Kickar

Jag tänkte vilka ett helt inlägg åt musiken, jag är nämligen övertygad om att jag skulle dö (i alla fall en smula) utan musik. Ett tag var det dock stiltje i seglen och jag höll mig till allt invant. Sen kom Spotify. Jag vet att jag tjatar men jag kan inte låta bli. Spotify är en gåva av sällan skådat slag.

Jag trodde nämligen att kickarna var över sedan länge. Jag minns fortfarande den första, på Ringbergs pojkrum hemma i Gonäs. Året var 1986, bandet hette Pet Shop Boys och låten Opportunities. Det var första gången jag insåg att det fanns nån form av substans i musiken. Det var och är fortfarande nånting i den där mollaktiga refrängen som är så jävla bra. Min första musikaliska kick. Det har varit många sen dess och efter ett ganska långt uppehåll är dom tillbaka.

Min första Spotify-kick var Langebro från plattan Det var en torsdag aften. Låten hade jag hört för längesen men bara i originaltappning och tyckte väl mest att den var seg. Att han sen sjöng på danska gjorde väl inte saken bättre just då.

Sen är det ju ganska kul att man hittar låtar som är jävulskt bra och inser när man googlat lite att man aldrig skulle ha hittat dom om man inte råkat snubla över dom i nån obskyr spellista.

Vad är en kick då? Med tanke på låtarna ovan så är det ju knappast låtar med ett satans röj i? Nej, det behöver det inte vara, men det är en sån där låt som inte går att sluta lyssna på. Sen spelar genre, språk, tempo osv ingen roll.

Jag tänkte då bjuda på ett urval av de Spotify-kickar jag fått sen begynnelsen. Det är ganska skönt att inte vara 15 år och behöva sålla och fundera på vad som är töntigt och inte. Euskefeurats förnämliga Kvad hade man säkerligen inte skyltat med då.

20 år senare bryr jag mig inte ett skit om vad folk tycker =) men hittar ni nåt guldkorn så får ni gärna tala om det.

Håll till godo.

Kickar

Where the name have no street

Lite vardagsvarning på den här lördagen måste jag säga. Jag vaknade vid 6 första gången, åt frukost klockan 8, pälade i mig en kanna kaffe och drog i gång med städningen vid ungefär 10.30. Man (läs jag) blir lika förvånad varje gång över att det faktiskt inte tar så lång tid. Knepigt att man aldrig lär sig.

Tog en promenad med Brunböns-Britta till Dollar och njöt av att slippa kängorna, även om det blev lite kryssande för att undvika vattenpölarna. Kaffe och moccatårta intogs vid köksbordet till ackompanjemang av grannskapets katter. Sicket liv dom kan föra.

Gav soffkuddarna en duvning i tvättmaskinen och i morgon är det badrummets tur. Nu ska jag inte köra badrummet i tvättmaskinen då, men jag bjuder på ett litet syftningsfel. Sen får vi se om jag orkar ta tag i projektet att städa ur bokhyllan. Hade den varit innehavare av en F-skattsedel hade det stått Allsköns Bråte AB.

Känslorna är lite blandade inför månadsskiftet, känner mig minst sagt kluven. Men det blir nog bra det här. På ett sätt.

Jag blev inspirerad att skriva en liten visa också, men den är inte avsedd att publiceras här. Nämnas kan väl dock att den har med den bakvända rubriken att göra. Så slipper ni fundera över den.

Morgonblogg till P.

Ågren kommer närmre
bankar på min dörr
Ågren vägrar gå
hjärtat blör


Skål för denna skuta

Cornelis Vreeswijk

C'est la fucking vie, biatch!

...hörde jag en röst som väste i mitt öra när svetten rann ner i ögonen och började svida. Jag flåsade som en brunstig noshörning och högervaden drog ihop sig i vad som tack och lov endast var en föraning till ett krampanfall.

Jag har spelat badminton.

I morrn har jag ont i höger skinka.

Medan du sov

Jag ska göra ett försök att återberätta nattens dröm. Förvänta er....ingenting, för det här kommer att bli rörigt och bitvis ganska internt.

Jag vet inte hur det börjar med jag och Spielberg är på ICA i Ånge och jag ska ha snus men det är slut. När jag står i kassan och ska betala (det jag inte har köpt?) så kommer Spielberg fram och ska betala sitt och jag påpekar att hon måste köpa tandkräm också. Enda sorten som verkar finnas är en tub på ca 4,5 kg men efter lite letande hittar vi normal tandkräm också. Så långt så gott.

Vi står plötsligt på torget i Säter fast i Ånge. Ni förstår säkert. Jag har frågat i kassan på ICA om det finns NÅT ställe som säljer snus vid den här tiden på kvällen och det gör det inte. Men mittemot ICA ligger en öppen kiosk. Vi går dit och visst har dom snus men tar inte kort. Vi går till bankomaten, där står Polanski och ser tuff ut, men har inga repliker i den här drömmen tydligen. Där tar kapitlet slut.

I Ånge bor också en fd arbetskamrat men jag vet inte var. Jag kommer på den briljanta idén att om jag lägger mig precis vid ingången, alltså inte dörrarna utan dom där grejerna som åker upp när man ska ta en korg. Jag är lite stressad nu så jag vet inte hur jag ska förklara men ni vet, finns på typ alla affärer. Jag lägger mig precis under "grinden" så folk måste kliva över mig och blir skitsura, men jag tänker att om han kommer in på ICA så lär vi ju inte missa varandra heller. HA! Jag har rätt! Plötsligt kommer han klivande och säger "Men va fan Olle, ligger du här?". Det roliga är att hans tjej redan har klivit över mig och är inne och handlar men det missade vi båda två.

Jag följer med hem och går husesyn och plötsligt säger han att han måste plugga, han ska bli polis nämligen och har fixat ett studierum. I taket sitter en gigantisk fläkt som ser ut som ett par rotorblad till en helikopter och när han startar den drar det igång både blåljus, sirener och det där klassiska "helikopterbladsljudet". I typ 300 decibel. Där sätter han sig och pluggar.

Nu vaknar jag, inser att det är måndag och att jag inte är riktigt klok.

Kâkuda!

Jag tror jag ska börja kommentera kommentarerna i kommentarsrutan istället för i själva bloggen. Kommendera kommande kommendörer i kommanditbolaget Kommoden. Jodåsåatte...det har blivit några koppar kaffe idag.

Klev inte upp förrän 09.23, sovmorgon på min ära. Drog igång en tvättmaskin, åt frukost, vickade i mig en kanna kaffe, vek gårdagens kalsonger, höll jag nästan på att skriva, hängde tvätten, micklade ihop en moccatårta och en lasagne, diskade och vickade i mig en kanna kaffe till. Jag skulle ha dammsugit också men det tog liksom slut på undertrån där.

Lasagnen är den till vänster. Ja? Man vet ju aldrig, eller hur?

SYLTKORV!

Jag har ju glömt att berätta om det som utspelade sig på Dollarparkeringen häromsistens. Jag hade varit in och handlat och på väg ut hamnar jag bakom ett äldre par som varit (och nu är resten av det jag skriver naturligtvis rena gissningar men ganska bra sådana tror jag) gifta åtskilliga år. Gubben är som sig bör kuvad och ganska less på att ränna i affärer men har sen länge fogat sig i sitt oblida öde. Tanten är hurtfrisk och less på att gubben inte visar mer intresse för hushållsbestyren men har ännu icke gett slaget förlorat.

Följande konversation utspelar sig:

----------------------------------

Hon: - Nu måste vi åka på ICA!

Han: (trött) - Jaha...

Hon: - Ja, jag måste ha en sån där syltkorv.

Han: (frågande) - Sylt....?

Hon: Syltkorv!

Han: (förvirrad) - Va?

Hon: (ivrigt men lite otåligt och med HÖG röst) - KORV! SYLTKORV! EN SYLTKORV!!!

Han: (försiktigt tvivlande) - En sylt...korv...?

Hon: (uppmuntrande) - Ja, du vet? Det kan ju vara hallon...eller jordgubb.

Han: (uppgivet) - Jaha...

Här ger gubben upp och kliver in i bilen.

----------------------------------

Det framgår ju ganska tydligt att gubben är helt på det klara med att det handlar om sylt, men inte har en blekfet aning om vad en "syltkorv" är för något. Vore det inte lämpligt att upplysa om själva korveriet istället för att tala om att sylten kan bestå av såväl hallon som jordgubb, vilket faktiskt är fallet oavsett förpackning?

Jag spikar tanten i kategorin "Most worthless piece of information".

Det känns som en säker vinnare.

Veckans syltkorv

Laborera mera



Tänkte jag skulle prova att slänga upp en bild via bloggklienten i mobilen få se hur det går. Eftersom det finns sjukt snygga wallpapers att ladda ner så tar vi ett sånt. Eller två.

Så här har min dag varit. Hela dagen.

- Vet du var du har sparat filen nånstans?

- På skärmen.


...och Gud skapade människan till sin avbild.

Jenny - Ja det gick väl skapligt för att vara premiär.

Anita - Jo det var roligt innan och efter men när man stod där och krånglade så var det så där =)

Dolme!

Jaha, gott folk. Jag kikade ju på Herr Morberg igår som lagade kåldolmar och det såg ju så rackarns gott ut så jag tänkte inte vara sämre, men det är jag tydligen. Nu har ju han jobbat på Café Opera och det har inte jag så allt är väl precis som det ska vara. Jag har aldrig lagat kåldolmar förut heller.

Learning by doing är hur som helst den absolut bästa inlärningsformen som finns. Jag har ikväll nämligen lärt mig följande.

1. Det krävs en fan till kastrull för att rymma ett vitkålshuvud. Äger ingen sådan.

2. Var noga med att få bort hela roten ur nämnda huvud, det underlättar betydligt när man ska få loss bladen.

3. Nej, kålen kan inte koka för länge, oavsett vad Herr Morberg säger, däremot kan den koka åt helvete för kort tid. Quod erat demonstrandum =)

4. Försök inte trycka i för mycket färs i varje dolme, det sipprar bara ut på sidorna.

5. Börja vid roten (nu börjar det bli lite smått pinsamt här) där bladet är...styvast och försök vika de mjukare partierna runt (?!)

6. Tro inte att dolmen du grejar med ska bli lika stor och fin som på (reklam)film, dom är liksom i en helt annan division. Host.

7. Jag hoppade över det där med att fräsa på dom i stekpannan först. Det gör jag inte nästa gång.

Vi stannar där tror jag. Nu blev det faktiskt inte så illa ändå, det kunde naturligtvis ha blivit mycket bättre men även mycket sämre. Det gick alldeles utmärkt att äta och så fort jag införskaffat en större kastrull så ska vi nog göra ett nytt försök.

Nedan följer bilder på dolmar i olika stadier.

Här har vi då råvaran, kan man säga.

Lite ojämn värme i ugnen? 

Skäms lite över pulvermoset men jag glömde köpa potatis.

Nu återstår bara att se vad krispig vitkål och magsyra kan ställa till med...

Söndag

Jag har betraktat livet på avstånd ett tag

och skitit i att lägga mig i

Vem vet, jag kanske gör ett besök någon dag

men tills vidare låter jag bli

På begäran

Dom brukade ju heta så, "best of"-plattorna förr. En sökning på Spotify resulterar i övervägande dansband men även käre Errol Norstedt, må han vila i frid. Han skrev ju dessutom en hel del dansbandslåtar när jag tänker efter.

Allvarligt? Tänker han skriva ett inlägg om dansband? tänker ni nu.

Lugn i stormen, det var bara en parallell. Jag har fått utstå massiva påtryckningar, pikarna har fullkomligt haglat och inte ens i horisonten syns något slut på tråkningarna, för att jag inte har bloggat på några dagar. Det är ett helvete att vara populär ska ni veta. "Passa dig för succé!" sa Cornelis och jag är benägen att hålla med.

Bakom denna enorma offensiv ligger en dam vars profilbild för evigt kommer att bestå. Slalomhjältar som Stenmark, Strand och Anja Pärson gråter av avund över brillorna hon bär. Elvislocken som sensuellt letar sig ner över högerögat kan få vem som helst att dra efter andan och pussmunnen för tankarna till sommarens första smultron.

*Ljuv suck*

Det är på hennes uppmaning jag skriver det här.

Vi rundar väl av med ett par dansbandsdängor då bara för att sluta cirkeln som påbörjats, ett av Herr Norstedts mer seriösa alster och en låt som BigM ska ha all cred för, man blir så glad i hela huvvet när man hör den =)

Håll till godo.

K-M - Ja det går ju mot finare dagar tack och lov. Såg mailet, återkommer nog i helgen.

Jenny - Satt den där den skulle kanske? ;-) 

Janni - Amen!