Jahapp, då har man gjort det igen då. Gör man bort sig så ska man ju bara ha och den här gången var det min tur. Lämpligt att jag häcklade Fahlan som satan i förra inlägget =)
Vi beställde ju som tidigare nämnt kablar. Jag köpte följande:
7 m HDMI-kabel
10 m ljudkabel
2 m VGA-kabel
1 st DVI-HDMI adapter
Lite snabbt förklarat så behövs adaptern för att koppla kabel från grafikkortets DVI-port till datorns HDMI-port. Ljudkabeln behövs då för att få med ljudet ut till TV'n och VGA-kabeln för att fortfarande kunna koppla datorn till skärmen. Comprende?
Packade upp prylarna idag och började greja. Nämen? Titta där! Jag HAR ju en HDMI-utgång på grafikkortet....
Är det nån som vill köpa:
10 m ljudkabel
2 m VGA-kabel
1 st DVI-HDMI adapter
...så är I'm the guy to talk to.
Finns ingen anledning att byta låt va?
Lars Winnerbäck – Idiot
lördag 20 oktober 2012
onsdag 17 oktober 2012
Veckans klondhuvvu
Jag har fått en nygammal arbetskamrat. Vi kan kalla honom Niklas. Han heter nämligen så. Vi beställde lite kablar häromdagen och dessa anlände idag. Vissa av dessa var av fabrikatet Deltaco. Följande konversation utspelar sig:
- Fan, dom gör ju chokladbollar också! Undrar vad dom gjorde först?
- Chokladbollarna heter Delicato...
- Ja just det...det gör dom ju ja!
Tur att jag fick en HDMI-kabel. Kunde ha varit en arraksboll.
Lars Winnerbäck – Idiot
- Fan, dom gör ju chokladbollar också! Undrar vad dom gjorde först?
- Chokladbollarna heter Delicato...
- Ja just det...det gör dom ju ja!
Tur att jag fick en HDMI-kabel. Kunde ha varit en arraksboll.
Lars Winnerbäck – Idiot
torsdag 11 oktober 2012
...och det är vems fel sa du?
Idag fick jag skratta lite. Om tillfället är det rätta så kan bittra människor vara så otroligt roliga. Jag besökte den lokala gummiverkstaden och före mig smet en äldre herre in. Han går runt ett varv i den lilla butiken och väntar på att killen vid kassan ska bli klar med sitt ärende. När han går ut stampar gubben fram till disken och följande konversation utspelar sig:
- Har du nån triangel?
- Jag ska titta...nej du, vi har inga kvar.
- Nähä (stampar iväg mot utgången), det var DÅLIGT!
- Ja men åk till nån mack, dom har ju?
- Jag ska ju besikta OM FEM MINUTER!!!
Då slog det mig att jag faktiskt har två varningstrianglar i bilen och skulle kunna göra dagens goda gärning.
Sen ändrade jag mig och tänkte - Aldrig i helvete! :)
- Har du nån triangel?
- Jag ska titta...nej du, vi har inga kvar.
- Nähä (stampar iväg mot utgången), det var DÅLIGT!
- Ja men åk till nån mack, dom har ju?
- Jag ska ju besikta OM FEM MINUTER!!!
Då slog det mig att jag faktiskt har två varningstrianglar i bilen och skulle kunna göra dagens goda gärning.
Sen ändrade jag mig och tänkte - Aldrig i helvete! :)
måndag 8 oktober 2012
Pain is temporary, g(l)ory is forever
Vid pass 06:23 vaknade jag av ett molande i magen, eskalerade till ett rejält knip men när jag bytte sida så gick det över och jag somnade om. I en kvart. Sen vaknade jag igen och hade då lite svårt att både andas och ligga still. Först tänkte jag att det här släpper väl rätt snart, men det slutade med att jag fick ringa in och tala om att jag dyker upp lite senare. Min hoppfulla prognos visade sig dock vara helt felaktig.
Med mer eller mindre jämna mellanrum fick jag kvida ihop i fosterställning och andas så grunt det bara gick, stundom gjorde det ont ända upp i bröstet. Det mest oroväckande var dock att från min så omfångsrika buk, hördes inte ett knäpp. Dead silent.
När det här pågått några timmar och jag mellan anfallen lyckats sova några minuter ibland, inser jag att jag måste försöka få fart på den process som till synes helt avstannat. Jag lyckas dubbelvikt koka ett par koppar kaffe som självaste Morberg varit stolt över att kalla fond och sippar långsamt i mig dessa.
Till en början får det bara motsatt effekt, espressofond på tom mage är väl kanske inte att föredra, om magen själv får välja. Efter dryga timmen hörs dock ett väldigt sprött men ack så tydligt pip. Det här är upptakten till en kakafoni som, skulle det visa sig, tog sig rent belgiska proportioner.
Inom några minuter kan universums alla ljud höras från mitt plågade skrin, vi snackar vågskalp, vi snackar tjäderspel, vi snackar låga C på klarinett. You name it, I made it. Som Grande Finale ljuder plötsligt ett enormt sörplande icke alls olikt det som uppstår när man drar proppen ur ett badkar. Kaffefonden har slutligen brutit igenom förskansningarna.
Vad som därefter hände skall för allas bästa förbli opublicerat, men i eftertankens kranka blekfet kan jag, efter diverse olika smärtfyllda upplevelser de senaste åren, konstatera följande:
Det underbara med långvarig smärta är när den äntligen går över.
All systems are go.
PS. Jo det heter "bibliska propotioner", men det är inte lika roligt. Förresten tror jag mer på Belgien än på bibeln. DS.
Frantic Flintstones – Sweet Relief
Med mer eller mindre jämna mellanrum fick jag kvida ihop i fosterställning och andas så grunt det bara gick, stundom gjorde det ont ända upp i bröstet. Det mest oroväckande var dock att från min så omfångsrika buk, hördes inte ett knäpp. Dead silent.
När det här pågått några timmar och jag mellan anfallen lyckats sova några minuter ibland, inser jag att jag måste försöka få fart på den process som till synes helt avstannat. Jag lyckas dubbelvikt koka ett par koppar kaffe som självaste Morberg varit stolt över att kalla fond och sippar långsamt i mig dessa.
Till en början får det bara motsatt effekt, espressofond på tom mage är väl kanske inte att föredra, om magen själv får välja. Efter dryga timmen hörs dock ett väldigt sprött men ack så tydligt pip. Det här är upptakten till en kakafoni som, skulle det visa sig, tog sig rent belgiska proportioner.
Inom några minuter kan universums alla ljud höras från mitt plågade skrin, vi snackar vågskalp, vi snackar tjäderspel, vi snackar låga C på klarinett. You name it, I made it. Som Grande Finale ljuder plötsligt ett enormt sörplande icke alls olikt det som uppstår när man drar proppen ur ett badkar. Kaffefonden har slutligen brutit igenom förskansningarna.
Vad som därefter hände skall för allas bästa förbli opublicerat, men i eftertankens kranka blekfet kan jag, efter diverse olika smärtfyllda upplevelser de senaste åren, konstatera följande:
Det underbara med långvarig smärta är när den äntligen går över.
All systems are go.
PS. Jo det heter "bibliska propotioner", men det är inte lika roligt. Förresten tror jag mer på Belgien än på bibeln. DS.
Frantic Flintstones – Sweet Relief
tisdag 2 oktober 2012
Veckans gärningsmannaprofil
Jag har nog rört vid det här ämnet förut nån gång, men jag känner att jag måste skriva av mig lite, detta beroende på nyligen timade händelser. Närmare bestämt nu i eftermiddags. Jag tänkte beskriva det typiska objekt på vilket jag retar mig nånting oerhört. Vi pratar här om damer, 65+ i livsmedelsbutiker.
Vi kallar henne Agda.
Vi tar det från början.
TIDPUNKT
Agda besöker alltid den lokala affären endera mellan 12-13 eller runt 17 på vardagar, dvs endera när arbetande människor har lunch, eller när de är på väg hem från jobbet. Trots att hon har precis hela dagen på sig.
VID INGÅNGEN
Här grabbar Agda tag i en vagn och vänder den mot dörren, men precis då kommer Gertrud ut så då måste man ju stanna och språka lite. Att man är i vägen för alla som försöker ta sig endera in eller ut spelar ingen roll. Blir det för påtagligt flyttar man vagnen ca 4 cm i sidled och tycker att det är mer än nog.
INNANFÖR GRINDARNA
I de flesta butiker finns ju någon from av "vändkors" innanför dörrarna. Här finner Agda det lämpligt att stanna och se sig omkring lite. Att hon handlat i samma butik de senaste 40 åren och att frukt & grönt alltid har varit det första man ser, spelar ingen som helst roll. Har man tur står redan Ingegärd oppi backen och Göstas Sigrid där och språkar och det blir ytterligare prat. I övrigt följer hon mönstret vid ingången angående vagnen.
I GÅNGEN
Här stöter Agda på sin syster Asta som hon språkade med i telefon för två timmar sedan. Frasen "Jaså du är ute och handlar?" är given trots att detta redan avhandlats i telefonsamtalet. Att stå med vagnarna i bredd så att ingen tar sig förbi är ju bara naturligt. Skulle någon vilja detta, se punkterna ovan.
VID KASSAN
Här är Agda i sitt esse. Har vi riktig tur står Asta framför och språkar vilket leder till att Agda uppmärksamt lyssnar och hejdar smörpaketet som är på väg upp på bandet när det blir något riktigt spännande. I förlängningen betyder detta att Asta inte uppfattar att kassörsk..en (blir det väl eftersom det kan vara endera eller? Nåja, en syrlig parentes) är klar och redan försökt upplysa om summan. Tiden det tar för Agda att få upp samtliga varor på bandet ökar naturligtvis också.
När samtliga varor är uppe på bandet tar Agda några steg fram och väntar tålmodigt på att samtliga varor ska registreras, utan att göra några ytterligare förberedelser. Först när hon får reda på summan börjar hon rota i handväskan efter portmonnän. Det när nämligen påfallande ofta en portmonnä. Man funderar på om hon varje gång hoppas slippa betala. Har man här riktigt tur (vilket undertecknad hade idag) så har inte bara Agda sedlar på sig, nej hon har även med sig ett rör med enkronor (jag lovar och svär!) som hon vecklar upp och glatt häver ut på den där lilla plastdisken/hyllan. Kassören (i det här fallet) får sedan räkna upp 21 kronor i mynt och när det visar sig att det är ungefär 13 kr kvar på disken så rafsar inte Agda ner dessa i portmonnän. Åh nej då, en efter en plockar hon tillbaka dessa i rörJA MEN JAG BRINNER JU AV!!!!!
Ramones – I Wanna Be Sedated
Vi kallar henne Agda.
Vi tar det från början.
TIDPUNKT
Agda besöker alltid den lokala affären endera mellan 12-13 eller runt 17 på vardagar, dvs endera när arbetande människor har lunch, eller när de är på väg hem från jobbet. Trots att hon har precis hela dagen på sig.
VID INGÅNGEN
Här grabbar Agda tag i en vagn och vänder den mot dörren, men precis då kommer Gertrud ut så då måste man ju stanna och språka lite. Att man är i vägen för alla som försöker ta sig endera in eller ut spelar ingen roll. Blir det för påtagligt flyttar man vagnen ca 4 cm i sidled och tycker att det är mer än nog.
INNANFÖR GRINDARNA
I de flesta butiker finns ju någon from av "vändkors" innanför dörrarna. Här finner Agda det lämpligt att stanna och se sig omkring lite. Att hon handlat i samma butik de senaste 40 åren och att frukt & grönt alltid har varit det första man ser, spelar ingen som helst roll. Har man tur står redan Ingegärd oppi backen och Göstas Sigrid där och språkar och det blir ytterligare prat. I övrigt följer hon mönstret vid ingången angående vagnen.
I GÅNGEN
Här stöter Agda på sin syster Asta som hon språkade med i telefon för två timmar sedan. Frasen "Jaså du är ute och handlar?" är given trots att detta redan avhandlats i telefonsamtalet. Att stå med vagnarna i bredd så att ingen tar sig förbi är ju bara naturligt. Skulle någon vilja detta, se punkterna ovan.
VID KASSAN
Här är Agda i sitt esse. Har vi riktig tur står Asta framför och språkar vilket leder till att Agda uppmärksamt lyssnar och hejdar smörpaketet som är på väg upp på bandet när det blir något riktigt spännande. I förlängningen betyder detta att Asta inte uppfattar att kassörsk..en (blir det väl eftersom det kan vara endera eller? Nåja, en syrlig parentes) är klar och redan försökt upplysa om summan. Tiden det tar för Agda att få upp samtliga varor på bandet ökar naturligtvis också.
När samtliga varor är uppe på bandet tar Agda några steg fram och väntar tålmodigt på att samtliga varor ska registreras, utan att göra några ytterligare förberedelser. Först när hon får reda på summan börjar hon rota i handväskan efter portmonnän. Det när nämligen påfallande ofta en portmonnä. Man funderar på om hon varje gång hoppas slippa betala. Har man här riktigt tur (vilket undertecknad hade idag) så har inte bara Agda sedlar på sig, nej hon har även med sig ett rör med enkronor (jag lovar och svär!) som hon vecklar upp och glatt häver ut på den där lilla plastdisken/hyllan. Kassören (i det här fallet) får sedan räkna upp 21 kronor i mynt och när det visar sig att det är ungefär 13 kr kvar på disken så rafsar inte Agda ner dessa i portmonnän. Åh nej då, en efter en plockar hon tillbaka dessa i rörJA MEN JAG BRINNER JU AV!!!!!
Ramones – I Wanna Be Sedated
söndag 16 september 2012
Music Maestro!
Jag har gjort första veckan efter semestern, gick väl helt okej får man säga. Visst högg Ångestens Stora Dynggrep tag i hjärtat när man klev in genom dörren och kände lukten men det gick över ganska snart. Redan på fredagen var man tillbaka i gamla hjulspår när man tokdäckade i soffan efter maten.
Helgen har gått i musikens tecken får man väl säga. Jag har flera gånger försökt hinna se i eftertexterna vad en speciell låt heter när man har sett nåt program. Sist lyckades jag via SVT Play lokalisera Artie Roach's "Charcoal Lane" från en dokumentär om den australienskiska ursprungsbefolkningens konstskatt. Igår vad det dax igen, denna gång i Pluras kök. Jag hade väl inga större förhoppningar när jag började botanisera men gissa om jag blev impad när jag hittade det här!
I och för sig lika mycket musik som matlagning i programmet men ändå. Ja Plura ja, vilken man. Jag är lite kär i Totte också, Irländsk setter är ju en av världens finaste hundar. Han lägger sig ner precis som Sedenja också såg jag, framifrån och bakåt liksom. Settrar kanske gör så? Vad vet väl jag, min gamla hora? som hon sa, Prostinnan.
Idag var det dax för musikunderhållning från Orsasjöns strand. Tommy Körberg, vad säger man? Hade han gjort Anthem också hade jag börjat grina. Laleh har jag missat lite, hon är en sån där som alltid åkt förbi nånstans ute i pereferin (precis som Sahara Hotnights appropå Plura) men jag måste säga att jag blev lite impad. Måste nog botanisera lite där tror jag.
Mycket bra musik finns det, men anledningen till att jag började rota efter musiken från Pluras kök är denna, som kommer att gå på repeat i flera veckor. Ja, han låter lite som Dylan och det är inte nån speciellt komplicerad varken melodi eller text.
Men det är ju oftast då det är bäst.
Pete Molinari – A Place I Know So Well
Helgen har gått i musikens tecken får man väl säga. Jag har flera gånger försökt hinna se i eftertexterna vad en speciell låt heter när man har sett nåt program. Sist lyckades jag via SVT Play lokalisera Artie Roach's "Charcoal Lane" från en dokumentär om den australienskiska ursprungsbefolkningens konstskatt. Igår vad det dax igen, denna gång i Pluras kök. Jag hade väl inga större förhoppningar när jag började botanisera men gissa om jag blev impad när jag hittade det här!
I och för sig lika mycket musik som matlagning i programmet men ändå. Ja Plura ja, vilken man. Jag är lite kär i Totte också, Irländsk setter är ju en av världens finaste hundar. Han lägger sig ner precis som Sedenja också såg jag, framifrån och bakåt liksom. Settrar kanske gör så? Vad vet väl jag, min gamla hora? som hon sa, Prostinnan.
Idag var det dax för musikunderhållning från Orsasjöns strand. Tommy Körberg, vad säger man? Hade han gjort Anthem också hade jag börjat grina. Laleh har jag missat lite, hon är en sån där som alltid åkt förbi nånstans ute i pereferin (precis som Sahara Hotnights appropå Plura) men jag måste säga att jag blev lite impad. Måste nog botanisera lite där tror jag.
Mycket bra musik finns det, men anledningen till att jag började rota efter musiken från Pluras kök är denna, som kommer att gå på repeat i flera veckor. Ja, han låter lite som Dylan och det är inte nån speciellt komplicerad varken melodi eller text.
Men det är ju oftast då det är bäst.
Pete Molinari – A Place I Know So Well
måndag 3 september 2012
Naturligt vis, naturligtvis
LÄTTA:
Vatten (45%)
vegetabiliskt fett (21%)
rapsolja (18%)
kärnmjölk (10%)
modifierad stärkelse
salt (1,5%)
emulgeringsmedel:
mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror
solroslecitin
konserveringsmedel: kaliumsorbat
surhetsregulerande medel: citronsyra
arom
A- och D-vitamin
Fetthalt: 39%.
(källa www.latta.se)
Antal ingredienser: 13
Smör:
Pastöriserad grädde
Mjölksyrakultur
salt 1,2%
Fetthalt: 82%
(källa: www.arla.se)
vegetabiliskt fett (21%)
rapsolja (18%)
kärnmjölk (10%)
modifierad stärkelse
salt (1,5%)
emulgeringsmedel:
mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror
solroslecitin
konserveringsmedel: kaliumsorbat
surhetsregulerande medel: citronsyra
arom
A- och D-vitamin
Fetthalt: 39%.
(källa www.latta.se)
Antal ingredienser: 13
Smör:
Pastöriserad grädde
Mjölksyrakultur
salt 1,2%
Fetthalt: 82%
(källa: www.arla.se)
Antal ingredienser: 3
"Har du bestämt dig?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)