SYLTKORV!

Jag har ju glömt att berätta om det som utspelade sig på Dollarparkeringen häromsistens. Jag hade varit in och handlat och på väg ut hamnar jag bakom ett äldre par som varit (och nu är resten av det jag skriver naturligtvis rena gissningar men ganska bra sådana tror jag) gifta åtskilliga år. Gubben är som sig bör kuvad och ganska less på att ränna i affärer men har sen länge fogat sig i sitt oblida öde. Tanten är hurtfrisk och less på att gubben inte visar mer intresse för hushållsbestyren men har ännu icke gett slaget förlorat.

Följande konversation utspelar sig:

----------------------------------

Hon: - Nu måste vi åka på ICA!

Han: (trött) - Jaha...

Hon: - Ja, jag måste ha en sån där syltkorv.

Han: (frågande) - Sylt....?

Hon: Syltkorv!

Han: (förvirrad) - Va?

Hon: (ivrigt men lite otåligt och med HÖG röst) - KORV! SYLTKORV! EN SYLTKORV!!!

Han: (försiktigt tvivlande) - En sylt...korv...?

Hon: (uppmuntrande) - Ja, du vet? Det kan ju vara hallon...eller jordgubb.

Han: (uppgivet) - Jaha...

Här ger gubben upp och kliver in i bilen.

----------------------------------

Det framgår ju ganska tydligt att gubben är helt på det klara med att det handlar om sylt, men inte har en blekfet aning om vad en "syltkorv" är för något. Vore det inte lämpligt att upplysa om själva korveriet istället för att tala om att sylten kan bestå av såväl hallon som jordgubb, vilket faktiskt är fallet oavsett förpackning?

Jag spikar tanten i kategorin "Most worthless piece of information".

Det känns som en säker vinnare.

Veckans syltkorv