Med förlov sagt

Ännu en helg i Herrans tukt och förmaning, dvs helt utan synd. När jag tänker efter lite så drack jag en öl igår så vi glömmer det.

I torsdags morse vaknade jag av en infernalisk smärta i nedre, höger rygg (jo det heter så) och när klockan ringde så var det med en pärs jag tog mig upp i sittande ställning. Tänkte att det blir väl bättre bara jag reser på mig men Svarte Fa-aan! som Aamo skulle ha sagt, jag kunde inte ens stå upp. 

Folk har undrat lite vad jag har gjort och det är väl inte konstigare än att jag har ätit för mycket och rört mig för lite i sisådär 30 år. Bot och bättring! Räfst och rättartning! Hur många gånger har man inte sagt det? Vi får se hur det går den här gången, men först ska jag klara av ett Eklund-besök, jag tror inte han är så pigg på gurka och vatten i dagarna tre och det är inte jag heller för den delen. Nu hade jag inte tänkt försöka leva på enbart ovanstående heller men ni förstår säkert poängen.

Jag har sålunda fått tid att läsa ut Sagan om Isfolket. Den var bra i 45 böcker, den 46:e var tveksamt tvivelaktig och den 47:e och sista förstörde hela serien. Jag känner mig lurad. Bra jobbat Margit!

Soppan, det fylltrynet, lurade spelbolaget på 272 kr också, skämmes tammefan! Tur det inte var mer pengar för då hade det blivit en lynchmobb på 3 personer som jagat honom runt halva socknen.

Idag har det lagats köttfärsbiffar, tvättats och diskats. Sen blev jag så rastlös så det blev en rad här också. Rastlösheten medför naturligtvis funderingar, det känner ni till vid det här laget:

Om man har försagt sig, då har man ju sagt för mycket och om man har försovit sig så har man ju sovit för mycket.

Om man har förlovat sig då?

Det döljer sig egentligen nåt annat bakom

Det här med stress är ju en knepig åkomma. Jag får inte riktigt nån ordning på det men jag tror mycket är platsrelaterat.

Om man bor i, säg Stockholm för enkelhetens (och fördomarnas) skull, så är det ju ett helt annat tempo rent generellt. Jag har till och med sett nån bloggare beklaga sig över nån bonnlurk som ställde sig på fel sida i rulltrappan så folk inte kom förbi. Det finns tydligen omkörningsfiler i rulltrapporna där nere. Hade jag ingen aning om. Som den bonnlurk jag är, tycker jag att ett av de bästa exemplen som finns på stress är just att springa i en rulltrappa. Det finns ju liksom en anledning till att den rör på sig.

Med det i tankarna så är det kanske inte så konstigt att alla stockholmare* går och drar benen efter sig och i sakta mak spankulerar runt bland gångarna på ICA och bara är i vägen. Måste ju vara rena paradiset för en stressad själ. Att sen vi bonnlurkar blir vrålstressade av just det beteendet och dessutom måste köa i smått hysteriska 15 (!!!) minuter för att få betala är ju bara en logisk effekt av det hela. Tänk er bolagskön...

*Vilket då naturligtvis inbegriper precis alla fjällturister som passerar, oavsett härkomst. Vi är ju bonnlurkar, klart vi är inskränkta.

Hur kom jag att tänka på det här då? Jo förstår ni, snön är nog här på allvar nu och kors i taket så fick jag på vinterdäcken igår. Jag brukar annars få dom på plats när det redan varit vinterväglag i en vecka. "Sent ska syndarn slakna" som Eklund brukar säga.

Förresten, från det ena till det andra, om Cityakuten eller nåt annat sånt där sjukhuseriprogram hade utspelat sig i nån genuin svensk bygd med rödmålade stugor, flaggstång på gårn, midsommarfirande i folkdräkt och ja ni vet, typ Astrid Lindgrens Bullerbyn. Vad skulle man då haft för soundtrack?

Mellangärdebylåten?

Kräm de Kål

Idag har jag haft skallebank sen i lördags, men det går över och jag vet precis när. Nog sagt om detta.

Hämtade ut paket på Statoil idag och med följde ett doftprov på Versaces "Eau Fraiche". Hör man "Eau" så tänker man ju på doft och hör man "Fraiche" så tänker man ju på matlagning. Då undrar man ju i sitt stilla sinne vilka dofter som kommer att lösgöra sig när man skickar ut en pust ur den lilla pavan. Kokt kål? Bacon? Stekt lök? Eller så kanske det bara är så att "Eau Fraiche" helt enkelt betyder "fräsch doft?" Jag vet inte, jag har aldrig läst franska. Om det nu är franska? Vad vet jag?

Doften påminner faktiskt lite om Salvador Dalí. Ja inte personen då utan doften med samma namn. Hur det doftade om Dalí själv har jag ingen aning om men med tanke på hur han målade så tror jag han luktade gott på ett ganska konstigt vis. Ska man se det hela ut livsmedelssynpunkt kan man väl sammanfatta med att den luktar mer Pisang Ambon än kokt kål.

Vilket är tur för kokt kål luktar fis och det vill man ju inte gå runt och lukta.

Men det gör man ju ändå ibland. Fis - plötsligt händer det.

Bilden är snodd från www.grooming.se

TGIF

Idag är det fredag och det gör ju inte ont, men jag måste tvätta. I morse var det slut på kallingar så det fick bli ett varv gladpack, börjar känna mig lite marinerad nu, det andas inte lika bra som Gore-Tex direkt. Ja, jag bara skojar.

Hillborg har lurat mig att äta hamburgare idag. Tror jag. Just nu är jag inte speciellt hungrig så jag vet inte hur jag ska göra. Pilsnern skippar jag i alla fall.

Läste ut 26 och 27 delen av Sagan om Isfolket igår, jag börjar tro att jag kommer att få samma känsla som när Sagan om Ringen och Harry Potter tog slut, det kändes ganska tomt. Tur att det går över. Böckerna är i alla fall (om det inte framgick) kriminellt bra.

Nu ska jag kissa.

Hej. 

...och ibland vill man bara spotta på folk

Det blir ingen julfest på Buckingham Palace i år sedan drottning Elizabeth II bestämt att det vore olämpligt att festa och fira när så många britter har det svårt med ekonomin.

"Drottningen är akut medveten om de svåra ekonomiska omständigheterna som landet står inför", meddelar en taleskvinna för hovet. Festen skulle ha kostat drygt en halv miljon kronor och samlat 1 200 gäster, enligt tidningen The Sun.

"Vi är alla förtvivlade eftersom det brukar vara en härlig kväll, när alla släpper loss. Man kan se drottningen dansa med en betjänt och prins Philip valsa med en husa", säger en ledsen slottsanställd till tidningen.

Källa: www.dn.se

Man blir lite tårögd ibland

"Ariel Ticonas hustru Elizabeth Segovia födde dottern Esperanza (Hopp) 40 dagar efter olyckan."

Det står ju skrivet...

...att "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem.

Då är min stilla undran:

Har hela jävla världen blivit självplågare?

Fy fan.

Think inside the box

Har ni haft den där känslan av att livet är en rotig låda nån gång? Hur man än plockar så är det lika stökigt ändå. Man önskar att man bara kunde ta tag i den där jävla lådan och skaka om den och när man öppnar den igen så ligger allt precis om det ska.

Ungefär så känner jag det idag. Jag skulle så hemskt gärna vilja städa i den där lådan. Pyssla om lite. Göra det så där mysigt och ombonat som det bara kan vara i en liten låda.

Men i brist på bröd får man ju som bekant äta limpa. Jag skriver nåt istället.

Vem vet? En vacker dag kanske jag till och med vågar lägga det jag skrev i den där lådan.

Idiom vs Idiot

Det är väl kanske inte så konstigt att det bara skiljer en bokstav. De idiomatiska uttryck man slänger sig med i dagligt tal är ju rent ut sagt inte kloka på en fläck.

Tänk er att ni bott i Sverige ett tag och precis börjat få kläm på språket. Ni står och diskuterar nåt lurt med en infödd som plötsligt säger:

- Ja, här ligger en hund begraven!

Jaha, vad fan har det med saken att göra? tänker ni då och tittar förstulet ner men kan inte upptäcka något. Sa förresten inte läraren på SFI att det heter "begravd"?

Listan kan göras hur lång som helst:

- Nu är det kokta fläsket stekt!

Här tänker man ju genast "Syratripp!" om man är bekant med det uttrycket. Är man inte det så undrar man nog bara vad fan som menas.

- Dra mig baklänges! - Aj va fan gör du?

Jamen du sa ju...

- Nu tar fan bofinken! blir då naturligtvis följden och så får den stackars utlänningen sin beskärda del av däng.

"Beskärda del"? Är det logiskt det?

Det heter ju "sitta, satt, suttit - besuttna"? Om det hade hetat "skära, skärde, skärt" så hade ju "beskärda" varit helt rätt, men nu heter det ju faktiskt "skära, skar, skurit" så då ska det väl heta "beskurna"?

Sitta, satt, suttit. Titta, tatt, tuttit och Hitta, hatt, huttit. Helt logiskt men totalt ofattbart (!)

- Jag har huttit min hatt! Jag satt och tatt på TV och trodde att jag redan tuttit under soffan men jag tatt en gång till och hatt min hatt!

Håhå jaja.

Jag tar inte upp "besatt".

Det blir för personligt.

Bringa till mig en tillbringare!

Igår slocknade jag på soffan vilket innebar att jag hade svårt att somna, vilket i sin tur, som brukligt är, ledde till en och annan fundering.

Har verbet tillbringa nånting med substantivet tillbringare att göra? Det borde väl det va? En tillbringare används för att bringa något till någon eller någonstans. Det uttrycker alltså riktning, vilket verbet då inte gör (Jämför var och vart som folk också har så svårt för).

Jag har hört vuxna människor säga Vart är vi förnånstans? vilket översatt till svenska blir Var är vi någonstans? men nu var det ju inte det som skulle avhandlas.

Så, när man har bringat något till någon, så övergår man sålunda till att tillbringa. Så måste det vara.

Men om det fanns en tillbringare vars huvudsakliga syfte var att forsla t ex oxbringa till Till-bryggerierna (saliga i åminnelse) så skulle man kunna säga:

- Tillbringaren tillbringar sin tid med att bringa bringa till Till.



Jag tror att ordet har sitt ursprung i engelskan och har med servitör eller hovmästare att göra, för när man är lite på sniskan i ett engelsktalande land och hela ens uppenbarelse kräver ytterligare en pilsner så hojtar man ju:

- Bring me one till!

Visar det sig sedan vara en servitris så borde väl hon kunna kallas tillbringerska? Helst då om pilsnern är av ovanstående kvalisort: Bringerska av Till - Till-bringerska.

Detta om detta.