Bakom kulisserna

Veckans snackis är naturligtvis Disneys klippbeslut. När jag skummade igenom den första artikeln jag sprang på så tyckte jag också att det kändes lite skitnödigt, men efter lite research har jag ändrat åsikt.

Jag tar den svarta dockan som exempel och börjar med att ställa en lite provocerande fråga - Skulle du låta ditt barn gå till skolan i en tröja med den här dockan på? Fundera lite medan du läser.

Varför har vi så svårt att acceptera att dockan klipps bort? Jo, för den enda relation vi har till den är just julafton. För de flesta av oss är den inte förknippad med något annat än just en söt och rolig docka och är således helt harmlös. Tvärtom borde den väl få finnas kvar för att påvisa mångfalden? Ja, kanske det...men för många många andra betyder den något helt annat. Världen är nämligen lite större än Kalle Anka på julafton.

Det handlar inte om vad dockan gör, eller säger eller vad vi i Sverige tycker om den. Det handlar om vad den symboliserar. Dockan är en sk "Pickaninny" (klicka på länken, orkar du inte läsa texten så titta i alla fall på bilderna) en symbol för hur världen (läs Amerika) såg på svarta människor (läs barn) i början av 1900-talet. Många av bilderna är "lite roliga" vid första anblicken men blir betydligt otäckare när man inser att det här faktiskt är skrivet på fullaste allvar.

Dockan symboliserar många hundra år av förtryck. Den symboliserar en föråldrad, felaktig och motbjudande syn på mörkhyade människor. Den är en symbol för slaveri, segregation, inhumanitet. You name it. Oavsett vad vi tycker om den och hur gullig den är.

Kunskap är nyckeln till förståelse. För tre dagar sen kände jag inte till begreppet "Pickaninny", idag har jag inga som helst problem att förstå Disneys beslut. Om vi själva ifrågasätter, tänker efter och tar reda på bakgrund och fakta istället för att lita till medias artiklar, ofta vinklade för att sälja och sällan innehållande hela sanningen, ökar chanserna för förståelse markant.

Om du fortfarande inte förstår hur mycket dockan symboliserar, svara mig då på nästa fråga:

Skulle du låta ditt barn gå till skolan med följande symbol på tröjan?

In varietate concordia

Läste i helgen en artikel om julavslutningen i Sveg som kommer att hållas i Folkets Hus istället för i kyrkan. Redan i våras var det tal om att skolavslutningen skulle firas på Gammelgården vilket inte blev av pga kort varsel och högljudda protester från allmänheten, om jag minns rätt.

Jag tycker att det är en bra lösning för min personliga uppfattning är att kyrkan och skolan inte ska ha nånting med varandra att göra, det finns inte längre någon anledning. Historiskt sett har kyrkan och skolan gått hand då kyrkan ansvarade för undervisningen innan folkskolan kom till, men sen år 2000 är kristendomen avskaffad som svensk statsreligion, samma år gick staten och kyrkan skilda vägar och i skollagen kan man numera läsa att skolan ska vara icke-konfessionell, vilket betyder att det inte ska finnas några religiösa inslag i undervisningen.

Fortsätter vi djupdykningen i historien är det naturligtvis även så att kyrkan som regel var den enda lokal som kunde inhysa alla elever på samma gång, men inte heller detta är längre aktuellt (i det här fallet) så det enda vi har kvar är just en tradition, om än en väldigt stark sådan.

"Så har det alltid varit", Dom får väl ta seden dit dom kommer? och "Dom skulle minsann inte ändra sig för vår skull!" är vanliga "argument" i debatten. Att våra egna barn naturligtvis vill vara i kyrkan tar vi för givet, allt annat är otänkbart, men har vi nån gång brytt oss om att ställa frågan? Eller är det bara våra egna åsikter det handlar om?

Nå, vänd på det hela då? Om du själv hade ett barn som gått i skolan ett helt år och fått nya kompisar men plötsligt inte kan delta i skolavslutningen, skulle du inte som förälder vara glad och tacksam om samhället ändrade sig och gav ditt barn möjligheten att delta?

Vad ska vi med en tradition till som endast leder till motsättningar?


Enligt artikeln har barnen fått säga sitt och röstade fram detta för att alla ska kunna vara med. I artikelns kommentarsfält kan man läsa konspirationsteorier om att barnen blivit manipulerade att rösta mot sin egentliga vilja. Jag har svårt att tro på den teorin med tanke på att barn av någon underlig anledning vanligtvis inte har några som helst problem med att leka och skratta tillsammans, oavsett hudfärg, religion och olika språk. Dom ser bara en annan människa.

Varför inte låta barnen föregå med gott exempel? Många gånger är dom det vi vuxna ofta glömmer bort att vara:

Humana