Jag tutade i mig hela kakan men jag kan inte påstå att jag mådde speciellt bra när jag gick och la mig. Om det sen var fysiska eller psykiska orsaker till det vet jag inte, men jag ska försöka påminna mig om just den biten nästa gång jag får för mig att jag tror att jag vill ha nåt sött. Det var inte så jävla gott heller. Ejengklien.
Färdighandlat och färdigbakat. Så får det vara.
Jag tog mig ju i kraken (ja, jag är ju en stackars jävel som behöver skärpa mig?) förra fredagen och började äta lite som jag borde igen. Även fast jag vet att mycket vatten försvinner första veckan så var det ändå lite skoj att se vågen peka på -4,6 kg i morse. Synd bara att jag släppte alla hämningar under våren/sommaren och gick upp rätt skapligt. Nåja, skit i det, det är bara att bita ihop och fortsätta, det är långt kvar.
Jag har ju semester också, bevars. Vad har jag gjort då då?
Jo, det ska jag tala om - itt nô och knappt det. Var till Ludvika och hälsade på mor och far en sväng, blev en utflykt till Storvik med Ulf annars mest softeration. Åkte med honom upp till Sveg igen och sen dess har jag bara...varit. Sovit som själve den, hälsat på lite i gårdarna och kastat pil. Och så ska det förbi även nästa vecka som är en sista.
Ulf är badmintonracketomsträngningskurir den här veckan men vägrar svara när jag ringer.
Jag tror han hatar mig.
Appropå insikt så är det här ett lysande exempel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar