Med förlov sagt

Ännu en helg i Herrans tukt och förmaning, dvs helt utan synd. När jag tänker efter lite så drack jag en öl igår så vi glömmer det.

I torsdags morse vaknade jag av en infernalisk smärta i nedre, höger rygg (jo det heter så) och när klockan ringde så var det med en pärs jag tog mig upp i sittande ställning. Tänkte att det blir väl bättre bara jag reser på mig men Svarte Fa-aan! som Aamo skulle ha sagt, jag kunde inte ens stå upp. 

Folk har undrat lite vad jag har gjort och det är väl inte konstigare än att jag har ätit för mycket och rört mig för lite i sisådär 30 år. Bot och bättring! Räfst och rättartning! Hur många gånger har man inte sagt det? Vi får se hur det går den här gången, men först ska jag klara av ett Eklund-besök, jag tror inte han är så pigg på gurka och vatten i dagarna tre och det är inte jag heller för den delen. Nu hade jag inte tänkt försöka leva på enbart ovanstående heller men ni förstår säkert poängen.

Jag har sålunda fått tid att läsa ut Sagan om Isfolket. Den var bra i 45 böcker, den 46:e var tveksamt tvivelaktig och den 47:e och sista förstörde hela serien. Jag känner mig lurad. Bra jobbat Margit!

Soppan, det fylltrynet, lurade spelbolaget på 272 kr också, skämmes tammefan! Tur det inte var mer pengar för då hade det blivit en lynchmobb på 3 personer som jagat honom runt halva socknen.

Idag har det lagats köttfärsbiffar, tvättats och diskats. Sen blev jag så rastlös så det blev en rad här också. Rastlösheten medför naturligtvis funderingar, det känner ni till vid det här laget:

Om man har försagt sig, då har man ju sagt för mycket och om man har försovit sig så har man ju sovit för mycket.

Om man har förlovat sig då?