söndag 22 juli 2012

Grumpy old man

"Gud vad gammal jag känner mig nu" säger eller tänker man ju ibland. Jag har märkt att jag oftast tänker så när jag springer på en situation där jag villkorslöst förväntar mig en speciell reaktion eller kanske ett för mig givet händelseförlopp och detta inte inträffar.

Turistsäsongen är ju i full gång vilket leder till en del förbistring hos lokalbefolkningen så jag tänkte att efter kl 18 torde det väl vara hyfsat lugnt på ICA. Det var det också. Men det hjälpte inte.

Nånting jag fick lära mig när jag var liten var nämligen att man flyttar på sig om någon annan vill komma förbi. Man ska helt enkelt inte vara i vägen för folk. Fram till idag har jag, som den blåögde naive gosse jag är, trott att det är nånting varje förälder lär sitt/sina barn (detta sagt helt utan nedlåtande ton, jag har helt enkelt bara tagit det för givet).

Idag sprang jag på inte mindre än tre st familjer där jag obevekligen ställdes inför det faktum att så inte är fallet:

Fall 1 - Föräldrar och två barn står i ring mitt i gången och diskuterar frukostflingor, inte minsta tillstymmelse till att flytta på sig förmärks när jag kommer gående trots att 3/4 av familjen lagt märke till min existens, inte förrän jag är "obekvämt nära" och sonen tar ett steg tillbaka. Resten av familjen ignorerar detta.

Fall 2 - Pappa med två söner, samtliga med blicken vänd mot hyllan. När jag säger "Ursäkta mig" tittar samtliga på mig med en min som om jag talat ett helt främmande tungomål. Yngste sonen tar ett steg tillbaka, troligen i ren och skär skräck för denna totalt obekanta situation.

Fall 3 - Föräldrar och två barn på gränsen till tonåren, de senare med ryggen mot mig. Jag får stanna och tittar på både modern och fadern med en blick som vänligt säger att "Nu får du nog kanske säga åt knoddarna att flytta lite på sig så jag kommer förbi". Icke. Familjens konversation avstannar helt och både mor och far ser med nollställa nunor ut att vänta på att jag ska framför mitt ärende, vilket de av ansiktsuttrycken troligen inte ens kan gissa sig till. Även här slutar det med att yngsta medlemmen med hjälp av föräldrarnas blickar upptäcker mig och tar ett steg åt sidan.

I samtliga fall har alltså ingen av föräldrarna varken uppmanat sina söner/döttrar att flytta på sig eller själva föregått med gott exempel.

Nu är väl inte det här hela världen men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om det kanske inte alls var så att "alla" fick lära sig det här när jag var liten. Var det bara folk i min egen ålder i min egen lilla by?

Vad säger ni som läser? Vad sa mamma/pappa när ni var små? Vad lär ni era barn?


All kärlek till Norge


1 kommentar:

  1. Det här fick då vi absolut lära sig! Och fan vad irriterad jag blir när jag läser detta. Föräldrar lär inte sina barn att move their asses (säger jag helt i nedlåtande ton).
    Morsan sög ju tag en i armen och slängde in en i hyllan om man stod i vägen för okända i affären, eller where ever!

    SvaraRadera