torsdag 14 oktober 2010
Man blir lite tårögd ibland
"Ariel Ticonas hustru Elizabeth Segovia födde dottern Esperanza (Hopp) 40 dagar efter olyckan."
onsdag 13 oktober 2010
Det står ju skrivet...
...att "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem.
Då är min stilla undran:
Har hela jävla världen blivit självplågare?
Fy fan.
tisdag 12 oktober 2010
Think inside the box
Har ni haft den där känslan av att livet är en rotig låda nån gång? Hur man än plockar så är det lika stökigt ändå. Man önskar att man bara kunde ta tag i den där jävla lådan och skaka om den och när man öppnar den igen så ligger allt precis om det ska.
Ungefär så känner jag det idag. Jag skulle så hemskt gärna vilja städa i den där lådan. Pyssla om lite. Göra det så där mysigt och ombonat som det bara kan vara i en liten låda.
Men i brist på bröd får man ju som bekant äta limpa. Jag skriver nåt istället.
Vem vet? En vacker dag kanske jag till och med vågar lägga det jag skrev i den där lådan.
lördag 9 oktober 2010
Idiom vs Idiot
Det är väl kanske inte så konstigt att det bara skiljer en bokstav. De idiomatiska uttryck man slänger sig med i dagligt tal är ju rent ut sagt inte kloka på en fläck.
Tänk er att ni bott i Sverige ett tag och precis börjat få kläm på språket. Ni står och diskuterar nåt lurt med en infödd som plötsligt säger:
- Ja, här ligger en hund begraven!
Jaha, vad fan har det med saken att göra? tänker ni då och tittar förstulet ner men kan inte upptäcka något. Sa förresten inte läraren på SFI att det heter "begravd"?
Listan kan göras hur lång som helst:
- Nu är det kokta fläsket stekt!
Här tänker man ju genast "Syratripp!" om man är bekant med det uttrycket. Är man inte det så undrar man nog bara vad fan som menas.
- Dra mig baklänges! - Aj va fan gör du?
Jamen du sa ju...
- Nu tar fan bofinken! blir då naturligtvis följden och så får den stackars utlänningen sin beskärda del av däng.
"Beskärda del"? Är det logiskt det?
Det heter ju "sitta, satt, suttit - besuttna"? Om det hade hetat "skära, skärde, skärt" så hade ju "beskärda" varit helt rätt, men nu heter det ju faktiskt "skära, skar, skurit" så då ska det väl heta "beskurna"?
Sitta, satt, suttit. Titta, tatt, tuttit och Hitta, hatt, huttit. Helt logiskt men totalt ofattbart (!)
- Jag har huttit min hatt! Jag satt och tatt på TV och trodde att jag redan tuttit under soffan men jag tatt en gång till och hatt min hatt!
Håhå jaja.
Jag tar inte upp "besatt".
Det blir för personligt.
lördag 2 oktober 2010
Bringa till mig en tillbringare!
Igår slocknade jag på soffan vilket innebar att jag hade svårt att somna, vilket i sin tur, som brukligt är, ledde till en och annan fundering.
Har verbet tillbringa nånting med substantivet tillbringare att göra? Det borde väl det va? En tillbringare används för att bringa något till någon eller någonstans. Det uttrycker alltså riktning, vilket verbet då inte gör (Jämför var och vart som folk också har så svårt för).
Jag har hört vuxna människor säga Vart är vi förnånstans? vilket översatt till svenska blir Var är vi någonstans? men nu var det ju inte det som skulle avhandlas.
Så, när man har bringat något till någon, så övergår man sålunda till att tillbringa. Så måste det vara.
Men om det fanns en tillbringare vars huvudsakliga syfte var att forsla t ex oxbringa till Till-bryggerierna (saliga i åminnelse) så skulle man kunna säga:
- Tillbringaren tillbringar sin tid med att bringa bringa till Till.

Jag tror att ordet har sitt ursprung i engelskan och har med servitör eller hovmästare att göra, för när man är lite på sniskan i ett engelsktalande land och hela ens uppenbarelse kräver ytterligare en pilsner så hojtar man ju:
- Bring me one till!
Visar det sig sedan vara en servitris så borde väl hon kunna kallas tillbringerska? Helst då om pilsnern är av ovanstående kvalisort: Bringerska av Till - Till-bringerska.
Detta om detta.
Har verbet tillbringa nånting med substantivet tillbringare att göra? Det borde väl det va? En tillbringare används för att bringa något till någon eller någonstans. Det uttrycker alltså riktning, vilket verbet då inte gör (Jämför var och vart som folk också har så svårt för).
Jag har hört vuxna människor säga Vart är vi förnånstans? vilket översatt till svenska blir Var är vi någonstans? men nu var det ju inte det som skulle avhandlas.
Så, när man har bringat något till någon, så övergår man sålunda till att tillbringa. Så måste det vara.
Men om det fanns en tillbringare vars huvudsakliga syfte var att forsla t ex oxbringa till Till-bryggerierna (saliga i åminnelse) så skulle man kunna säga:
- Tillbringaren tillbringar sin tid med att bringa bringa till Till.
Jag tror att ordet har sitt ursprung i engelskan och har med servitör eller hovmästare att göra, för när man är lite på sniskan i ett engelsktalande land och hela ens uppenbarelse kräver ytterligare en pilsner så hojtar man ju:
- Bring me one till!
Visar det sig sedan vara en servitris så borde väl hon kunna kallas tillbringerska? Helst då om pilsnern är av ovanstående kvalisort: Bringerska av Till - Till-bringerska.
Detta om detta.
onsdag 29 september 2010
För livet
Jag spelar för livet med bultande hjärta
och själen är bräddfull av glädje och sorg
Jag spelar för livet, jag våndas, jag njuter
och säljer min möda på månglarnas torg
Jag spelar för livet och glömmer bort döden
för vid den horisonten syns inget ljus
Jag spelar för livet och litar på tiden
som alltid har växt till nästa nu
Jag spelar för livet
Peps Persson
och själen är bräddfull av glädje och sorg
Jag spelar för livet, jag våndas, jag njuter
och säljer min möda på månglarnas torg
Jag spelar för livet och glömmer bort döden
för vid den horisonten syns inget ljus
Jag spelar för livet och litar på tiden
som alltid har växt till nästa nu
Jag spelar för livet
Peps Persson
måndag 27 september 2010
Vad ska man med principer till?
När det visar sig att dom egentligen är helt värdelösa?
I vintras skrev jag ett inlägg om att jag var lika trött på att gnälla på vädret som jag var trött på folk som inte ville att man skulle gnälla på vädret. I efterhand har jag fått revidera det hela lite. Jag har en vän som i sitt arbete träffar en väldig massa människor varje dag och då svenskarnas största hobby är att diskutera vädret så får hon höra vädergnäll 50, 100, 150, kanske 200 ggr om dagen.
Jag hade aldrig tänkt på saken på det viset men insåg att ja, då är det klart att man tycker folk är gnälliga. De allra flesta, inklusive undertecknad har nog aldrig reflekterat över att hon har det på det viset heller. Man får sig en tankeställare.
Sen den dagen har jag hört väldigt mycket väderprat. Säkerligen inte mer än tidigare men nu "hör" jag det på ett annat sätt och tänker "Ja, varför ska vi gnälla om vädret när vi ändå inte kan påverka det"? Nämen sicken klipsk karl, klart vi inte kan! tänker ni nu med sarkasmens vindar vinande om öronen.
Jag kan ju bara prata för mig själv och jag tänker inte sitta här och lova att jag inte kommer att gnälla över kylan i vinter, men jag lovar att jag tänker försöka låta bli och istället lägga min energi på positivare saker.
För som det är idag så mår jag faktiskt lite tjyvens över att jag stod där och gnällde.
Tack grynet, for opening my eyes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)