Lyfter på hatten för Handelsbanken

"På Handelsbanken bestämmer varje kontors- eller avdelningschef själv vad personalen har gjort sig förtjänt av. De kan få en present, få gå ut och äta eller skänka en summa till välgörenhet. Ett år fick de anställda på huvudkontoret en pocketbok om hemlösa."

Källa: http://www.dn.se/ekonomi/chefernas-klappar-till-de-anstallda

Ibland

Jag har en ovana som jag tror många skulle välja att kalla egenskap. Kanske. Jag vet faktiskt inte, jag är bara jag och inte nån annan så jag får helt enkelt gissa. Men den är lite besvärlig på så sätt att jag mår dåligt av den.

Det värsta jag vet är nämligen när människor jag känner och tycker om på ett eller annat sätt far illa eller inte mår bra. Nej, nu ljög jag, det värsta jag vet är om jag är orsaken. Det har (mig veterligt) inte hänt så förfärligt många gånger i mitt liv, tack och lov. Att andra mår dåligt utan att jag har ett finger med i spelet händer dessvärre betydligt oftare.

Maktlösheten som då inträffar är rätt påtaglig, för att uttrycka det milt. Jag ältar nåt så kopiöst så det kan ni aldrig ana. Jag vill så gärna diskutera, reda ut och ställa allt till rätta samtidigt som jag är rädd att tränga mig på och kliva över gränsen och fast jag ibland vet att det inte finns minsta möjlighet att lilla jag ska kunna fixa det där. Ibland tror jag att jag till och med mår sämre än den det egentligen handlar om.

Just nu sitter jag med en sån där magsyreaktig känsla i mellangärdet och har grubblat i cirklar i stort sett sen jag kom hem. "Det här var en jävla fylla, jag kommer inte ur den" ska Errol Norstedt enligt vittnesmål ha sagt några dagar innan han dog. Nej, det är ungefär lika här.

Missförstå mig rätt nu, jag fiskar inte efter medlidande, sympati, klapp på axeln eller nån som säger "Gud vilken fin människa du är!". Det är väl alltid nån som kommer att tänka "Ja men vilken stackare då som inte har några värre problem!". Har jag heller aldrig påstått, men då får det väl vara så då. Jag tror jag måste få hur mig det här för att på nåt sätt kunna läsa mig själv från utsidan.

Jag tror därför att jag slutar här fast det är ganska mycket mer jag skulle vilja pränta ner, men risken är väl överhängade att det bara skulle bli upprepningar om än i omskrivningar.

Jag avslutar med dagens kick. 

Sanna Carlstedt – Hässelby

Human Rights Day

Tollin' for the achin' ones whose wounds cannot be nursed

For the countless, confused, accused, misused strung out ones at worst.

And for every hung out person in the whole wide universe

We gazed upon the chimes of freedom flashin'


Bob Dylan

http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_universella_deklaration_om_de_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheterna

Principer

Jag har tänkt ganska mycket på det här med principer, speciellt på senare tid. Alla har vi ju våra. Jag har haft god hjälp av en de starkaste människor jag nånsin träffat som, vad jag förstår, haft en helt annan uppväxt än jag, vilket gör att vi ganska ofta ser saker på olika sätt. Jag har mer än en gång fått en tankesnyting som gjort att dom små grå börjat arbeta även om jag kanske inte har nämnt det så ofta. Jag tänker inte sitta här och påstå att jag har blivit en bättre människa eller är förmer än andra, men jag MÅR betydligt bättre i själ och hjärta. Jag behöver inte titta på Idol.

Jag tror att många med mig har fått sina principer mer eller mindre ofrivilligt. Man blir itutad nånting som liten och det gäller ju naturligtvis för att vara sant. Man reflekterar inte ens över att det skulle kunna vara annorlunda.

Första gången jag kom på mig själv med att ifrågasätta mina principer var när jag fick veta att en god vän tillhörde Jehovas Vittnen. "Jaså? Det kan man inte tro (!)" var min omedelbara reaktion och sen slog det mig - "Nähä? Och varför inte det då? Vad vet du egentligen om Jehovas Vittnen, Olle?" frågade jag mig själv och kom fram till - Ingenting.

Det enda man fått höra från allehanda håll sen man var liten är "Nu låser vi dörren". "Dom där ska man inte öppna för" och när man frågade varför så fick man höra "För dom vill prata om Gud" och så var det bra med det. Skrämskott i form av "Dom firar inte jul" och "Man får inga födelsedagspresenter eller julklappar" hörde man också talas om.

I dagens samhälle är Google och Wikipedia goda vänner och jag vet idag betydligt mer om Jehovas Vittnen än tidigare och även om jag inte delar deras trosuppfattning så känns det inte längre så främmande och ja, negativt, för negativt har det ju alltid varit. Jag kommer att öppna dörren men vänligt berätta att jag inte är rätt person för deras samfund och detta med en betydligt behagligare känsla i hjärtat än tidigare.

Genom kunskapen kan vi, om inte alltid förstå, så åtminstone ha lättare att acceptera.

En annan sak som också hänger kvar (troligtvis sen nödåren) är att man inte ska kasta mat. Att äta upp det man har på tallriken sitter i ryggmärgen. Under hela grundskolan var man inte mycket värd om man blev tvungen att kasta mat och man fick skämmas de gånger det hände. "Tänk på barnen i Afrika" är det väl inte bara jag som har fått höra? Det slog en ju aldrig att barnen i Afrika varken fick mer eller mindre mat oavsett om man åt upp eller kastade. Men skämmas, det skulle man.

Nu är naturligtvis inte hela min världsbild raserad för att jag har försökt rannsaka min själv, det finns och kommer alltid att finnas en princip som jag aldrig överger (vilket åtminstone två av mina arbetskollegor fått erfara):

- Tugga ur mun innan du pratar!

Och det är ingenting att diskutera.

Nån jävla måtta får det vara.

Släpp mitt väder!

Jag har på min telefon en väderwidget utan lokalsinne. Rätt vad det är befinner jag mig i Klökan. Jag vet inte var Klökan ligger men jag skulle tippa på nånstans mellan Klykan och Rökan.

Skitsnack! säger ni då.

Jajamen.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Samtidigt på TV4 Film...

The lost world: Jurassic Park

Amerikansk action från 1997. Ett företag som tidigare ägnat sig åt att framodla dinosaurier står inför konkurs och beslutar sig för att flytta djuren till San Diego i USA. Men företagets före detta styrelseordförande, John Hammond, vill värna om djuren så han skickar en styrka till ön där djuren befinner sig för att de ska dokumentera dem i sin naturliga miljö. Han hoppas hinna före företagets utsända. Men uppdraget går inte som planerat och snart är både företagets utsända och John Hammonds expedition strandsatta på ön där de farliga dinosaurierna lurar i mörkret.

Jag hoppar över den.

Jag får min beskärda del av skräcködlor på jobbet.

Greve Edamer från Jarlsberg, till er tjänst!

Visst är språket levande och har så alltid varit och kommer alltid att förbli. Under en period i livet tror man att det är oföränderligt eller tänker inte ens på att det faktiskt förändras. Jag har kommit upp i den åldern när man stöter på moderna (förlåt) uttryck som man inte känner till och även i enstaka fall inte ens förstår. Då känner åtminstone jag mig gammal.

Vissa ord har ju för den äldre generationen en helt annan betydelse än för den jag tillhör, ett exempel är när jag läste Tolkiens "Bilbo" där dvärgarna "runkar på skäggen". Man höjer lätt på ögonbrynen och undrar om man är den ende som gör det. Så är dock icke fallet. "Dä va lik fan bara haka runkar" brukade, enligt min mor, en äldre släkting svara på frågan om vilken mat som önskades och en god vän som hade en företrädare ur samma generation i bilen och körde fast fick höra "Jaha pôjkär, no lär ve ga ut ô runk lite!". Jag kan tänka mig förvåningen. För er som ännu inte förstått så är "runka" ett äldre uttryck för skaka/gunga/ruska.

MEN! Det finns ju ord som inte är lika gamla och som fortfarande bara har en betydelse men där osäkerheten om stavningen gör åsyftningen missvisande och det var ett sådant ord jag egentligen tänkte belysa idag, nämligen flänsost. Jo, det heter och stavas så. För er som inte vet vad som menas med detta, får söka upplysning på annat håll, jag tänker bara reda ut det språkliga. Ordet syftar naturligtvis på en fläns och ingenting annat. 

Kullager med fläns

Kullager utan fläns

På senare tid har stavningen "flensost" dock blivit allt vanligare (den korrekta stavningen leder dock ännu i antal träffar på Google) vilket gör att man lätt tror att det är orten Flen som på ett eller annat sätt avses.

Kerstin & Claes på Jürss Mejeri torde grina illa vid den tanken. 

Tänk om, tänk rätt

Han sitter på en stol på tomten och använder en kikare för att orientera mig om det nordkoreanska området Gaepung-gun på andra sidan vattnet. När han var liten och innan stängslet kom upp simmade han i det vattnet.

Det var på den tiden han hörde berättas om hur nordkoreanska gränsvakter ibland släppte förbi sydkoreanska farbröder som var äldre än 80 år. De fick komma in i landet för att köpa nordkoreanskt öl, som hade rykte om sig att smaka bättre än det sydkoreanska.

– Nu för tiden planterar de blommor på andra sidan som sedan blir lika vackra som dem på vår sida, berättar Park med kikaren i handen.


Källa: http://www.dn.se/nyheter/varlden/vilda-djur-oroar-mer-an-narheten-till-nordkorea-1.1216294

Under Nazitysklands "storhetstid"...

...blev du utgallrad om du inte var arbetsför. I dagens Sverige är vi på väg åt samma håll. Det är skrämmande. Var i hela helvete har empatin tagit vägen?

Blir du lönsam lille vän?

Med förlov sagt

Ännu en helg i Herrans tukt och förmaning, dvs helt utan synd. När jag tänker efter lite så drack jag en öl igår så vi glömmer det.

I torsdags morse vaknade jag av en infernalisk smärta i nedre, höger rygg (jo det heter så) och när klockan ringde så var det med en pärs jag tog mig upp i sittande ställning. Tänkte att det blir väl bättre bara jag reser på mig men Svarte Fa-aan! som Aamo skulle ha sagt, jag kunde inte ens stå upp. 

Folk har undrat lite vad jag har gjort och det är väl inte konstigare än att jag har ätit för mycket och rört mig för lite i sisådär 30 år. Bot och bättring! Räfst och rättartning! Hur många gånger har man inte sagt det? Vi får se hur det går den här gången, men först ska jag klara av ett Eklund-besök, jag tror inte han är så pigg på gurka och vatten i dagarna tre och det är inte jag heller för den delen. Nu hade jag inte tänkt försöka leva på enbart ovanstående heller men ni förstår säkert poängen.

Jag har sålunda fått tid att läsa ut Sagan om Isfolket. Den var bra i 45 böcker, den 46:e var tveksamt tvivelaktig och den 47:e och sista förstörde hela serien. Jag känner mig lurad. Bra jobbat Margit!

Soppan, det fylltrynet, lurade spelbolaget på 272 kr också, skämmes tammefan! Tur det inte var mer pengar för då hade det blivit en lynchmobb på 3 personer som jagat honom runt halva socknen.

Idag har det lagats köttfärsbiffar, tvättats och diskats. Sen blev jag så rastlös så det blev en rad här också. Rastlösheten medför naturligtvis funderingar, det känner ni till vid det här laget:

Om man har försagt sig, då har man ju sagt för mycket och om man har försovit sig så har man ju sovit för mycket.

Om man har förlovat sig då?

Det döljer sig egentligen nåt annat bakom

Det här med stress är ju en knepig åkomma. Jag får inte riktigt nån ordning på det men jag tror mycket är platsrelaterat.

Om man bor i, säg Stockholm för enkelhetens (och fördomarnas) skull, så är det ju ett helt annat tempo rent generellt. Jag har till och med sett nån bloggare beklaga sig över nån bonnlurk som ställde sig på fel sida i rulltrappan så folk inte kom förbi. Det finns tydligen omkörningsfiler i rulltrapporna där nere. Hade jag ingen aning om. Som den bonnlurk jag är, tycker jag att ett av de bästa exemplen som finns på stress är just att springa i en rulltrappa. Det finns ju liksom en anledning till att den rör på sig.

Med det i tankarna så är det kanske inte så konstigt att alla stockholmare* går och drar benen efter sig och i sakta mak spankulerar runt bland gångarna på ICA och bara är i vägen. Måste ju vara rena paradiset för en stressad själ. Att sen vi bonnlurkar blir vrålstressade av just det beteendet och dessutom måste köa i smått hysteriska 15 (!!!) minuter för att få betala är ju bara en logisk effekt av det hela. Tänk er bolagskön...

*Vilket då naturligtvis inbegriper precis alla fjällturister som passerar, oavsett härkomst. Vi är ju bonnlurkar, klart vi är inskränkta.

Hur kom jag att tänka på det här då? Jo förstår ni, snön är nog här på allvar nu och kors i taket så fick jag på vinterdäcken igår. Jag brukar annars få dom på plats när det redan varit vinterväglag i en vecka. "Sent ska syndarn slakna" som Eklund brukar säga.

Förresten, från det ena till det andra, om Cityakuten eller nåt annat sånt där sjukhuseriprogram hade utspelat sig i nån genuin svensk bygd med rödmålade stugor, flaggstång på gårn, midsommarfirande i folkdräkt och ja ni vet, typ Astrid Lindgrens Bullerbyn. Vad skulle man då haft för soundtrack?

Mellangärdebylåten?

Kräm de Kål

Idag har jag haft skallebank sen i lördags, men det går över och jag vet precis när. Nog sagt om detta.

Hämtade ut paket på Statoil idag och med följde ett doftprov på Versaces "Eau Fraiche". Hör man "Eau" så tänker man ju på doft och hör man "Fraiche" så tänker man ju på matlagning. Då undrar man ju i sitt stilla sinne vilka dofter som kommer att lösgöra sig när man skickar ut en pust ur den lilla pavan. Kokt kål? Bacon? Stekt lök? Eller så kanske det bara är så att "Eau Fraiche" helt enkelt betyder "fräsch doft?" Jag vet inte, jag har aldrig läst franska. Om det nu är franska? Vad vet jag?

Doften påminner faktiskt lite om Salvador Dalí. Ja inte personen då utan doften med samma namn. Hur det doftade om Dalí själv har jag ingen aning om men med tanke på hur han målade så tror jag han luktade gott på ett ganska konstigt vis. Ska man se det hela ut livsmedelssynpunkt kan man väl sammanfatta med att den luktar mer Pisang Ambon än kokt kål.

Vilket är tur för kokt kål luktar fis och det vill man ju inte gå runt och lukta.

Men det gör man ju ändå ibland. Fis - plötsligt händer det.

Bilden är snodd från www.grooming.se

TGIF

Idag är det fredag och det gör ju inte ont, men jag måste tvätta. I morse var det slut på kallingar så det fick bli ett varv gladpack, börjar känna mig lite marinerad nu, det andas inte lika bra som Gore-Tex direkt. Ja, jag bara skojar.

Hillborg har lurat mig att äta hamburgare idag. Tror jag. Just nu är jag inte speciellt hungrig så jag vet inte hur jag ska göra. Pilsnern skippar jag i alla fall.

Läste ut 26 och 27 delen av Sagan om Isfolket igår, jag börjar tro att jag kommer att få samma känsla som när Sagan om Ringen och Harry Potter tog slut, det kändes ganska tomt. Tur att det går över. Böckerna är i alla fall (om det inte framgick) kriminellt bra.

Nu ska jag kissa.

Hej. 

...och ibland vill man bara spotta på folk

Det blir ingen julfest på Buckingham Palace i år sedan drottning Elizabeth II bestämt att det vore olämpligt att festa och fira när så många britter har det svårt med ekonomin.

"Drottningen är akut medveten om de svåra ekonomiska omständigheterna som landet står inför", meddelar en taleskvinna för hovet. Festen skulle ha kostat drygt en halv miljon kronor och samlat 1 200 gäster, enligt tidningen The Sun.

"Vi är alla förtvivlade eftersom det brukar vara en härlig kväll, när alla släpper loss. Man kan se drottningen dansa med en betjänt och prins Philip valsa med en husa", säger en ledsen slottsanställd till tidningen.

Källa: www.dn.se

Man blir lite tårögd ibland

"Ariel Ticonas hustru Elizabeth Segovia födde dottern Esperanza (Hopp) 40 dagar efter olyckan."

Det står ju skrivet...

...att "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem.

Då är min stilla undran:

Har hela jävla världen blivit självplågare?

Fy fan.

Think inside the box

Har ni haft den där känslan av att livet är en rotig låda nån gång? Hur man än plockar så är det lika stökigt ändå. Man önskar att man bara kunde ta tag i den där jävla lådan och skaka om den och när man öppnar den igen så ligger allt precis om det ska.

Ungefär så känner jag det idag. Jag skulle så hemskt gärna vilja städa i den där lådan. Pyssla om lite. Göra det så där mysigt och ombonat som det bara kan vara i en liten låda.

Men i brist på bröd får man ju som bekant äta limpa. Jag skriver nåt istället.

Vem vet? En vacker dag kanske jag till och med vågar lägga det jag skrev i den där lådan.

Idiom vs Idiot

Det är väl kanske inte så konstigt att det bara skiljer en bokstav. De idiomatiska uttryck man slänger sig med i dagligt tal är ju rent ut sagt inte kloka på en fläck.

Tänk er att ni bott i Sverige ett tag och precis börjat få kläm på språket. Ni står och diskuterar nåt lurt med en infödd som plötsligt säger:

- Ja, här ligger en hund begraven!

Jaha, vad fan har det med saken att göra? tänker ni då och tittar förstulet ner men kan inte upptäcka något. Sa förresten inte läraren på SFI att det heter "begravd"?

Listan kan göras hur lång som helst:

- Nu är det kokta fläsket stekt!

Här tänker man ju genast "Syratripp!" om man är bekant med det uttrycket. Är man inte det så undrar man nog bara vad fan som menas.

- Dra mig baklänges! - Aj va fan gör du?

Jamen du sa ju...

- Nu tar fan bofinken! blir då naturligtvis följden och så får den stackars utlänningen sin beskärda del av däng.

"Beskärda del"? Är det logiskt det?

Det heter ju "sitta, satt, suttit - besuttna"? Om det hade hetat "skära, skärde, skärt" så hade ju "beskärda" varit helt rätt, men nu heter det ju faktiskt "skära, skar, skurit" så då ska det väl heta "beskurna"?

Sitta, satt, suttit. Titta, tatt, tuttit och Hitta, hatt, huttit. Helt logiskt men totalt ofattbart (!)

- Jag har huttit min hatt! Jag satt och tatt på TV och trodde att jag redan tuttit under soffan men jag tatt en gång till och hatt min hatt!

Håhå jaja.

Jag tar inte upp "besatt".

Det blir för personligt.

Bringa till mig en tillbringare!

Igår slocknade jag på soffan vilket innebar att jag hade svårt att somna, vilket i sin tur, som brukligt är, ledde till en och annan fundering.

Har verbet tillbringa nånting med substantivet tillbringare att göra? Det borde väl det va? En tillbringare används för att bringa något till någon eller någonstans. Det uttrycker alltså riktning, vilket verbet då inte gör (Jämför var och vart som folk också har så svårt för).

Jag har hört vuxna människor säga Vart är vi förnånstans? vilket översatt till svenska blir Var är vi någonstans? men nu var det ju inte det som skulle avhandlas.

Så, när man har bringat något till någon, så övergår man sålunda till att tillbringa. Så måste det vara.

Men om det fanns en tillbringare vars huvudsakliga syfte var att forsla t ex oxbringa till Till-bryggerierna (saliga i åminnelse) så skulle man kunna säga:

- Tillbringaren tillbringar sin tid med att bringa bringa till Till.



Jag tror att ordet har sitt ursprung i engelskan och har med servitör eller hovmästare att göra, för när man är lite på sniskan i ett engelsktalande land och hela ens uppenbarelse kräver ytterligare en pilsner så hojtar man ju:

- Bring me one till!

Visar det sig sedan vara en servitris så borde väl hon kunna kallas tillbringerska? Helst då om pilsnern är av ovanstående kvalisort: Bringerska av Till - Till-bringerska.

Detta om detta.

För livet

Jag spelar för livet med bultande hjärta
och själen är bräddfull av glädje och sorg
Jag spelar för livet, jag våndas, jag njuter
och säljer min möda på månglarnas torg

Jag spelar för livet och glömmer bort döden
för vid den horisonten syns inget ljus
Jag spelar för livet och litar på tiden
som alltid har växt till nästa nu

Jag spelar för livet


Peps Persson

Vad ska man med principer till?

När det visar sig att dom egentligen är helt värdelösa?

I vintras skrev jag ett inlägg om att jag var lika trött på att gnälla på vädret som jag var trött på folk som inte ville att man skulle gnälla på vädret. I efterhand har jag fått revidera det hela lite. Jag har en vän som i sitt arbete träffar en väldig massa människor varje dag och då svenskarnas största hobby är att diskutera vädret så får hon höra vädergnäll 50, 100, 150, kanske 200 ggr om dagen. 

Jag hade aldrig tänkt på saken på det viset men insåg att ja, då är det klart att man tycker folk är gnälliga. De allra flesta, inklusive undertecknad har nog aldrig reflekterat över att hon har det på det viset heller. Man får sig en tankeställare.

Sen den dagen har jag hört väldigt mycket väderprat. Säkerligen inte mer än tidigare men nu "hör" jag det på ett annat sätt och tänker "Ja, varför ska vi gnälla om vädret när vi ändå inte kan påverka det"? Nämen sicken klipsk karl, klart vi inte kan! tänker ni nu med sarkasmens vindar vinande om öronen. 

Jag kan ju bara prata för mig själv och jag tänker inte sitta här och lova att jag inte kommer att gnälla över kylan i vinter, men jag lovar att jag tänker försöka låta bli och istället lägga min energi på positivare saker.

För som det är idag så mår jag faktiskt lite tjyvens över att jag stod där och gnällde.

Tack grynet, for opening my eyes.

Test

Test

Published with Blogger-droid v1.4.9

Amen!

Don't give up till it's over
don't quit if you can
The weight on your shoulder
will make you a stronger man

Vi ses.

Hoppsan...

...vad dåligt det här går. Men snart är det semester så då kan jag skylla på det. Jobbar en vecka till sen hade jag tänkt fara på turné men då kom ju Herr Halvarsson med Rullboförslag första semesterveckan och det låter ju intressant. Får fundera lite på det där.


Å sen fick jag hjärnsläpp.


Puss

Sicken vecka

När man i vanliga fall inte har så mycket att komma ihåg och pyssla med i allmänhet så kan deadlines och tre planerade aktiviteter samma vecka ställa till med en hel del. Jag har nästan känt mig lite stressad.

Torsdag - besiktning (gick bra) och bingo. Bakat hade jag gjort också. Det var rena Cake Anatomy hemma här i onsdags. När jag plockade ut långpannan första gången så var marängen precis som den skulle vara men kakan hade ju inte stannat. Ca 20 min till på bara undervärme räddade operationen. Inget vann vi på bingon heller men jag fick umgås med både vovve och vovvens matte så det gjorde inget. 

I fredags var det spelkväll hos grannen. Trevligt värre som vanligt men man lär sig ju tydligen aldrig att man ska låta bli den där obskyra spritsorten som alltid åker fram när man redan har fått mer än man tål, hur god den än är. Både lördag och söndag har därför gått i det sunkiga hasandets tecken. Jag har bokstavligt talat hasat runt här hemma och tvättat och diskat på ren tjurighet. Har blivit power nap båda dagarna och jag är fortfarande aptrött.

Jag orkar helt enkelt inte med såna här dyngrakheter längre.

Bara att fejsa läget.

The night she left it started rainin'

and it kept rainin' 'til the dawn

She left a fragile air of flowers

I can't believe that she is gone

Man borde inte berätta sånt här...

...men det är så hysteriskt roligt så jag kan inte låta bli. Följande konversation utspelade sig i morse:

Soppan - Du är enögd!
Jag - Jaså?

Soppan - Vänster tror jag det var.

Fräste på Statoil på lunchen och inhandlade ett stycke H4.

Knatade nyss ut, rev upp huven, röckte bort kontakt, gummidamask och lampa och petade dit den nya. Vred på tändingen och jädrar i min lilla låda vad det lyste, rakt genom alla kåkar och ända bort till Älvros, så jädra bra lyste det.

Men i HÖGER strålkastare var det däremot mörkt...

Test

Gggg

Kristi Himmelsfärd

Det är 13 maj, klockan är strax efter 8 och regnet vräker ner från en grå himmel och ha så gjort i timmar. Jodå, man vaknar till ibland. Iof så tycker jag att det kan vara ganska mysigt.

Dagens plan är följande:

Frukost
Kaffe *
Scen 6
Diska
Lunch på Café Cineast
Handla

* Vissa dricker kaffe TILL frukosten. Jag hinkar i mig en panna efter.

Sen får vi se.

My heart can't thrive on misery
my life it has no destiny
When things get more than I can bear
I ask myself - do I still care?

Z

If today was not a crooked highway

If tonight was not a crooked trail

If tomorrow wasn't such a long time

Then lonesome would mean nothing to me at all

Kulturkrockar & Sträckta kroppsdelar

I söndags var det badminton. I går med. Idag är jag så där slut i benen och har lite ont i det vänstra. "Nedre delen av innervaden" för att använda den korrekta medicinska termen. Tänkte cykla en skvätt när jag kom hem men jag får låta bli tydligen, ska kleta på lite Tigerbalsam när jag går och lägger mig så rätar det säkert till sig.

Har snart haft ny tjänst i en månad och börjar inse att kulturkrockar även kan innefatta tankesättet, eller är det språkkunskaperna som brister? Vi tar (i korta drag) en mailkonversation som min danske kollega råkade ut för i veckan:

- Could you please check these and correct the translations?

- I have checked and I have already translated and corrected them.

- No, YOU should check it!

Då blev min danske kollega lite sur och det kan jag förstå. Här försöker han vara duktigt och tala om att han ligger steget före och får bara skit. Men lite roligt var det, det redde ju upp sig till slut.

I morrn är det fredag och helgen kommer nog att gå i stillhetens tecken. Jag ska fortsätta knåpa lite på manuset tror jag, även om jag borde skriva på lite annat också. Inspiration är inte nåt man plockar från en hylla i affären tyvärr.

Some day...

She's just a soul who's intentions are good
oh lord, please don't let her be misunderstood

Early bird

Vaknade 05.30, gav upp vid 06.00 och hängde på mig hörlurarna. Klev upp 07.30. Kl. 10.00 hade jag klarat av frukost, kaffe, deklaration, räkningar och tippningen. Jag har inga förhoppningar för det var svåra matcher, just därför brände jag nästan hela budgeten på Topptipset. Det är ju när man minst anar det som det händer så det måste ju vara idag det.

Av den tänkta morgonpromenaden blev intet, men det finns andra som fixar det idag, fick jag precis reda på.

Nu ska jag nog sparka igång en tvättmaskin och diska lite.

Spelas sönder just nu:

The Everly Brothers – Take A Message To Mary

Jaha, nu ska vi se....

...nu har jag drömt igen.

Det börjar med att vi är hemma hos systrarna J i Häddal, för jag minns att det var typ 17 hundar med i bilden. Dom ska ha skjuts till Sveg så vi tar deras Saab. I korsningen vid Klenshyttan (Ludvika) är det stopp så vi tar vägen över Blötberget. I korsningen Blötberget-Hammarby/Konstdammen (Ludvika) som egentligen är korsningen Härjedalsgatan-Motorgatan (Sveg) får jag för mig att ta en genväg men kör på två små stridsvagnar gjorda av klädnypor i trä, så bilen välter. Vi får fortsätta till fots.

Jag leder naturligtvis flickorna helt åt helvete så det slutar med (efter att vi träffat på nån stam med krigiska ungar och några bävrar, tror jag) att vi står på en bergssida på Stora Hobergsgubben (har ingen aning) som egentligen är Lybergsgnupen i Öje.

Gnupen


Det bär sig inte bättre än att Lennart får komma och rädda oss och han tittar på mig med faderlig min och säger nånting överslätande men jag ser i hans blick att han tänker "Fan va du ställer till det hela tiden".

Jag har nu flyttat och skaffat mig en egen lägenhet men känner att det är dags för 3 påsar chips så jag knallar nerför Valhallarakan (Ludvika) mitt i snöstormen men mitt på rakan, brevid järnvägen får en gammal gubbe plötsligt för sig att ställa bilen på tvären, skicka i sig ett rör Treo och svepa en hela brännvin. Han försöker alltså ta livet av sig.

Tågvagnen måste ju då naturligtvis undersökas (???) men man har glömt att spärra av spåret vilket leder till en kollission och 3 oskyldiga människor mister livet. Hillborg gråter för han tycker det är så jävla onödigt men är säker på att det ligger en hund begraven nånstans. Han har rätt.

Gubben som tog livet av sig i bilen hittar man nämligen på stationen där han inte alls ser likadan ut, men bär spår efter viss plastikkirurgi. På stationens toalett hittar man en hel uppsättning kirurgiska instrument och likdelar som han använt för att ändra sitt utseende. Trots detta hävdar han att han heter Axel och bor i Bromma med sin familj men bevisen håller.

Hillborg har fått upprättelse.

Nu åker jag och jobbar.

Hej på er.


Jesus And Mary Chain – Half Way To Crazy

Do you wanna dance?

Det är lördag, den stora maltlampan lyser från sin himmel, vi vallar för pilsner för idag är det ölföre. Eller hur ska man göra? I torsdags hade jag PEP med mig själv och kom fram till att det var en ypperlig idé men när fredagen kom så kändes det inte alls lika aktuellt men nu har det svängt igen. Jag har värre beslutsångest än en dam i en skoaffär!

Ja vad är grejen med tjejer och skor egentligen? Vänligen förklara tack, för jag förstår inte.

Igår anlände äntligen telefonen. Redan uppdaterad till 2.1 och det gjorde ju inte ont, att låsknappen på sidan däremot rasslar som en skallerorm när man skakar lite på telefonen är väl inte lika kul men verkar inte vara så irriterande som jag först trodde. Får klura lite på hur jag ska göra där tror jag.

Hur som helst så är Android the shit, jag är helt såld.

Det suger lite i grilltarmen också vilket är en konstig känsla. Jag kan ju i väldigt många fall vara en jävligt konservativ människa, jul är jul, påsk är påsk och semlor ska fan i mig inte finnas till försäljning redan i januari! Ja, ni vet. Är man då på det viset och det börjar suga efter grillat innan snön har försvunnit så skäms man ju nästan lite över sig själv och funderar lite över hur man kan vara så lättsinnig. Jag kanske skulle ta och rannsaka mig själv lite och sluta...bära mig åt helt enkelt?

Får klura lite på det med tror jag.

Dessutom är det ju roligt med grillfester, alla blir ju så snygga, jag menar...kolla:

Nu ska jag åka på bolaget. Man vet ju aldrig.

...förresten så kan det här vara ett av världens bästa album.

Ramones – Rocket To Russia

Hammaren & Skäran

Kommunismens grundtanke är ju vacker -  av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Tyvärr har vi väl aldrig någonsin sett ett exempel på det.

Jag har precis sett en dokumentär om det som utspelade sig på Himmelska fridens torg för dryga 20 år sedan. Det är vidrigt vad ett land kan göra mot sina medborgare. Ingen av 80-talisterna som intervjuas säger sig veta nånting om vad som hände 1989. När dom frågar sångaren i ett av Kinas populäraste band, nekar han till att känna till något men råkar nästan försäga sig och det syns att pojkstackarn blir så rädd att han nästan tar till tårarna.

Folkrepubliken Kina, my ass!

På jobbet är äntligen alla system igång och det märks att man ligger lite efter. Jag lider idag av en lättare xls-förgiftning så jag tar en vilodag och fixar lite matlåda istället. Det blev köttfärsbiffar fyllda med mozzarella och soltorkade tomater.

Det gröna är inte nåt tecken på att färsen är vällagrad, det är oregano.

Klyftpotatis och tzatziki trat. Duger väl som bukfylla?

Why did you have to go and make life so complicated?

Söndag eftermiddag och jag skulle kunna somna stående, det tär på krafterna att motionera. 3 promenader och 2 vändor badminton har det blivit den här veckan, så mycket har jag nog inte rört på mig sen dom rev Röda Kvarn hemma i Ludvika.

I fredags blev det en liten whiskey innan jag kom på att jag hade både farinsocker och grädde hemma. Två irländska kaffen slank ner men det var inte alls så gott som det brukar och efter den andra fick jag halsbränna så jag begav mig av på en av ovanstående promenader. På en fredagkväll? Skämmes tammefan. Hur som helst så kändes det bättre sen.

Igår blev det mest slapperier för hela slanten. Framåt kvällen blev det ett ICA-besök i sällskap av Britta men jag glömde ju att handla hälften av vad jag skulle och nu är jag för trött för att göra nåt med det jag har, så det får bli uteätning i morrn. Dagen avslutades med film hos samma dam i sällskap med grannen. 

Idag har det då spelats badminton. Mirko skulle egentligen ha stryk som lurade med mig men kul är det. Diskat har jag gjort och 3 tvättmaskiner har jag kört och nu vette allt bofinken om jag tänker göra nåt mer vettigt idag.

Hej på er.

Tuesdays with Morrie

Har jag inte läst, men titeln är ju så genial så jag måste nog. Dessutom ska den ju vara bra sägs det.

Första dagen med nya arbetsuppgifter och tjosan vad dagen gick undan! Mycket att göra så där på en gång men det blir nog bra det här. Skönt att få koncentrera sig ordentligt på det man ska. Fortfarande problem att komma in i ett av systemen men det löser sig säkert det också.

Efter jobbet blev det både ICA- och Dollarbesök IGEN! Men jag glömde ju fil och pappersnäsdukar. Vis av erfarenheterna så vet jag att jag blir snorig när jag är ute och går (ni noterar väl det här nu?) så jag köpte på mig ett förråd. På båda affärerna så var det dock VM i låg IQ så jag fick reta upp mig lite grann så i ren ilska (nåja) gick jag ut på promenad här på kvällskvisten. Skönt är det.

Nej hörru du, my shoulder is always for you to lean on, det vet du nog.

Nowhere to run

Aktiebolaget Röj & Rens har varit i farten, det gick åt 8 kassar för att bli av med alla gamla tidningar även om det blev lite svinn på några av dom. Vilket visade sig vara ett lyckokast.

Dagen har spenderats till stor del med Britta, det blev både Dollar och ICA-besök och det var nära att jag glömde pantpåsarna den här gången också men det slutade lyckligt. Kikade på Ravenous och fikade lite i väntan på tvättmaskineriet. Skum film med ett ännu skummare soundtrack.

I morrn börjar ett nytt liv, eller ja, jo, det kan man väl säga. Förhoppningsvis blir det bra också.

Detta om detta.

I was there with a shoulder to lean on
it's not gonna happen twice
If you go I just want you to know it's allright

Trôkfredan

Pälar i mig kaffe som brukligt är i denna arla timma. Ska göra en sväng på Folkan vid 11-snåret tror jag, få se om man kan göra nåt fynd.

Idag är det Långfredagen. Idag hängde Jesus på korset och när man var liten så var precis allt i hela världen stängt. Det kändes så i alla fall. Undrar om jag skrev samma sak förra året? Möjligt.

I alla fall så läste jag nåt på Facebook som fick mig lite tårögd. När man själv börjar känna sig gammal och bitter och funderar på hur ungarna uppför sig (den bästa barnuppfostraren är ju som bekant den som inga barn har) så är det lite skönt att det finns folk i min egen generation som har samma värderingar och försöker föra....ja vad är det för ord jag söker? Som man försöker föra vidare? Hyfs? Folkvett? Sunt förnuft? Moral?

Kalla det vad ni vill, men så här stod det:

"XXXXXXX är stenhård med barnen; man ringer inte på och säger Glad Påsk om man inte har några påskkort kvar att dela ut. Gränsen mellan glädjespridning och tiggeri är hårfin."

Jag kan inte annat än instämma till fullo.

Björn Afzelius – Gammaldags moral

Kickar

Jag tänkte vilka ett helt inlägg åt musiken, jag är nämligen övertygad om att jag skulle dö (i alla fall en smula) utan musik. Ett tag var det dock stiltje i seglen och jag höll mig till allt invant. Sen kom Spotify. Jag vet att jag tjatar men jag kan inte låta bli. Spotify är en gåva av sällan skådat slag.

Jag trodde nämligen att kickarna var över sedan länge. Jag minns fortfarande den första, på Ringbergs pojkrum hemma i Gonäs. Året var 1986, bandet hette Pet Shop Boys och låten Opportunities. Det var första gången jag insåg att det fanns nån form av substans i musiken. Det var och är fortfarande nånting i den där mollaktiga refrängen som är så jävla bra. Min första musikaliska kick. Det har varit många sen dess och efter ett ganska långt uppehåll är dom tillbaka.

Min första Spotify-kick var Langebro från plattan Det var en torsdag aften. Låten hade jag hört för längesen men bara i originaltappning och tyckte väl mest att den var seg. Att han sen sjöng på danska gjorde väl inte saken bättre just då.

Sen är det ju ganska kul att man hittar låtar som är jävulskt bra och inser när man googlat lite att man aldrig skulle ha hittat dom om man inte råkat snubla över dom i nån obskyr spellista.

Vad är en kick då? Med tanke på låtarna ovan så är det ju knappast låtar med ett satans röj i? Nej, det behöver det inte vara, men det är en sån där låt som inte går att sluta lyssna på. Sen spelar genre, språk, tempo osv ingen roll.

Jag tänkte då bjuda på ett urval av de Spotify-kickar jag fått sen begynnelsen. Det är ganska skönt att inte vara 15 år och behöva sålla och fundera på vad som är töntigt och inte. Euskefeurats förnämliga Kvad hade man säkerligen inte skyltat med då.

20 år senare bryr jag mig inte ett skit om vad folk tycker =) men hittar ni nåt guldkorn så får ni gärna tala om det.

Håll till godo.

Kickar

Where the name have no street

Lite vardagsvarning på den här lördagen måste jag säga. Jag vaknade vid 6 första gången, åt frukost klockan 8, pälade i mig en kanna kaffe och drog i gång med städningen vid ungefär 10.30. Man (läs jag) blir lika förvånad varje gång över att det faktiskt inte tar så lång tid. Knepigt att man aldrig lär sig.

Tog en promenad med Brunböns-Britta till Dollar och njöt av att slippa kängorna, även om det blev lite kryssande för att undvika vattenpölarna. Kaffe och moccatårta intogs vid köksbordet till ackompanjemang av grannskapets katter. Sicket liv dom kan föra.

Gav soffkuddarna en duvning i tvättmaskinen och i morgon är det badrummets tur. Nu ska jag inte köra badrummet i tvättmaskinen då, men jag bjuder på ett litet syftningsfel. Sen får vi se om jag orkar ta tag i projektet att städa ur bokhyllan. Hade den varit innehavare av en F-skattsedel hade det stått Allsköns Bråte AB.

Känslorna är lite blandade inför månadsskiftet, känner mig minst sagt kluven. Men det blir nog bra det här. På ett sätt.

Jag blev inspirerad att skriva en liten visa också, men den är inte avsedd att publiceras här. Nämnas kan väl dock att den har med den bakvända rubriken att göra. Så slipper ni fundera över den.

Morgonblogg till P.

Ågren kommer närmre
bankar på min dörr
Ågren vägrar gå
hjärtat blör


Skål för denna skuta

Cornelis Vreeswijk

C'est la fucking vie, biatch!

...hörde jag en röst som väste i mitt öra när svetten rann ner i ögonen och började svida. Jag flåsade som en brunstig noshörning och högervaden drog ihop sig i vad som tack och lov endast var en föraning till ett krampanfall.

Jag har spelat badminton.

I morrn har jag ont i höger skinka.

Medan du sov

Jag ska göra ett försök att återberätta nattens dröm. Förvänta er....ingenting, för det här kommer att bli rörigt och bitvis ganska internt.

Jag vet inte hur det börjar med jag och Spielberg är på ICA i Ånge och jag ska ha snus men det är slut. När jag står i kassan och ska betala (det jag inte har köpt?) så kommer Spielberg fram och ska betala sitt och jag påpekar att hon måste köpa tandkräm också. Enda sorten som verkar finnas är en tub på ca 4,5 kg men efter lite letande hittar vi normal tandkräm också. Så långt så gott.

Vi står plötsligt på torget i Säter fast i Ånge. Ni förstår säkert. Jag har frågat i kassan på ICA om det finns NÅT ställe som säljer snus vid den här tiden på kvällen och det gör det inte. Men mittemot ICA ligger en öppen kiosk. Vi går dit och visst har dom snus men tar inte kort. Vi går till bankomaten, där står Polanski och ser tuff ut, men har inga repliker i den här drömmen tydligen. Där tar kapitlet slut.

I Ånge bor också en fd arbetskamrat men jag vet inte var. Jag kommer på den briljanta idén att om jag lägger mig precis vid ingången, alltså inte dörrarna utan dom där grejerna som åker upp när man ska ta en korg. Jag är lite stressad nu så jag vet inte hur jag ska förklara men ni vet, finns på typ alla affärer. Jag lägger mig precis under "grinden" så folk måste kliva över mig och blir skitsura, men jag tänker att om han kommer in på ICA så lär vi ju inte missa varandra heller. HA! Jag har rätt! Plötsligt kommer han klivande och säger "Men va fan Olle, ligger du här?". Det roliga är att hans tjej redan har klivit över mig och är inne och handlar men det missade vi båda två.

Jag följer med hem och går husesyn och plötsligt säger han att han måste plugga, han ska bli polis nämligen och har fixat ett studierum. I taket sitter en gigantisk fläkt som ser ut som ett par rotorblad till en helikopter och när han startar den drar det igång både blåljus, sirener och det där klassiska "helikopterbladsljudet". I typ 300 decibel. Där sätter han sig och pluggar.

Nu vaknar jag, inser att det är måndag och att jag inte är riktigt klok.

Kâkuda!

Jag tror jag ska börja kommentera kommentarerna i kommentarsrutan istället för i själva bloggen. Kommendera kommande kommendörer i kommanditbolaget Kommoden. Jodåsåatte...det har blivit några koppar kaffe idag.

Klev inte upp förrän 09.23, sovmorgon på min ära. Drog igång en tvättmaskin, åt frukost, vickade i mig en kanna kaffe, vek gårdagens kalsonger, höll jag nästan på att skriva, hängde tvätten, micklade ihop en moccatårta och en lasagne, diskade och vickade i mig en kanna kaffe till. Jag skulle ha dammsugit också men det tog liksom slut på undertrån där.

Lasagnen är den till vänster. Ja? Man vet ju aldrig, eller hur?

SYLTKORV!

Jag har ju glömt att berätta om det som utspelade sig på Dollarparkeringen häromsistens. Jag hade varit in och handlat och på väg ut hamnar jag bakom ett äldre par som varit (och nu är resten av det jag skriver naturligtvis rena gissningar men ganska bra sådana tror jag) gifta åtskilliga år. Gubben är som sig bör kuvad och ganska less på att ränna i affärer men har sen länge fogat sig i sitt oblida öde. Tanten är hurtfrisk och less på att gubben inte visar mer intresse för hushållsbestyren men har ännu icke gett slaget förlorat.

Följande konversation utspelar sig:

----------------------------------

Hon: - Nu måste vi åka på ICA!

Han: (trött) - Jaha...

Hon: - Ja, jag måste ha en sån där syltkorv.

Han: (frågande) - Sylt....?

Hon: Syltkorv!

Han: (förvirrad) - Va?

Hon: (ivrigt men lite otåligt och med HÖG röst) - KORV! SYLTKORV! EN SYLTKORV!!!

Han: (försiktigt tvivlande) - En sylt...korv...?

Hon: (uppmuntrande) - Ja, du vet? Det kan ju vara hallon...eller jordgubb.

Han: (uppgivet) - Jaha...

Här ger gubben upp och kliver in i bilen.

----------------------------------

Det framgår ju ganska tydligt att gubben är helt på det klara med att det handlar om sylt, men inte har en blekfet aning om vad en "syltkorv" är för något. Vore det inte lämpligt att upplysa om själva korveriet istället för att tala om att sylten kan bestå av såväl hallon som jordgubb, vilket faktiskt är fallet oavsett förpackning?

Jag spikar tanten i kategorin "Most worthless piece of information".

Det känns som en säker vinnare.

Veckans syltkorv

Laborera mera



Tänkte jag skulle prova att slänga upp en bild via bloggklienten i mobilen få se hur det går. Eftersom det finns sjukt snygga wallpapers att ladda ner så tar vi ett sånt. Eller två.

Så här har min dag varit. Hela dagen.

- Vet du var du har sparat filen nånstans?

- På skärmen.


...och Gud skapade människan till sin avbild.

Jenny - Ja det gick väl skapligt för att vara premiär.

Anita - Jo det var roligt innan och efter men när man stod där och krånglade så var det så där =)