Tuffaste veckan på länge, troligen den tuffaste i hela mitt liv, men nu är det bara att se framåt och invänta semestern. Sprängde till slut 15 kg i fredags genom att tappa 3,1 kg på en vecka. Kan väl vara en reaktion iof men jag skiter i vilket, det kändes jävligt bra i alla fall.
Undrar när jag sov till 11.50 sist? Minns inte. Nåja, det kanske behövdes då.
Undrar om inte det här kan bli en rätt skaplig dag ändå?
Känns så.
Queen – The Show Must Go On
söndag 26 juni 2011
söndag 19 juni 2011
Feelin' bad blues
Är en låt av Ry Cooder som jag känner mig som. Hängde ni med där? Nåja, ge mig en vecka eller två så är jag på banan igen.
Bakeriet håller i sig, det blev en äppelkaka som mottogs med öppna skedar på bingon, "Jag brukar inte tycka om såna här men den här var god!" är ett beröm så gott som något. Alla som tycker att det är tråkigt att laga mat/baka åt sig själva bör prova att bjuda nån annan. För visst är det så att det man gör själv inte är lika gott som det nån annan gör? Så tycker då jag i alla fall.
Halva kakan står dock kvar i frysen men det kommer väl fler fikadagar. Här på kvällskvisten har jag meckat ihop en Suksesskake. Förhoppningarna är skapliga men jag är osäker på om krämen kommer att stelna till sig tillräckligt. Lär visa sig i morrn eller kanske rent av senare ikväll. Skulle väl ha pyntat den lite också men vi får se hur jag gör. Det estetiska har väl aldrig varit min tekopp direkt.
Blev inge dart ikväll men att mala 400 g sötmandel är inte att förakta i motionsväg det heller. Egentligen skulle jag ha lagt ut en bild på redskapet jag använde, det härstammar nog från sent 70-tal men fungerar fortfarande. Den är orange också. Ni vet så där dassigt lortorange som det bara kunde vara på 70-talet. "Där allting var modernt runt -77" som han sjunger, Christer Björkman.
Nu ropar disken och jag har nog inte mer inspiration än såhär idag heller.
Tänk om man kunde trycka på en knapp som bara fixade skiten?
Det borde finnas en sån för disken också när jag tänker efter.
Ry Cooder – Feelin' Bad Blues
Bakeriet håller i sig, det blev en äppelkaka som mottogs med öppna skedar på bingon, "Jag brukar inte tycka om såna här men den här var god!" är ett beröm så gott som något. Alla som tycker att det är tråkigt att laga mat/baka åt sig själva bör prova att bjuda nån annan. För visst är det så att det man gör själv inte är lika gott som det nån annan gör? Så tycker då jag i alla fall.
Halva kakan står dock kvar i frysen men det kommer väl fler fikadagar. Här på kvällskvisten har jag meckat ihop en Suksesskake. Förhoppningarna är skapliga men jag är osäker på om krämen kommer att stelna till sig tillräckligt. Lär visa sig i morrn eller kanske rent av senare ikväll. Skulle väl ha pyntat den lite också men vi får se hur jag gör. Det estetiska har väl aldrig varit min tekopp direkt.
Blev inge dart ikväll men att mala 400 g sötmandel är inte att förakta i motionsväg det heller. Egentligen skulle jag ha lagt ut en bild på redskapet jag använde, det härstammar nog från sent 70-tal men fungerar fortfarande. Den är orange också. Ni vet så där dassigt lortorange som det bara kunde vara på 70-talet. "Där allting var modernt runt -77" som han sjunger, Christer Björkman.
Nu ropar disken och jag har nog inte mer inspiration än såhär idag heller.
Tänk om man kunde trycka på en knapp som bara fixade skiten?
Det borde finnas en sån för disken också när jag tänker efter.
Ry Cooder – Feelin' Bad Blues
söndag 12 juni 2011
En sockerbagare här bor i staden
Jahapp, det blev lite halvpanik nästan det här med bakandet. Det gick lite i vågor nästan för jag började med en Oreo iskake som jag gjort förut och den är ju ett säkert kort. Trodde jag. Men mer om den senare. Jag började med kakan som går att beskåda i inlägget söder om detta. Det gick käpprätt åt helvete:
Jag vet inte om det var fel kakmix och fel recept men det såg inte ut som nån Earthquake direkt. Det såg ut som Sodom och Gomorra. Jag skulle kunna göra en väldigt grafisk beskrivning men jag låter bli det. Kakjäveln fick gå direkt i soporna.
Så här såg den ut innan den totala förintelsen. Redan här borde jag ju ha insett att det skulle barka iväg...
Dagen efter tänkte jag då göra Chocolate Fudge Brownies. Lät ju smaskens satan och lätt såg det ut att vara också. Smält smör och choklad och vicka i socker, brun farin, sirap och kakao. När jag vickade i det torra och vevade runt så tänkte jag direkt "Det här måste vara WAY to much socker!" och det var det också. "Rör till sockret har smält ordentligt". Ja de det hann man inte innan det blev kola/knäck av skiten. Jag vickade i äggen ändå och då blev det ju smetaktigt. Med klumpar av karameliserat, bränt socker. Här var jag ganska less kan jag säga. Vad göra?
Idé! Jag silar skiten! så får vi se om det blir nåt över. Jovars, hann ju stelna rätt bra men jag fick ut lite slät smet i alla fall och höftade i lite mjöl, jag trodde liksom inte på receptet längre. In i ugnen i några minuter och ut kom en skapligt respektabel kladdkaka. En stund senare fick jag spontanbesök av trenne sköna damer varav en utbrast "Den här är väl inte misslyckad?" Jag förklarade att det skulle vara brownies egentligen och fick ett "Åh.." till svar =)
Men skam den som går på torra land!
Nu var det onsdag och jag hade börjat förvarna bingosällskapet om att det kanske blev en påse Dollarmuffins men när jag märkte den lätta besvikelsen i tonen och dessutom fick både stöd och uppmuntran så tänkte jag att tredje gången brukar ju vara gillt. Banankaka med chokladtäcke micklades ihop på kvällskvisten och det var inte utan att en viss nervositet smög runt i köket, men döm om min förvåning och häpna lyckad kaka...häpna lycka när en lyckad kaka (så blir det ja) hoppade ut ur ugnen. Glasuuuren gick utmärkt att smeta på och dan efter hade den satt sig så pass att den var riktigt saftig och inte alls dum att tugga på.
Innan uppätandet
Fredagen bjöd på ytterligare ett spontanbesök av nästan samma damer, jag börjar tro att mitt rykte som konditor börjar sprida sig, för det där med att jag kanske är trevlig att umgås med tvivlar jag på. Jag lockade ju dessutom dit dom med löfte om Oreo-kakan, vilket jag nu kom på att jag kanske inte borde ha skrivit för det var ju lite Ful gubbe-varning på det.
Nåja, Linda fick både ADHD och DAMP av sockret och drog igång med både sekatör, trimmer och gräsklippare så nu ser det nästan ut som det bor folk här. Det roliga är ju att när jag köpte den där trimmern så tog det väl 45 min av hejdlöst ryckande i snöret innan den hostade igång och nu var det samma sak den här sommaren. Jag gav iof upp efter en kvart den här gången, men för Linda tog det väl en 6-7 ryck innan den startade så vackert. Hade jag varit en sån där könsrollsstereotyp karlakarl hade jag naturligtvis skämts ihjäl, men jag nöjer mig med att skämtsamt påstå att jag ju värmde upp den härom dan så den var ju redo att starta ändå ;) och tackar så oändligt mycket för hjälpen!
Jo just ja, kakan ja. Jag dukade ju och stolt som en tupp svassade jag ut med kakan i högsta hugg. Visade sig att den inte hade frusit ordentligt så det var mer...röra av det hela. Nu var det ju tack och lov inga fel på smaken så jag slapp ännu ett bittert nederlag. Trevligt hade vi också, men det har man ju iof alltid i det sällskapet.
Detta om detta.
Igår när jag var ner och handlade så fastnade mina ögon på det klassiska blåvita märket. Det är sällan jag känner att jag faktiskt MÅSTE ha nånting, men nu kunde jag inte låta bli.
För en 70-talist som undertecknad blir det lätt gråtmilt.
I skrivande stund bakar jag igen, den här gången blir det frusen moccatårta för den VET jag funkar, jag har gjort den ett antal gånger. Den ska Marie och Mickan bli bjudna på nån gång i veckan (är det tänkt i alla fall) för jag bjöd ju bort allt annat fika =)
Drack ur ölen jag fick av Anna i fredags också och hittade en svensk cover på Carl Perkins' gamla dänga "Daddy sang bass" (fast det kanske är Cash som har gjort den mest känd). Gänget heter ju till och med Johnny Kask och spelar live på Mariestadsfängelset. Jaja, man får väl säga vad man vill om det men jag tyckte den var lite go så vassegoda.
Johnny Kask – Pappa sjunger bas
Jag vet inte om det var fel kakmix och fel recept men det såg inte ut som nån Earthquake direkt. Det såg ut som Sodom och Gomorra. Jag skulle kunna göra en väldigt grafisk beskrivning men jag låter bli det. Kakjäveln fick gå direkt i soporna.
Så här såg den ut innan den totala förintelsen. Redan här borde jag ju ha insett att det skulle barka iväg...
Dagen efter tänkte jag då göra Chocolate Fudge Brownies. Lät ju smaskens satan och lätt såg det ut att vara också. Smält smör och choklad och vicka i socker, brun farin, sirap och kakao. När jag vickade i det torra och vevade runt så tänkte jag direkt "Det här måste vara WAY to much socker!" och det var det också. "Rör till sockret har smält ordentligt". Ja de det hann man inte innan det blev kola/knäck av skiten. Jag vickade i äggen ändå och då blev det ju smetaktigt. Med klumpar av karameliserat, bränt socker. Här var jag ganska less kan jag säga. Vad göra?
Idé! Jag silar skiten! så får vi se om det blir nåt över. Jovars, hann ju stelna rätt bra men jag fick ut lite slät smet i alla fall och höftade i lite mjöl, jag trodde liksom inte på receptet längre. In i ugnen i några minuter och ut kom en skapligt respektabel kladdkaka. En stund senare fick jag spontanbesök av trenne sköna damer varav en utbrast "Den här är väl inte misslyckad?" Jag förklarade att det skulle vara brownies egentligen och fick ett "Åh.." till svar =)
Men skam den som går på torra land!
Nu var det onsdag och jag hade börjat förvarna bingosällskapet om att det kanske blev en påse Dollarmuffins men när jag märkte den lätta besvikelsen i tonen och dessutom fick både stöd och uppmuntran så tänkte jag att tredje gången brukar ju vara gillt. Banankaka med chokladtäcke micklades ihop på kvällskvisten och det var inte utan att en viss nervositet smög runt i köket, men döm om min förvåning och häpna lyckad kaka...häpna lycka när en lyckad kaka (så blir det ja) hoppade ut ur ugnen. Glasuuuren gick utmärkt att smeta på och dan efter hade den satt sig så pass att den var riktigt saftig och inte alls dum att tugga på.
Innan uppätandet
Fredagen bjöd på ytterligare ett spontanbesök av nästan samma damer, jag börjar tro att mitt rykte som konditor börjar sprida sig, för det där med att jag kanske är trevlig att umgås med tvivlar jag på. Jag lockade ju dessutom dit dom med löfte om Oreo-kakan, vilket jag nu kom på att jag kanske inte borde ha skrivit för det var ju lite Ful gubbe-varning på det.
Nåja, Linda fick både ADHD och DAMP av sockret och drog igång med både sekatör, trimmer och gräsklippare så nu ser det nästan ut som det bor folk här. Det roliga är ju att när jag köpte den där trimmern så tog det väl 45 min av hejdlöst ryckande i snöret innan den hostade igång och nu var det samma sak den här sommaren. Jag gav iof upp efter en kvart den här gången, men för Linda tog det väl en 6-7 ryck innan den startade så vackert. Hade jag varit en sån där könsrollsstereotyp karlakarl hade jag naturligtvis skämts ihjäl, men jag nöjer mig med att skämtsamt påstå att jag ju värmde upp den härom dan så den var ju redo att starta ändå ;) och tackar så oändligt mycket för hjälpen!
Jo just ja, kakan ja. Jag dukade ju och stolt som en tupp svassade jag ut med kakan i högsta hugg. Visade sig att den inte hade frusit ordentligt så det var mer...röra av det hela. Nu var det ju tack och lov inga fel på smaken så jag slapp ännu ett bittert nederlag. Trevligt hade vi också, men det har man ju iof alltid i det sällskapet.
Detta om detta.
Igår när jag var ner och handlade så fastnade mina ögon på det klassiska blåvita märket. Det är sällan jag känner att jag faktiskt MÅSTE ha nånting, men nu kunde jag inte låta bli.
För en 70-talist som undertecknad blir det lätt gråtmilt.
I skrivande stund bakar jag igen, den här gången blir det frusen moccatårta för den VET jag funkar, jag har gjort den ett antal gånger. Den ska Marie och Mickan bli bjudna på nån gång i veckan (är det tänkt i alla fall) för jag bjöd ju bort allt annat fika =)
Drack ur ölen jag fick av Anna i fredags också och hittade en svensk cover på Carl Perkins' gamla dänga "Daddy sang bass" (fast det kanske är Cash som har gjort den mest känd). Gänget heter ju till och med Johnny Kask och spelar live på Mariestadsfängelset. Jaja, man får väl säga vad man vill om det men jag tyckte den var lite go så vassegoda.
Johnny Kask – Pappa sjunger bas
söndag 5 juni 2011
På tisdag är det måndag igen!
Jaha...lleluja, då var det söndag igen då.
Nästan så jag fortfarande känner mig sliten efter platterierna men idag intogs första kaffetåren i möbeln. Känns som att jag nog måste köpa nån dyna för det blir lite hårt åt röva efter en stund. Kanske räcker med bara sittdynor? Vi får se.
Bingo i torsdags, ena syster Jäderberg bad mig ringa andra syster Jäderberg så hon skulle slippa cykla. Hon betedde sig precis som dom brukar göra på krogen, tog villigt emot skjutsen (drinken) jag bjöd på, men hoppade direkt in i en annan bil (ställde sig och hånglade med nån annan).
Fruntimmer...
Janni - 1200 spänn
Vickan - 500 spänn
Eldbjörg - 500 spänn
Gustafssons lille Olle - Itt nô
Allt är precis som vanligt, skönt med rutin här i tillvaron. Plus att ögat jävlades nåt så kopiöst både under bingon och natten till lördag. Lär väl upp på verkstan på tisdag igen då och höra vad dom säger för nu ser jag rätt suddigt också.
Nu har jag lovat ena syster Jäderberg att jag ska baka tills på torsdag också, få se hur det går. Jag hade egentligen bara lovat att bjuda Marie på fika för att jag hånade henne för att hon jobbade och jag var ledig och vips så får man baka åt halva Härjedalen. Nåja, det är roligt, hoppas det blir bra bara. Vad ska jag baka då?
Annars då? Ja det har inte gjorts så mycket, jag har krattat ihop lite på baksidan och tänkte väl jag skulle meja ner gräset på framsidan också, lär ju få köra wheelies med gräsklipparn för att knivarna ska nå upp =) Sen skulle man ju ha grävt sig en rabatt och stoppat ner nån blomma och gjort nåt åt staketet också. Men det löser sig väl det också nån gång.
Helvete, det är ju badminton på torsdag också? Får väl skippa det då, umgåseriet känns viktigare!
Nästan så jag fortfarande känner mig sliten efter platterierna men idag intogs första kaffetåren i möbeln. Känns som att jag nog måste köpa nån dyna för det blir lite hårt åt röva efter en stund. Kanske räcker med bara sittdynor? Vi får se.
Bingo i torsdags, ena syster Jäderberg bad mig ringa andra syster Jäderberg så hon skulle slippa cykla. Hon betedde sig precis som dom brukar göra på krogen, tog villigt emot skjutsen (drinken) jag bjöd på, men hoppade direkt in i en annan bil (ställde sig och hånglade med nån annan).
Fruntimmer...
Janni - 1200 spänn
Vickan - 500 spänn
Eldbjörg - 500 spänn
Gustafssons lille Olle - Itt nô
Allt är precis som vanligt, skönt med rutin här i tillvaron. Plus att ögat jävlades nåt så kopiöst både under bingon och natten till lördag. Lär väl upp på verkstan på tisdag igen då och höra vad dom säger för nu ser jag rätt suddigt också.
Nu har jag lovat ena syster Jäderberg att jag ska baka tills på torsdag också, få se hur det går. Jag hade egentligen bara lovat att bjuda Marie på fika för att jag hånade henne för att hon jobbade och jag var ledig och vips så får man baka åt halva Härjedalen. Nåja, det är roligt, hoppas det blir bra bara. Vad ska jag baka då?
Tja, det lutar åt den här...
Annars då? Ja det har inte gjorts så mycket, jag har krattat ihop lite på baksidan och tänkte väl jag skulle meja ner gräset på framsidan också, lär ju få köra wheelies med gräsklipparn för att knivarna ska nå upp =) Sen skulle man ju ha grävt sig en rabatt och stoppat ner nån blomma och gjort nåt åt staketet också. Men det löser sig väl det också nån gång.
Helvete, det är ju badminton på torsdag också? Får väl skippa det då, umgåseriet känns viktigare!
Här satt jag på förmiddan. Och eftermiddan.
Vi tar väl ett passande soundtrack då. Eller ja, tänk uteplats istället för hav och maskros och sly istället för gullviva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)