Om jag vore en dvärg...

...så skulle jag vara Glömsker. Om jag vore en sån där Disney-dvärg alltså. Om jag skulle vara en småväxt person (tror jag dom vill att man ska kalla dom) så hade jag kanske hetat Olle då också. Nu hette väl ingen av dom Glömsker heller men det passar ju bra det för då kan ju jag heta han, höll jag på att skriva. Vara han, menar jag. Varför det då? Jo:

Ena dan lyckades jag pysa iväg utan att dra ur den men eftersom den står rakt ut och jag tog det lugnt så blev det inga skador. Tur det. "Vad i hela Hissingen menar karln?" tänker ni nu och det är naturligtvis motorvärmarkabeln jag pratar om. Uttaget pekar ju i färdriktningen och sitter inte på sidan som det gör på en del automobiler så jag bröt inte sönder nånting.

Sen fick jag ju skotta mig ur lägenheten häromdan när det brakade ner ett nytt lass lappmögel. Satte mig i bilen och fick precisionsbacka ut mellan två högar. Ner vid utfarten till vägen var det mest mojs så där körde jag fast. Grannen kom och fick hoppa i (han är lättare än mig) så jag lade tyngden på bakluckan älskling, som dom nästan säger i filmen. Gick bra. Så långt så gott.

När jag kommer hem går det inte att låsa upp ytterdörren, det är tvärstopp och jag hinner tänka "Fan, nu har det frusit trots att jag har pytsat i låsolja" innan jag upptäcker att det inte går att låsa upp en olåst dörr. När jag kommer in kommer jag på att grafikkortet jag köpte ligger kvar på jobbet. Bra jobbat.

Detta om detta.

I helgen har det hämtats grafikkort, kastats pil och spelats badminton. På plan infann sig dock Skallebank Grand Prix så jag for hem och tog det lite lugnt. Blev 3 matlådor pannbiff med broccoligratäng och champinjonsås. Sen har det inte blivit så mycket mer av det jag tänkte göra men sånt är livet, som han sjöng, Christer Björkman.

Öronsnask:

Toni Holgersson – Brev Till Resandeflicka