Öppet brev till Mikael Råstedt

Hej Micke,

Idag släpps pucken.

I...jag vet inte hur många år, har jag fått utstå spott, spe och hån från din sida. Avdankade, svindyra, trötta värvningar och urspårade återtåg. Att Leksand en dag skulle spela i Elitserien var en stark önskan, att Djurgårn skulle åka ur, en utopi.

Den 30 mars 2013 slog Leksand Rögle med 3-1 och avancemanget till Elitserien var ett faktum. Det var även klart att Djurgårn inte skulle göra Leksand sällskap (jo, jag vet att det heter SHL nu men om du ska försöka försvara dig med såna petitesser blir det bara patetiskt).

Ända sen den dagen har jag gått och nynnat på samma strof - "Jag har väntat så länge på just den här dan och det är skönt att den äntligen kommer!". Nu var ju inte Kenta gnagare, det hade ju varit optimalt, men man kan ju inte få allt här i världen.

Spela i Elitserien till exempel.

Jag minns speciellt ett tillfälle när jag passerar dig och Ulf Stener på jobbet och Ulf frågar vilket lag jag håller på. Jag svarar lite trött att ni mycket väl vet att jag håller på Leksand. Din replik är omedelbar - "Jamen alltså, vilket lag håller du på i Elitserien? HAHAHAHAHAHAHA!!!"

Ja, käre Mikael, äntligen får jag ställa samma fråga till dig! Vilket lag håller du på? I Elitserien alltså? HAHAHAHAHAHA!

Tack, jag är mycket väl medveten om att det kanske bara blir en säsong, nästa gång kanske det är tvärtom igen. Jag har inga förväntningar, bara förhoppningar, om att Leksand ska hänga kvar. Idag kanske det blir däng med 0-6 mot Brynäs? Vem vet? Men Farbror Melker, vet du vaa? Det spelar ingen roll, i slutet av dagen kvarstår ändå det faktum att Leksand spelar i Elitserien och Djurgårn i Korpen. I'm untouchable!

Det jag dock har, är en hel säsong att ta igen åtskilliga års förnedring. Jag kan inte lova att jag ska påminna dig VARJE dag, kanske inte ens varje match, men jag lovar och svär att jag ska göra mitt bästa!

"Du kan ta en mas ur Dalarna men du kan aldrig ta Dalarna ur en mas!"

Lyssna och njut!

//Olle

Mathysterin

I skrivande stund finns det väl ingen debatt som rör upp känslorna mer än just kostdebatten. Tidningarna är naturligtvis inte sena att haka på för här finns pengar att tjäna. Kontroversiella åsikter, experter hit och dit, hårda ord och kändisar som uttalar sig. Sånt säljer.

Stenålderskost, Medelhavskost, Paleo, Atkins, LCHF, 5:2, 16:8, kostcirkeln, you name it. Det finns lika många råd som det finns åsikter och experter. Den ena läkaren säger si, den andra läkaren med exakt samma utbildning och erfarenhet säger så.

Vem kan man lita på? Hur ska vi äta? Är det häst i det här eller inte? Frågorna är många, svaren på varje fråga desto fler.

Det som fascinerar mig mest är de självutnämnda experter som förkastar precis ALLT vad förändringar heter och envetet hänvisar till gammal vetenskap. Men vetenskapen går ju framåt hela tiden och avslöjar nya saker varje dag? Varför är det så omöjligt att vetenskapen avslöjar nya saker när det gäller kosten också? Och hur kan man dra precis alla individer över en och samma kam?

"Ät mindre och spring mer så går du ner i vikt! Punkt slut!" hävdar många. Jag har ingen aning om hur man bör träna för att bli bäst i världen i störtlopp, för jag har ingen som helst erfarenhet av det, men påfallande ofta hör man det tvärsäkra uttalandet ovan från människor som faktiskt aldrig behövt göra detta själva. De har aldrig någonsin varit överviktiga och kan äta precis vad som helst utan att vågen rör sig ett gram. Ändå vet de precis vad alla andra människor ska göra för att bli av med sin övervikt. Är inte det lite underligt?

Missförstå mig rätt, jag har inget emot motion, tvärtom, även jag är helt övertygad om att det bara finns vinster med att röra på sig och ovanstående stämmer med all säkerhet på väldigt många människor, men stämmer det för alla? Låt mig dra en parallell.

På bipacksedeln till Alvedon står följande att läsa:

Biverkningar

Biverkningar kan förekomma, men det är inte säkert att du får någon av dem.

Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas): Hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion. Allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter (angioödem).

Biverkningar? 1/1000? Det finns alltså några stackare där ute som inte tål Alvedon? "Leverskada" låter faktiskt rätt allvarligt...då kanske det finns några som inte går ner i vikt av att äta mindre och springa mer också? Så omöjligt är det väl inte? Det finns människor som inte kan äta skaldjur, nötter och kiwi. Hur kan det vara så? Kan det finnas människor som inte tål stora mängder fett? Eller kolhydrater? Tja, varför inte?

Ni kanske sitter och väntar på att jag ska tala om hur det ligger till, men det ska jag inte göra. Jag hävdar inte att nånting är rätt eller fel, men det måste finnas en anledning till att det kommer fram så många olika varianter på hur vi ska äta på senare år. Jag vill gärna tro att det beror på att dessa människor lagt om livsstil med förbättrat allmäntillstånd som följd och nu vill dela med sig av sin glädje och lycka för att få andra att uppleva samma sak.

När inte ens vetenskapen är enig längre, hur ska vi vanliga dödliga då kunna veta? Prova dig fram, säger jag. Leta, läs, fråga likasinnade. Fungerar det inte så prova nånting annat. Men förkasta inte nånting direkt.

Jag har hittat det som verkar fungera för mi JAHA,VARFÖR ÄR DU SÅ FET DÅ? frågar ni som känner er provocerade, innan jag hinner avsluta meningen. Jo för att motivation och disciplin är en helt annan historia ;)

Men jag tror jag är på väg att få ordning på den också. Hoppas jag. Jag mår hur som helst bättre rent allmänt av det jag äter nu.

En sak är dock vetenskapen överens om - vi äter för mycket socker. Vissa liknar det vid en drog. Jag är benägen att hålla med.

Rodriguez – Sugar Man

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Vi svenskar är ju som bekant väderonanister utan dess like. Hur många InstaWeather-bilder har ni sett i år? Media förutspår via instituten årets varmaste dag i morgon. Då tar jag tillfället i akt att väderonanera lite jag också. Fast åt andra hållet.

Hela hösten gnälls det över hur kort sommaren var och hur mörkt och kallt och regnigt och ruskigt det är och "tänk om det ändå kunde komma lite snö så det blev lite ljust i alla fall" och när den ramlar ner är det ju åt helvete det också för då blir det halt och vi måste skotta. För att inte tala om hur kallt det är. När den så efterlängtade våren sen kommer så är det åt helvete det också för snön kunde väl i alla fall ha fått ligga till påsk så man kan köra skoter och "jaha, ska det bli så här slaskigt och regnigt igen nu?"

Man skulle kunna tro att när sommaren kommer är svenskarna världens lyckligaste folk, men riktigt så är det inte, kära vänner. Vi fortsätter att gnälla över att behöva jobba. Vi gnäller över att det regnar, naturligtvis. Det är ju sommar? Det ska ju vara soligt på sommaren! "Det kunde väl regna på nätterna?" Men till slut kommer det, det som i folkmun kallas för "men Guuuud vilket härligt väder!"

Specifikationen över "men Guuuud vilket härligt väder!" är 25-30º, molnfri himmel, gassande sol och ingen störande vind. Då är det sommar. Då finns ingen accepterad anledning att befinna sig inomhus, då uppmanas vi på sociala medier att gå ut ta vara på dagen, vi som kan! Då ska vi njuta. Annars ska Fan ta oss.

Men vet ni vad?

Vi vill gnälla nu också...men nu gör vi allt för att maskera det. Det finns nämligen EN sak som är så inni helvete tabu att gnälla över så det inte finns och det är just "men Guuuud vilket härligt väder!". Då är man obekväm, då tittas man snett på, ungefär som om man hade dragit ett osmakligt skämt. För riktigt klok kan man ju inte vara som tycker så, eller hur?

Under min sväng söderut passade jag på att stanna lite extra länge när det var dags att äta, mest för att tjuvlyssna på konversationerna som utspelade sig mellan restaurangbesökarna. Ingen törs, men många vill uttrycka sitt ogillande. Inte helt oväntat kom vädret upp direkt efter hälsningsfraserna och det är inga problem att läsa mellan raderna med hjälp av tonfallet:

- Men nu är det sommar! (Helvete vad hett det är!)
- Jodu! Nu behöver man inte frysa. (Ja fy faan!)
- Höhö, nej...men man blir lite svettig...(Pejlar stämningen lite...)
- Joo, ja, man blir ju det...(Hmm....undrar om han tycker som mig?)
- Men man ska inte klaga! (Nu är vi farligt nära!)
- NEEEEEEJNEJNEJNEJ! Guuudnej! Det ska man inte göra!!! (Förfärad)

Ungefär så låter det. Ganska ofta dessutom.  I en konversation hette det till och med "men man FÅR inte klaga". Varför i helvete då? För att vi klagar över allting annat och måste ha nånting som inte går att klaga över som motvikt?

Själv har jag ett rätt ljummet (!) förhållande till sommaren. Jag avskyr nämligen värmen. Jag blir helt slut, får huvudvärk och blir illamående och även om det blivit bättre på senare år så har jag lidit av värmen sen jag var barn. Trots att jag tillhör en uppenbar minoritet är jag tämligen säker på att jag inte är ensam.

Så, fellow värmehatare, jag vet att du finns där ute, varför inte börja med ett experiment? Nästa gång du träffar någon bekant som glatt säger "Men Guuuud vilket väder vi har va?" så svara bara kort och koncist "Jag mår illa". Om du inte råkat stöta på en likasinnad så lovar jag att du kommer att bemötas med total oförståelse. Man kommer i första hand undra om du är sjuk, men skulle någon direkt faktiskt koppla ihop sitt eget uttalande med svaret så kommer du att få svara på ett par likartade följdfrågor av typen "Av värmen?" följt av "Varför då?" bara för att dom ska vara helt säkra på att du faktiskt menar det du säger. Prova vettja! Det är rätt underhållande.

När du sedan är varm i kläderna (!) så ös på. Gnäll! Klaga! Spy ut din galla över dina medmänniskor! Vi står ju ut med deras gnäll över den svala och sköna (och dessutom otroligt vackra) hösten? Kan dom så kan vi! Varför ska just vi tiga och lida?

Eller så kan vi helt enkelt ge fan i att bry oss så jävla mycket om vädret överhuvudtaget lite till mans? HA! Ja jävlar...

Välkomna hem pojkar, det var längesen sist.

The men will cheer, the boys will shout

Bring 'em home, bring 'em home

And we will all turn out

Bring 'em home, bring 'em home

The church bells will ring with joy

Bring 'em home, bring 'em home

To welcome our darlin' girls and boys

Bring 'em home, bring 'em home

We will lift their voice and sound

Bring 'em home, bring 'em home

When Jensa comes marching home

Bring 'em home, bring 'em home

Kühlschrank

Det är tyska och betyder kylskåp. Det här inlägget kommer nämligen att handla om det.

Det slog mig nämligen att om man inte slår igen dörrn riktigt så slocknar lampan efter en stund. I bruksanvisningen står att läsa att sålunda är det konstruerat för att spara ström.

Då undrar man ju genast följande - hur många Gigawattjävlar drar en sån där sketen liten lampa egentligen? Kan inte vara så många det inte, jämfört med hur mycket skåpet drar när det försöker kompensera för den öppna dörrn. När man sen ska upp och pissa kvart över tre och det är kolsvart så hade man ju genast märkt att det var nåt som lyste och kunnat åtgärda det. Om det inte vore för att lampjäveln har slocknat.

Vore det inte bättre att lampan började blinka och skåpet ula som fan efter 5 min? Då fick man ju en chans att stänga dörrn och slapp få maten förstörd? Hur tänkte ärade Herr Kylskåpsfabrikör där egentligen?

Han är väl i maskopi med Vattenfall.

Den jäveln.


Eddie Meduza – Strömmen Finder Vägen

Stiltje

Här händer det inte så mycket. Jag har har ett ämne i bakhuvet som jag kommer att ta upp lite senare, måste fnula lite mer på det hela bara.

Under tiden kan jag väl berätta att det har varit både jul och nyår. Jag åkte hemöver en sväng medelst tåg, jag gillar att åka tåg. Återresan gjordes med samma transportmedel. Med oss på resan hade vi fyra donnor i 16-17-åldern som inte var tysta en sekund. Mellan Insjön och Leksand utbrister en av dom "Men det är ju flera mil mellan husen här uppe!". Tur dom inte skulle vidare från Mora till Sveg, då hade dom börjat gråta.

Bytt bil har jag gjort också. Jag har väl kikat efter bil de senaste...jamen typ 5 åren, men det har väl aldrig dykt upp nåt som känts försvarligt. Nästan 14 år med en och samma bil sätter ju sina spår också och listan på borde/måste-snart-åtgärdas-saker växte sig allt längre. Som en blixt från klar himmel uppenbarade sig en liten silverfärgad korean i Ljusdal, dvs lämpligt avstånd, bara ca 10 mil (jo jag har nog blivit norrlänning på heltid, tackar som frågar) så jag åkte till Älta i några dagar och sen gjorde jag slag i saken.

Hade inget minne av hur det var att köpa bil men allt gick enligt planerna. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Att det sen känns som att man sitter på taket betyder nog att man sitter högt och bra i den som standard, men mitt nedsuttna Nissan-säte där man såg fjädrarna under tyget och således satt nästan på golvet, gör väl sitt till också. Man får vänja sig.

När jag åkte ut från gårdsplanen hos bilhandlarn skulle jag bromsa lite lätt. Höll på att skicka både mig och sällskapet i framrutan. Det kanske är standard, vad vet jag, men de slitna skivorna jag var van vid gjorde väl sitt till också. Man får vänja sig.

På den här behöver man inte använda nyckel heller. Man trycker på en knapp och så vips, så är bilen upplåst. Tanklocket öppnas med en spak inuti. Rena rymdskeppet. Man får vänja sig.

Helgen har spenderats i öldrickandets tecken med Eklund som sällskap. Gick åt en och annan irländsk kaffe också men det behövdes för att få upp värmen. Börjar tro att att han har eskimåpåbrå...

Såg slutet på dokumentären om Johnny Cash också och fastnade för en låt som jag inte riktigt hittar med herrn själv, men Marty Stuart's version går inte av för hackor den heller.


Marty Stuart – Walls Of A Prison

Bakom kulisserna

Veckans snackis är naturligtvis Disneys klippbeslut. När jag skummade igenom den första artikeln jag sprang på så tyckte jag också att det kändes lite skitnödigt, men efter lite research har jag ändrat åsikt.

Jag tar den svarta dockan som exempel och börjar med att ställa en lite provocerande fråga - Skulle du låta ditt barn gå till skolan i en tröja med den här dockan på? Fundera lite medan du läser.

Varför har vi så svårt att acceptera att dockan klipps bort? Jo, för den enda relation vi har till den är just julafton. För de flesta av oss är den inte förknippad med något annat än just en söt och rolig docka och är således helt harmlös. Tvärtom borde den väl få finnas kvar för att påvisa mångfalden? Ja, kanske det...men för många många andra betyder den något helt annat. Världen är nämligen lite större än Kalle Anka på julafton.

Det handlar inte om vad dockan gör, eller säger eller vad vi i Sverige tycker om den. Det handlar om vad den symboliserar. Dockan är en sk "Pickaninny" (klicka på länken, orkar du inte läsa texten så titta i alla fall på bilderna) en symbol för hur världen (läs Amerika) såg på svarta människor (läs barn) i början av 1900-talet. Många av bilderna är "lite roliga" vid första anblicken men blir betydligt otäckare när man inser att det här faktiskt är skrivet på fullaste allvar.

Dockan symboliserar många hundra år av förtryck. Den symboliserar en föråldrad, felaktig och motbjudande syn på mörkhyade människor. Den är en symbol för slaveri, segregation, inhumanitet. You name it. Oavsett vad vi tycker om den och hur gullig den är.

Kunskap är nyckeln till förståelse. För tre dagar sen kände jag inte till begreppet "Pickaninny", idag har jag inga som helst problem att förstå Disneys beslut. Om vi själva ifrågasätter, tänker efter och tar reda på bakgrund och fakta istället för att lita till medias artiklar, ofta vinklade för att sälja och sällan innehållande hela sanningen, ökar chanserna för förståelse markant.

Om du fortfarande inte förstår hur mycket dockan symboliserar, svara mig då på nästa fråga:

Skulle du låta ditt barn gå till skolan med följande symbol på tröjan?

In varietate concordia

Läste i helgen en artikel om julavslutningen i Sveg som kommer att hållas i Folkets Hus istället för i kyrkan. Redan i våras var det tal om att skolavslutningen skulle firas på Gammelgården vilket inte blev av pga kort varsel och högljudda protester från allmänheten, om jag minns rätt.

Jag tycker att det är en bra lösning för min personliga uppfattning är att kyrkan och skolan inte ska ha nånting med varandra att göra, det finns inte längre någon anledning. Historiskt sett har kyrkan och skolan gått hand då kyrkan ansvarade för undervisningen innan folkskolan kom till, men sen år 2000 är kristendomen avskaffad som svensk statsreligion, samma år gick staten och kyrkan skilda vägar och i skollagen kan man numera läsa att skolan ska vara icke-konfessionell, vilket betyder att det inte ska finnas några religiösa inslag i undervisningen.

Fortsätter vi djupdykningen i historien är det naturligtvis även så att kyrkan som regel var den enda lokal som kunde inhysa alla elever på samma gång, men inte heller detta är längre aktuellt (i det här fallet) så det enda vi har kvar är just en tradition, om än en väldigt stark sådan.

"Så har det alltid varit", Dom får väl ta seden dit dom kommer? och "Dom skulle minsann inte ändra sig för vår skull!" är vanliga "argument" i debatten. Att våra egna barn naturligtvis vill vara i kyrkan tar vi för givet, allt annat är otänkbart, men har vi nån gång brytt oss om att ställa frågan? Eller är det bara våra egna åsikter det handlar om?

Nå, vänd på det hela då? Om du själv hade ett barn som gått i skolan ett helt år och fått nya kompisar men plötsligt inte kan delta i skolavslutningen, skulle du inte som förälder vara glad och tacksam om samhället ändrade sig och gav ditt barn möjligheten att delta?

Vad ska vi med en tradition till som endast leder till motsättningar?


Enligt artikeln har barnen fått säga sitt och röstade fram detta för att alla ska kunna vara med. I artikelns kommentarsfält kan man läsa konspirationsteorier om att barnen blivit manipulerade att rösta mot sin egentliga vilja. Jag har svårt att tro på den teorin med tanke på att barn av någon underlig anledning vanligtvis inte har några som helst problem med att leka och skratta tillsammans, oavsett hudfärg, religion och olika språk. Dom ser bara en annan människa.

Varför inte låta barnen föregå med gott exempel? Många gånger är dom det vi vuxna ofta glömmer bort att vara:

Humana

Resumé

Jaha, vad har hänt sen sist?

Har varit till stan och fått ur linsen, fick välja om jag ville ha i en ny eller fortsätta med ögondroppar men med tanke på att det gör så inni helvete ont när det väl går på tok med linsen i så valde jag att skippa den. Nu får väl tiden göra sitt. Nästa steg är en remiss till S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm men det känns rätt avlägset. Att det blir lite suddigt ibland kan jag stå ut med, bara jag slipper smärtan.

Jag tror det värsta är över för här i veckan kom jag på mig själv med att bry mig om andra. Jag brukar ju göra det men har inte haft ork på ett tag. Det tar jag som ett gott tecken. Om jag sen kunde få lite ork och motivation för att fortsätta fetknoppsresan åt rätt håll också så vore det ju bra, men vi tar en sak i taget. Det kommer väl det också.

Jag har druckit Minttu Black. En hel putell. Gick åt helvete, höll jag på att säga, gjorde det väl inte för jag är hel och ren och gjorde inte en människa förnär så jag ska väl inte klaga. Men det blev noll till knall på en nanosekund kändes det som.

Lugnar med öl i Jannes förråd, blev det i fredags. Vi kastade pil i närmare 4 timmar tror jag. Det har tittats på fotboll och hockey och idag drog skidåkningen på längden igång också så nu är helgerna spikade. Enda roliga med den här årstiden i mitt tycke.

Idag har jag betalat räkningar, tvättat och beställt biljetter. Åker hemöver en sväng över jul men eftersom det ser ut att kunna vara bart, vinterväglag eller isgata så väljer jag att åka tåg/buss. Bromsskivorna börjar dessutom låta lite så där som dom inte ska göra och priset är ungefär samma som att åka bil så va fan, som Fahlan skulle ha sagt.

Nu ska jag tvätta stjärten, raka mig och invänta Spårlöst.

Idag tar vi en låt av och med en gammal kompis från högstadiet - Hej Anders! om du råkar se det här.

Moneybrother – Just Another Part Of Me That Breaks Down

En salig blandning

I fredags kompade jag lite och bara tog det lugnt. Firade in fredagen med pilsner, ölkorv och chilinötter och det gick så där. Kände mig lite för mätt när jag gick och la mig och mycket riktigt så fick jag upp och vråla lite vid 5-snåret. Heja...ska nog ta det lugnt med tilltuggen framöver för jag menar ölet kan det ju omöjligen bero på.

Jag provsmakade även båda sorterna från Jeremiah Weed men se det var då ingen höjdare, Sour Mash smakade precis som den hette, sur mäsk och Root Brew var väl kanhända något bättre men långt ifrån bra, smakade Ginger Ale med avslaget vin. Rekommenderas icke.

Lördagen gick därför i dånkighetens tecken och det blev inte mycket gjort alls. Tipset sket sig på alla sätt och vis också. Idag var det dock en riktigt bra match mellan Pool och Newcastle. Synd att dom inte fick in tvåan också. Nu var det säkert nån som läste "fick den i tvåan också". Det bjuder jag på.

Dagen har spenderats i tvättmaskinen, höll jag nästan på att skriva. Förmiddagen i alla fall. Blev lite dart runt lunch och det gick faktiskt rätt så skapligt, lyckades dra till med en check-out på hela 124 (T20, D16, D16) och ingen fattar nånting va?

For hem till Sandra på en kopp kaffe och DeeDee-klining, idag smackade han i sig leverbitarna utan att tugga =)

Hämtade ut knivblocket jag köpte också, här kan man klicka om man vill se hur dom ser ut. Påkostat som tusan var det i alla fall och knivarna känns bra. Blocket var lite ostadigt men det har väl mindre betydelse. Nu ska jag bara köpta nåt att skära...

Fick kallelsen till ögonmottagningen i fredags, 15 nov är det dax för det (förhoppningsvis) sista besöket. Peppar peppar. Det har funkat bra med linsen, har bara haft ett stort bakslag och då var det rätt så illa, men det påverkade inte synen så mycket så det är ju bra. Ont gjorde det dock. Jag hoppas och tror.

Femte säsongen av The Big Bang Theroy har avverkats, gick ju fortare än snabbt det. Nu ska jag nog bara inhandla sista säsongen av House of Elliot sen får det nog vara bra ett tag. Jag har iof lagt Downton Abbey i önskelistan men den kommer ju inte ut förrän i januari. Kanske ska titta på det jag har köpt först. Nån som är sugen på Upstairs, Downstairs från -71? 6 avsnitt i svartvitt? Inte det nej...

Min favvoliveskiva är tillbaka på Spotify! Woohoo! Vi tar en låt från den!

Great Big Sea – General Taylor (Live)

Urdumt

Nedanstående klassiker såg dagens ljus på Sykes AB i Sveg den 29/10 2012 ungefär kl 16.

- Är klockan en timme före eller en timme efter nu?

Delicato-Fahlan levererar...

Men ente nock me de för ett väggur var där me
den långe visarn sto på tolv, den lille sto på tre
Å endå slo hon sju å därför sa ja te min fru
- Nu e hon kvart i tie, hörde du?

Peps Persson (se länk nedan)

Pelleperssons Kapell – Auktionsvisa

Gått och blandat

Det kan man ju göra. Eller ha gjort rättare sagt. Gått och blandat en grogg t ex.

Jag ska börja med att berätta om en dröm jag hade för ett tag sen, jag tror det kan ha varit natten till lördag så jag kommer inte ihåg den så start, men den gjorde sig påmind här för nån minut sen.

Det är lunchtid och jag bestämmer mig för att åka med Mickan ner på stan, dvs Ludvika. Det är nån mer med i bilen också men jag minns inte vem. Vi parkerar mellan Systemet och Saggen (eller vad restaurangen heter numera) för Mickan ska på bolaget. För den som är bekant med orten i fråga kan jag ju då berätta att där systemet egentligen ligger, är Folkets Hus och där Folkets hus ligger, är det en liten närbutik som heter "Kassa" (av alla namn).

Just nu får jag för mig att det faktiskt har funnits en närbutik i hörnet Engelbrektsgatan/Skolgatan, kan det stämma? Nån får gärna bekräfta.

Nu tänkte jag försöka göra några skärmdumpar från Google Maps men det orkar jag inte riktigt, skriv Engelbrektsgatan, Ludvika  och sätt gubben utanför bolaget så kan ni snurra runt lite och se både parkeringen, bolaget och Folkets Hus. Saggen ligger bakom fontänen och parkeringen.

Nåja,

Mickan tar en jävla tid på sig så jag säger till sällskapet att jag kilar in och handlar lite, kan inte ta många minuter. Men istället för att bara leta rätt på dom 5 grejer jag ska ha så kan jag inte låta bli att gå runt och strosa och kolla på allt det lilla som finns och blir samtidigt skitstressad. Tvångstankar typ. När jag ska betala så funkar inte kortet och jag blir stoppad av dörrvakten. Jag får varken gå och ta ut pengar eller försöka betala med kortet igen. Nån måste lösa ut mig. Hur som helst så slipper jag ut bara för att upptäcka att bilen är borta.

Nu är klockan 15 min över lunchtimmens slut och jag kommer att få sparken. Jag ringer Mickan som är skitsur över att jag har supit till och blev så förbannad så hon åkte ifrån mig. Supit till? Jag är ju nykter som en spik! Men ånerå, den går hon inte på. Jag blir förbannad och förtvivlad och minns inte mer än så.

Moralen i den här drömmen är väl att man ska se till att ha tid på sig, antar jag.

Eller att jag är en alkoholist i förnekelse.

What else? som Leno brukar säga. Jo jag har ju varit plasthusse till Doris i helgen, lite skillnad mot mina vanliga helger kan jag säga. Hon han riva mig i örat, fastna under soffan, anfalla dammvippan och bajsa fyra gånger. Heja Doris! Sova på armen eller i knävecket var också poppis, likaså att vispa med tungan i näsborrar och öron. Det tyckte inte jag var lika mysigt men det är väl kanske en vanesak =)

Jag har i alla fall fått en liten inblick i livet som hundägare och det var väl lite som jag trodde, jag är en hönsmamma av högsta klass så om det blir nån vovve framöver så har jag svårt att tänka mig att det blir jag som bestämmer ;)

Baha Men – Who Let The Dogs Out

Veckans klondhuvvu II - Master of Clant Assholes

Jahapp, då har man gjort det igen då. Gör man bort sig så ska man ju bara ha och den här gången var det min tur. Lämpligt att jag häcklade Fahlan som satan i förra inlägget =)

Vi beställde ju som tidigare nämnt kablar. Jag köpte följande:

7 m HDMI-kabel
10 m ljudkabel
2 m VGA-kabel
1 st DVI-HDMI adapter

Lite snabbt förklarat så behövs adaptern för att koppla kabel från grafikkortets DVI-port till datorns HDMI-port. Ljudkabeln behövs då för att få med ljudet ut till TV'n och VGA-kabeln för att fortfarande kunna koppla datorn till skärmen. Comprende?

Packade upp prylarna idag och började greja. Nämen? Titta där! Jag HAR ju en HDMI-utgång på grafikkortet....

Är det nån som vill köpa:

10 m ljudkabel
2 m VGA-kabel
1 st DVI-HDMI adapter

...så är I'm the guy to talk to.

Finns ingen anledning att byta låt va?

Lars Winnerbäck – Idiot

Veckans klondhuvvu

Jag har fått en nygammal arbetskamrat. Vi kan kalla honom Niklas. Han heter nämligen så. Vi beställde lite kablar häromdagen och dessa anlände idag. Vissa av dessa var av fabrikatet Deltaco. Följande konversation utspelar sig:

- Fan, dom gör ju chokladbollar också! Undrar vad dom gjorde först?
- Chokladbollarna heter Delicato...
- Ja just det...det gör dom ju ja!

Tur att jag fick en HDMI-kabel. Kunde ha varit en arraksboll.

Lars Winnerbäck – Idiot

...och det är vems fel sa du?

Idag fick jag skratta lite. Om tillfället är det rätta så kan bittra människor vara så otroligt roliga. Jag besökte den lokala gummiverkstaden och före mig smet en äldre herre in. Han går runt ett varv i den lilla butiken och väntar på att killen vid kassan ska bli klar med sitt ärende. När han går ut stampar gubben fram till disken och följande konversation utspelar sig:

- Har du nån triangel?
- Jag ska titta...nej du, vi har inga kvar.
- Nähä (stampar iväg mot utgången), det var DÅLIGT!
- Ja men åk till nån mack, dom har ju?
- Jag ska ju besikta OM FEM MINUTER!!!

Då slog det mig att jag faktiskt har två varningstrianglar i bilen och skulle kunna göra dagens goda gärning.

Sen ändrade jag mig och tänkte - Aldrig i helvete! :)

Pain is temporary, g(l)ory is forever

Vid pass 06:23 vaknade jag av ett molande i magen, eskalerade till ett rejält knip men när jag bytte sida så gick det över och jag somnade om. I en kvart. Sen vaknade jag igen och hade då lite svårt att både andas och ligga still.  Först tänkte jag att det här släpper väl rätt snart, men det slutade med att jag fick ringa in och tala om att jag dyker upp lite senare. Min hoppfulla prognos visade sig dock vara helt felaktig.

Med mer eller mindre jämna mellanrum fick jag kvida ihop i fosterställning och andas så grunt det bara gick, stundom gjorde det ont ända upp i bröstet. Det mest oroväckande var dock att från min så omfångsrika buk, hördes inte ett knäpp. Dead silent.

När det här pågått några timmar och jag mellan anfallen lyckats sova några minuter ibland, inser jag att jag måste försöka få fart på den process som till synes helt avstannat. Jag lyckas dubbelvikt koka ett par koppar kaffe som självaste Morberg varit stolt över att kalla fond och sippar långsamt i mig dessa.

Till en början får det bara motsatt effekt, espressofond på tom mage är väl kanske inte att föredra, om magen själv får välja. Efter dryga timmen hörs dock ett väldigt sprött men ack så tydligt pip. Det här är upptakten till en kakafoni som, skulle det visa sig, tog sig rent belgiska proportioner.

Inom några minuter kan universums alla ljud höras från mitt plågade skrin, vi snackar vågskalp, vi snackar tjäderspel, vi snackar låga C på klarinett. You name it, I made it. Som Grande Finale ljuder plötsligt ett enormt sörplande icke alls olikt det som uppstår när man drar proppen ur ett badkar. Kaffefonden har slutligen brutit igenom förskansningarna.

Vad som därefter hände skall för allas bästa förbli opublicerat, men i eftertankens kranka blekfet kan jag, efter diverse olika smärtfyllda upplevelser de senaste åren, konstatera följande:

Det underbara med långvarig smärta är när den äntligen går över.

All systems are go.

PS. Jo det heter "bibliska propotioner", men det är inte lika roligt. Förresten tror jag mer på Belgien än på bibeln. DS.

Frantic Flintstones – Sweet Relief

Veckans gärningsmannaprofil

Jag har nog rört vid det här ämnet förut nån gång, men jag känner att jag måste skriva av mig lite, detta beroende på nyligen timade händelser. Närmare bestämt nu i eftermiddags. Jag tänkte beskriva det typiska objekt på vilket jag retar mig nånting oerhört. Vi pratar här om damer, 65+ i livsmedelsbutiker.

Vi kallar henne Agda.

Vi tar det från början.

TIDPUNKT

Agda besöker alltid den lokala affären endera mellan 12-13 eller runt 17 på vardagar, dvs endera när arbetande människor har lunch, eller när de är på väg hem från jobbet. Trots att hon har precis hela dagen på sig.

VID INGÅNGEN

Här grabbar Agda tag i en vagn och vänder den mot dörren, men precis då kommer Gertrud ut så då måste man ju stanna och språka lite. Att man är i vägen för alla som försöker ta sig endera in eller ut spelar ingen roll. Blir det för påtagligt flyttar man vagnen ca 4 cm i sidled och tycker att det är mer än nog.

INNANFÖR GRINDARNA

I de flesta butiker finns ju någon from av "vändkors" innanför dörrarna. Här finner Agda det lämpligt att stanna och se sig omkring lite. Att hon handlat i samma butik de senaste 40 åren och att frukt & grönt alltid har varit det första man ser, spelar ingen som helst roll. Har man tur står redan Ingegärd oppi backen och Göstas Sigrid där och språkar och det blir ytterligare prat. I övrigt följer hon mönstret vid ingången angående vagnen.

I GÅNGEN

Här stöter Agda på sin syster Asta som hon språkade med i telefon för två timmar sedan. Frasen "Jaså du är ute och handlar?" är given trots att detta redan avhandlats i telefonsamtalet. Att stå med vagnarna i bredd så att ingen tar sig förbi är ju bara naturligt. Skulle någon vilja detta, se punkterna ovan.

VID KASSAN

Här är Agda i sitt esse. Har vi riktig tur står Asta framför och språkar vilket leder till att Agda uppmärksamt lyssnar och hejdar smörpaketet som är på väg upp på bandet när det blir något riktigt spännande. I förlängningen betyder detta att Asta inte uppfattar att kassörsk..en (blir det väl eftersom det kan vara endera eller? Nåja, en syrlig parentes) är klar och redan försökt upplysa om summan. Tiden det tar för Agda att få upp samtliga varor på bandet ökar naturligtvis också.

När samtliga varor är uppe på bandet tar Agda några steg fram och väntar tålmodigt på att samtliga varor ska registreras, utan att göra några ytterligare förberedelser. Först när hon får reda på summan börjar hon rota i handväskan efter portmonnän. Det när nämligen påfallande ofta en portmonnä. Man funderar på om hon varje gång hoppas slippa betala. Har man här riktigt tur (vilket undertecknad hade idag) så har inte bara Agda sedlar på sig, nej hon har även med sig ett rör med enkronor (jag lovar och svär!) som hon vecklar upp och glatt häver ut på den där lilla plastdisken/hyllan. Kassören (i det här fallet) får sedan räkna upp 21 kronor i mynt och när det visar sig att det är ungefär 13 kr kvar på disken så rafsar inte Agda ner dessa i portmonnän. Åh nej då, en efter en plockar hon tillbaka dessa i rörJA MEN JAG BRINNER JU AV!!!!!


Ramones – I Wanna Be Sedated

Music Maestro!

Jag har gjort första veckan efter semestern, gick väl helt okej får man säga. Visst högg Ångestens Stora Dynggrep tag i hjärtat när man klev in genom dörren och kände lukten men det gick över ganska snart. Redan på fredagen var man tillbaka i gamla hjulspår när man tokdäckade i soffan efter maten.

Helgen har gått i musikens tecken får man väl säga. Jag har flera gånger försökt hinna se i eftertexterna vad en speciell låt heter när man har sett nåt program. Sist lyckades jag via SVT Play lokalisera Artie Roach's "Charcoal Lane" från en dokumentär om den australienskiska ursprungsbefolkningens konstskatt. Igår vad det dax igen, denna gång i Pluras kök. Jag hade väl inga större förhoppningar när jag började botanisera men gissa om jag blev impad när jag hittade det här!

I och för sig lika mycket musik som matlagning i programmet men ändå. Ja Plura ja, vilken man. Jag är lite kär i Totte också, Irländsk setter är ju en av världens finaste hundar. Han lägger sig ner precis som Sedenja också såg jag, framifrån och bakåt liksom. Settrar kanske gör så? Vad vet väl jag, min gamla hora? som hon sa, Prostinnan.

Idag var det dax för musikunderhållning från Orsasjöns strand. Tommy Körberg, vad säger man? Hade han gjort Anthem också hade jag börjat grina. Laleh har jag missat lite, hon är en sån där som alltid åkt förbi nånstans ute i pereferin (precis som Sahara Hotnights appropå Plura) men jag måste säga att jag blev lite impad. Måste nog botanisera lite där tror jag.

Mycket bra musik finns det, men anledningen till att jag började rota efter musiken från Pluras kök är denna, som kommer att gå på repeat i flera veckor. Ja, han låter lite som Dylan och det är inte nån speciellt komplicerad varken melodi eller text.

Men det är ju oftast då det är bäst.

Pete Molinari – A Place I Know So Well

Naturligt vis, naturligtvis

LÄTTA:

Vatten (45%)
vegetabiliskt fett (21%)
rapsolja (18%)
kärnmjölk (10%)
modifierad stärkelse
salt (1,5%)
emulgeringsmedel:
mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror
solroslecitin
konserveringsmedel: kaliumsorbat
surhetsregulerande medel: citronsyra
arom
A- och D-vitamin
Fetthalt: 39%.
(källa www.latta.se)

Antal ingredienser: 13

Smör:

Pastöriserad grädde
Mjölksyrakultur
salt 1,2%
Fetthalt: 82%
(källa: www.arla.se)

Antal ingredienser: 3

"Har du bestämt dig?"

Crashdiet – Chemical

Insikter och utsikter

Jag har insett att jag inte har någon karaktär. Alls. När det kommer till sötsaker. Bakade ju lite härförleden och tänkte liksom bara bjuda. Jomen jävlar ja. Trodde även att jag skulle klara av att ha en kaka mörk chokela hemma, ni vet sån där med 70% som (säger dom) är besk och otäck. Jomen jävlar ja.

Jag tutade i mig hela kakan men jag kan inte påstå att jag mådde speciellt bra när jag gick och la mig. Om det sen var fysiska eller psykiska orsaker till det vet jag inte, men jag ska försöka påminna mig om just den biten nästa gång jag får för mig att jag tror att jag vill ha nåt sött. Det var inte så jävla gott heller. Ejengklien.

Färdighandlat och färdigbakat. Så får det vara.

Jag tog mig ju i kraken (ja, jag är ju en stackars jävel som behöver skärpa mig?) förra fredagen och började äta lite som jag borde igen. Även fast jag vet att mycket vatten försvinner första veckan så var det ändå lite skoj att se vågen peka på -4,6 kg i morse. Synd bara att jag släppte alla hämningar under våren/sommaren och gick upp rätt skapligt. Nåja, skit i det, det är bara att bita ihop och fortsätta, det är långt kvar.

Jag har ju semester också, bevars. Vad har jag gjort då då?

Jo, det ska jag tala om - itt nô och knappt det. Var till Ludvika och hälsade på mor och far en sväng, blev en utflykt till Storvik med Ulf annars mest softeration. Åkte med honom upp till Sveg igen och sen dess har jag bara...varit. Sovit som själve den, hälsat på lite i gårdarna och kastat pil. Och så ska det förbi även nästa vecka som är en sista.

Ulf är badmintonracketomsträngningskurir den här veckan men vägrar svara när jag ringer.

Jag tror han hatar mig.

Appropå insikt så är det här ett lysande exempel:

Cornelis Vreeswijk – Dra åt fanders herr Poeten