Idiom vs Idiot

Det är väl kanske inte så konstigt att det bara skiljer en bokstav. De idiomatiska uttryck man slänger sig med i dagligt tal är ju rent ut sagt inte kloka på en fläck.

Tänk er att ni bott i Sverige ett tag och precis börjat få kläm på språket. Ni står och diskuterar nåt lurt med en infödd som plötsligt säger:

- Ja, här ligger en hund begraven!

Jaha, vad fan har det med saken att göra? tänker ni då och tittar förstulet ner men kan inte upptäcka något. Sa förresten inte läraren på SFI att det heter "begravd"?

Listan kan göras hur lång som helst:

- Nu är det kokta fläsket stekt!

Här tänker man ju genast "Syratripp!" om man är bekant med det uttrycket. Är man inte det så undrar man nog bara vad fan som menas.

- Dra mig baklänges! - Aj va fan gör du?

Jamen du sa ju...

- Nu tar fan bofinken! blir då naturligtvis följden och så får den stackars utlänningen sin beskärda del av däng.

"Beskärda del"? Är det logiskt det?

Det heter ju "sitta, satt, suttit - besuttna"? Om det hade hetat "skära, skärde, skärt" så hade ju "beskärda" varit helt rätt, men nu heter det ju faktiskt "skära, skar, skurit" så då ska det väl heta "beskurna"?

Sitta, satt, suttit. Titta, tatt, tuttit och Hitta, hatt, huttit. Helt logiskt men totalt ofattbart (!)

- Jag har huttit min hatt! Jag satt och tatt på TV och trodde att jag redan tuttit under soffan men jag tatt en gång till och hatt min hatt!

Håhå jaja.

Jag tar inte upp "besatt".

Det blir för personligt.