Fan va bra skrivet. Hatten av till dig, eller en utav de tusen mössor som ligger här hemma.
SvaraRadera