söndag 20 februari 2011

All I have to do is dream

Jag tror inte att jag tänker beröra nånting annat än de två sista drömmarna jag haft, båda nu i natt. Det kan ju naturligtvis bara ha varit en dröm men jag tänker dela upp dom. Det kommer dock lite halvtidsunderhållning också.

Det börjar med att jag får ett meddelande på Facebook - "Kan du kolla om du ser Diesel? Han har rymt" Nu är jag alltså hemma men så fort jag öppnar dörren så står jag på Cattas trapp...liksom. Jodå, det står en hund precis utanför dörren och den sliter jag in men sen inser jag att en Grand Danois-valp inte ser ut som en fullvuxen schäfer så jag får släppa ut den igen och ägaren som är ute och pinkar hund tittar surt på mig.

Strax därefter kommer han i alla fall skuttandes och jag får tag i det lilla livet och tar med honom in i lägenheten. Han vill naturligtvis leka och det är ju kul så jag hänger på, men glömmer bort att valptänder är som synålar och strax är båda tummarna perforerade och satan vad ont det gör. Hunnstygga. Catta kommer in med en handduk runt sig (hon har underkläder också men hittade i hastigheten inte morgonrocken) men det lustigaste är att hon har lårhöga stövlar. Nougatbruna är dom också till råga på allt. Hon sätter sig i soffan och tar en cigg och säger "Snart kommer morsans norrman och ska laga mat - kyckling och ister".

Det är väl ungefär nu det spårar ur totalt, jag minns inte så jättemycket mer och det mesta av det är rörigt, men nånstans på vägen så sticker jag och Britt Björn som dykt upp (han tycker inte heller om ister), nånstans på vägen rullar jag över en grill full med karré för att komma över en snödriva (?) och står plötsligt på ett torg i Hudik. Här börjar nästa dröm kan vi säga.

Det är marknad i Hudik och jag hittar ett musiktält. Här säljs allt från 1800-talsnoter till pianon. Jag går några varv på marknaden men återvänder hela tiden hit för musik är ju fina grejer. På tredje varvet får jag syn på hon som äger hela rasket. Svart hår, ögon lika blankt svarta som Steinway-flygeln i hörnet (i ett tält?) och ett sånt där vemodigt leende som kan få vem som helst att...göra vad som helst.

För att få en anledning att stanna kvar och samtidigt inleda en konversation, ställer jag mig och börjar rulla köttbullar (jodåsåatte) och börjar med att fråga om marknaden gått bra. Har den inte, det är dåliga tider i branschen och hon har åkt ända från Svenstavik för att vara med på den här marknaden och då är det illa. Hon hoppas dock på ett avtal med en känd gitarrpedalstillverkare som hon inte får fram namnet på. "Boss?" frågar jag och kikar lite under lugg så där som man gör på film och hon tittar lite beundrande på mig och säger att jo, Boss heter dom ja.

Jag frågar hur hon har hamnat här och det visar sig att hon flyttat från Prag där hon jobbade åt Samsung och hon försöker förklara hur man sitter brevid och lyssnar för att bedöma och jag avbryter under lugg igen med "Call Monitoring?" och nu skiner leendet som en hel sol. Jag förklarar jag gjort samma sak och vi skrattar lite tillsammans och hon ser lite så där blygt intresserad ut.

Här vaknar jag.

Jag vet inte ens vad hon hette.

Men jag tror jag kallar henne Mirah.

Ella Fitzgerald – Dream A Little Dream Of Me

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar